I etableringsprocessen för nyanlända flyktingar, där ansvaret delas av flera aktörer, ses hälsofrämjande åtgärder idag som en allt viktigare del. Som ett led i detta har länsstyrelserna prioriterat frågan om hälsokommunikation och hur den kan sprid as och utvecklas inom ramen för etableringen. Många kommuner och andra aktörer har också valt att utöka antalet timmar som ägnas åt hälsokommunikation och andra hälsoinsatser. Fördelarna räknas inte bara på den individuella nivån. Information, hälsopromotion och prevention är samhällsekonomiskt en god affär; preventiva åtgärder förhindrar onödig användning av primär- och akutvård och minskar belastningen på hälso- och sjukvården överlag.

Förstudien har tagits fram inom ramen för projektet forskningsbaserad stödplattform för migration och hälsa (MILSA) och dess delprojekt MILSA 4 som har som mål att samla den kunskap och de erfarenheter som finns kring hälsokommunikation och att lyfta frågan om behovet av hälsokommunikation för nyanlända flyktingar i etableringen.(1)

Syftet med förstudien är att kartlägga vilka modeller för hälsokommunikation som prövats i Sverige, framförallt inom etableringen, och erfarenheterna av dessa. I detta ingår en beskrivning av kommunikatörers bakgrunder, vilka ut bildningar som ges till gruppen idag samt vilka material och metoder som används. En sammanfattning av resultat från några utvärderingar som gjorts på hälsokommunikationsverksamhet bland annat i Stockholm, Östergötland och Skåne, presenteras också.

Förstudien bygger på intervjuer med ett antal utvalda aktörer inom etablering, samhällsorientering och hälsokommunikation inom olika län med geografisk spridning samt på dokumentstudier.

---------

(1) Parallellt tar projektet fram rekommendationer för hur rollen som hälsokommunikatör kan utvecklas och professionaliseras. Förstudien och annan dokumentation från MILSA 4 kommer att ligga till grund för en eventuell ansökan om finansiering för fortsatt utvecklingsarbete.