Logotyp: till Uppsala universitets webbplats

Randomized controlled trials evaluating the effect of various forms of literacy training with reliable tests are lacking in Sweden today. The aim of the present study was to investigate whether a cross-over design and the use of phonologically matched wordlists specifically designed to detect transfer, would yield a more thorough method and reliable results. Six children with hearing impairment using hearing aids between 7 and 9 years of age took part in the study. The schools in which the children had their education were randomized into either an intervention group that started to practice phonics by means of a computer-assisted program after the first testing, or a control group that, continued as usual in school. Children were informed to practice daily with the program during four weeks in school. Children were tested with a battery of tests for phonological awareness, letter knowledge and word decoding at three occasions separated by four weeks. Results showed that the wordlists seemed reliable in establishing children’s decoding strategies as well as how word length affected reading speed. Both children who took part in the intervention and the control group improved their scores at the second testing. Thus, the computer-assisted reading intervention did not prove to be more effective than usual school activities. Due to a small number of participants, a large heterogeneity of the group and insufficient practice time, effects were difficult to detect. The present investigation should be considered a pilot study towards the use of more careful testing methods with adapted wordlists that enables the detection of transfer. But, to accomplish this, it is crucial to use a larger number of participants.

Randomiserade kontrollerade studier som utvärderar effekten av olika former av läs- och skrivträning med tillförlitliga tester saknas i Sverige idag. Syftet med denna undersökning var att genomföra en interventionsstudie med cross-over design och använda fonologiskt matchade ordlistor specifikt utformade för att upptäcka transfer, för att ge utdelning för en mer grundlig metod och reliabla resultat. Sex barn mellan 7 och 9 års ålder som använde hörapparat deltog i studien. Skolorna som barnen gick i randomiserades till att antingen utgöra en interventionsgrupp, som började träna med ett ljudbaserat lästräningsprogram via dator efter första testningen, eller kontrollgrupp som fortsatte med vanlig skolundervisning. Barnen informerades att träna med programmet under fyra veckor dagligen i skolan. Barnen utförde ett testbatteri innehållande tester för fonologisk medvetenhet, bokstavskännedom och ordavkodning vid tre tillfällen med fyra veckors mellanrum. Resultaten visade att ordlistorna på ett reliabelt sätt kunde fastställa barns avkodningsstrategier samt hur ordlängd påverkade läshastigheten. Både interventions- och kontrollgruppen påvisade förbättring vid andra testningen. Dock kunde det inte påvisas att den datorbaserade lästräningen var mer effektiv än sedvanlig skolundervisning. Då deltagarantalet var litet, spridningen stor och träningstiden vid datorn var låg kan detta ha bidragit till att effekterna uteblev. Studien bör ses som en pilotstudie som går mot en noggrannare form av testmetod där användandet av anpassade ordlistor möjliggör upptäckt av transfer. För att åstadkomma detta är det emellertid avgörande att det ingår ett större deltagarantal.

Fonologisk medvetenhet är förmågan att känna igen, identifiera och manipulera komponenter i ord. Fonologisk medvetenhet är en viktig del av den tidiga läsinlärningen även om forskarna är oeniga om hur sambandet uppstår. I Storbritannien är Synthetic Phonics en rekommenderad metod vid läs- och skrivinlärning och Jolly Phonics är en vanlig strategi inom denna metod. I Sverige används framför allt syntetiska men även analytiska metoder vid läs- och skrivundervisning. The PhonicStick är utvecklad som ett kommunikationshjälpmedel för personer med funktionsnedsättning och baseras på Jolly Phonics. I den här studien testades the PhonicStick på 5- och 6-åriga barn i vanliga förskoleklasser för att utvärdera användningen av den och dess användning för förbättring av den fonologiska medvetenheten. De deltagande barnen delades slumpmässigt in i en test- och en kontrollgrupp. Alla barn pre- och posttestades för analys av eventuella förbättringar i delar av den fonologiska medvetenheten. Testgruppen genomgick tre PhonicStick-tillfällen som inkluderade olika lekar och tester. Resultaten från pre- och posttesten av fonologisk medvetenhet visade inte några signifikanta skillnader mellan test- och kontrollgruppen. Fyra av fem PhonicStick-tester visade dock en signifikant förbättring mellan tillfälle 1 och tillfälle 3. Detta visar att barnen i studien kunde hantera the PhonicStick efter bara tre tillfällen, genom att komma ihåg fonem utan visuell information och att producera ord med två eller tre fonem.

