Under de drygt två hundra år som förflutit sedan det moderna forskningsuniversitetet såg dagens ljus i dåtida Preussen har vetenskap bevisligen gjort världen bättre. Fyra k:n – kunskap, kreativitet, kritikoch kollegialitet – har utgjort nyckeln till denna exempellösa framgång. Akademins framsteg har dock inte vilat på den demokratisk-politiska logik som genomsyrar dagens samhälle, utan på en parallell och alldeles egen verklighet där ett fritt sökande upprätthållits genom att forskare drivits av sitt engagemang och sin nyfikenhet. När denna anda får råda inom vetenskapen blir det också bra för samhället i stort. Men i det projektsamhälle som alltmer tar form och där tiden, resultaten och utvärderingen är centrala, framstår akademins och vetenskapens sätt att fungera som provocerande. Liksom stora delar av den offentliga verksamheten lever i dag akademin under trycket av kortsiktig resultatleverans.Hur kunde det bli så, och vad gör vi åt det?
Denna problematik är temat för Det hotade universitetet, som är redigerad och författad av engagerade forskare, tidigare universitetsrektorer och ämbetsmän som är förskräckta över en utveckling där djup kunskap, vildsint kreativitet, kritiska samtal och kollegialt ansvar kastas på sophögen. Denna utveckling kan inte, och får inte, fortsätta. Då rycker vi undan mattan för mänskliga framsteg och ett civiliserat samhälle. Det är hög tid att försvara de värden som akademin har stått för sedan lång tid tillbaka – inte för att de är traditionella, utan för att de är det modernaste vi har.
Varför lämnar riksdagspolitiker sina uppdrag? Har avhoppen blivit vanligare? Hur påverkar detta riksdagens arbete och politikens utformning?I den här boken argumenterar författarna för att avhoppen indikerar en genomgripande förändring av svensk demokrati. Från att under lång tid ha kännetecknats av att vara en utpräglad partidemokrati, håller Sverige på att omvandlas till en ublikdemokrati. Utmärkande för publikdemokratin är att den befolkas av den politiske entrprenören som politikertyp. Den politiska entreprenören ser som sin uppgift att bryta ny mark - och har, till skillnad från den trogna partiarbetaren, en egen agenda.
I sin artikel "Den godtyckliga folkviljan" diskuterar Jörgen Hermansson vissa invändningar mot tanken att den politiska majoriteten eller den demokratiskt valda styrelsen har rätt att fatta beslut som är bindande för samtliga medborgare. Hermansson koncentrerar sig särskilt på en typ av resonemang enligt vilka demokratiskt fattade beslut inte kan ses som uttryck för en folkvilja. Skälet är att besluten med samma rätt kan sägas vara resultatet av hur beslutsproceduren är utformad som av medborgarnas åsikter och värderingar. Hermansson fäster stor vikt vid dessa resonemang, som utgår från vissa välkända resultat inom "social choice theory" (till exempel Kenneth Arrows s k möjlighetsteorem). Men han menar också att den centrala roll som offentlig debatt och diskussion idealt sett har i den demokratiska processen ändå kan skänka viss legitimitet åt de beslut den leder fram till.
Arbetslivsfonden – den största enskilda arbetsmiljösatsningen någonsinoch samtidigt ett förvaltningspolitiskt experiment – var en tillfällig myndighetsom betonade snabbhet och effektivitet men som tummade på rättssäkerheten.Fack- och arbetsgivarerepresentanter ökade myndighetensförtroende inom sina organisationer, men knappast bland övriga medborgare.Sociologiskt inriktad organisationslära domineras av icke-rationalistiskainriktningar, inte minst i Norden. Men denna studie visar att ävenbeslutsprocesser som vid en första betraktelse ter sig icke-rationella, mycketväl kan förstås inom ramen för ett rationalistiskt perspektiv.