Den nya barnlagen trädde i kraft den 1 januari 2020. I och med detta är FN:s konvention om barnets rättigheter svensk lag. Ofta finns dock en stor osäkerhet kring vad denna nya lag innebär i praktiken.
Den här texten är ett stöd för icke-jurister som vill förstå de rättsliga aspekterna av barnkonventionen. Med hjälp av sex centrala frågor besvarar författaren på ett pedagogiskt sätt några av de vanligaste frågorna hon brukar möta i sin undervisning om konventionen till myndigheter och enskilda personer som arbetar med barnrättsfrågor.
Texten bygger på och kan med fördel läsas i kombination med boken Barnkonventionen – en kommentar av samma författare. Boken vann kurslitteraturpriset 2019.
År 2020 blir FN:s konvention för barnets rättigheter, ”Barnkonventionen”, svensk lag. Det är första gången som riksdagen har bestämt sig för att inkorporera en av FN:s konventioner för mänskliga rättigheter i svensk rätt. Detta är en utmaning för både domstolar och myndigheter – ingen vet i dag hur man kommer att tolka konventionens artiklar i det enskilda fallet. Barnkonventionen saknar helt domstolspraxis eftersom den till skillnad från Europakonventionen inte har någon domstol. Lagstiftaren har lämnat det till rättstillämparen att avgöra den exakta tolkningen av varje artikel i konventionen.
Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling 1989. I den här boken presenteras en detaljerad rättsdogmatisk analys av varje artikel. Boken är omistlig för den som ska tillämpa Barnkonventionen i svensk rätt under de kommande åren.
This is a post-colonial study of the state practice of the parties to the UN Convention on the Rights of the Child. The most ratified treaty in the World, only the United States and Somalia are non-parties to this treaty. This empirical study of the drafting and ratification process of the CRC shows the limitations of legal process and method. That without actually addressing the colonial legacy in international law Europe will remain the guardians of international law. Even when Third World States participates in the legal process, their ability to dissent is limited by a European sense of entitlement to interpret the legal parameters. Europe is still today policing Third World dissent.
Författaren vill visa på en bristande systematik vid införlivandet av folkrätten i den inhemska rätten. Det leder till att tolkningsmöjligheterna blir så vida att den enskilde måste förlita sig på den dömande maktens och det allmännas goda vilja då konkreta fall ska avgöras. I och med detta uppstår en ”tillitsjuridik” vilket leder till problem, eftersom mänskliga rättigheter utgör den rättsregim som är satt att skydda den enskilde gentemot det allmänna när den inte är välvilligt inställd och det saknas en grund för tillit.