Larynxcancer är den tredje vanligaste formen av huvud- och halscancer och drabbar cirka 175 personer årligen i Sverige. En vanlig behandlingsmetod vid larynxcancer är strålbehandling. Detta är en retrospektiv journalstudie med syfte att undersöka hur svälj- och röstfunktion samt nutritionsstatus påverkas av strålbehandling för larynxcancer. Studiens syfte är även att undersöka om det finns något samband mellan tumörgrad och sväljförmåga efter avslutad behandling samt om och när svälj- och röstfunktion återhämtas. Studien har även undersökt andelen patienter som erbjudits logopedkontakt. I studien har 52 patienter med larynxcancer (C.32) inom region Gävleborg inkluderats. Resultaten indikerar att strålbehandling påverkar svälj- och röstfunktion samt nutritionsstatus. Vid strålavslut hade 24 av 48 patienter tecken på sväljsvårigheter och 33 av 52 patienter hade en påverkan på röstfunktionen. Under behandlingen noterades ett ökat behov av näringsdryck och 24 av 37 deltagare gick ner i vikt under eller efter behandling vilket indikerar nutritionssvårigheter. Andelen patienter som var i behov av enteral nutrition vid strålavslut var 7 av 52 patienter. Sammanlagt erbjöds 33 av 52 patienter logopedkontakt. Återhämtning av sväljfunktionen rapporterades hos 22 av 39 patienter inom ett år efter avslutad strålbehandling. Återhämtning av röstfunktionen noterades hos 8 av 40 patienter inom fem år efter avslutad strålbehandling. Studiens resultat ger värdefull information om strålbehandlingens påverkan på livsviktiga funktioner och hoppas kunna bidra med underlag till prospektiva studier inom huvud- och halscancer.

Ronnie Gardiner Method (RGM) är en multisensorisk träningsmetod som riktar sig tillpersoner med hjärnskada. Metoden bygger på musik, rytm och rörelse. Tidigare studiervisar att metoden ger förbättrad balans, gång, greppstyrka samt arbetsminne och harpositiva effekter avseende motorik, kognition samt på ett känslomässigt plan. Få studierhar studerat RGM:s påverkan på språket. Man har dock sett att RGM förefaller påverkaordflödet positivt. Syftet med föreliggande uppsats är att fördjupa kunskapen om hurRGM påverkar ordflödet hos personer med förvärvad hjärnskada med respektive utanafasi samt att undersöka anhörigas upplevelse av kommunikationsförmågan före ochefter RGM-träning. Åtta deltagare med förvärvad hjärnskada, med respektive utan afasideltog. Tester som användes var: språkbatteriet Western Aphasia Battery – Revised(WAB-R), ”Berätta till en bild” ur WAB-R och FAS, djur och verb samtanhörigformuläret Communicative Effectiveness Index (CETI). En förbättring påfonologiskt ordflöde hos både personer med respektive utan afasi kunde konstateras.Däremot sågs ingen skillnad vad gäller semantiskt ordflöde respektive anhörigskattningav kommunikationsförmåga. Oväntat konstaterades lägre antal ord/minut och minskadlexikal densitet efter behandling, medan en tendens till ökad lexikal variationuppmättes.

Det har gjorts många studier kring barns språkproduktion medan kunskaperna om hur och när förståelsen utvecklas är mindre. Forskare är eniga om att förståelsen i stort föregår produktionen även om vissa grammatiska strukturer produceras innan barnet har en full förståelse för dem. Att testa språkförståelse är svårt då barnet behöver utföra någon form av handling för att visa vad det förstår. Syftet med denna studie är att jämföra två grammatiska förståelsetest, Nya SIT och TROG-2, dels resultatmässigt och dels innehållsmässigt. Sjuttiosex fyraåriga barn, enspråkiga med svenska som förstaspråk och flerspråkiga, testades med båda testen. Slutsatserna är att de båda testen poängmässigt har en ganska hög korrelation för hela gruppen barn, 0,7 enligt Spearmans rangkorrelationskoefficient. Korrelationen är 0,6 för flerspråkiga barn och 0,5 för enbart svenskspråkiga barn. En regressionsanalys visar att språk är den faktor som mest påverkar resultatet och att kön liksom ålder inverkar mindre. Analysen av testmomenten visar att TROG-2 testar grammatik i en högre grad än Nya SIT som bara till en del ger svar på om barnet förstår grammatik.

Det finns mycket forskning som handlar om barns läsinlärning, men inte om barns egen högläsning. Syftet med den här studien var att se om högläsning för ett djur kunde öka motivationen för läsning hos barn med lässvårigheter. Studien hade 2 deltagande barnmed lässvårighetersamt 3 deltagande föräldrar som rekryterades av logoped som är verksam hos Lära med djur, den förening där läsinterventionen genomfördes. Metoden var single subject design (A-B-A) där varje barn utgjorde sin egen kontroll. Studien var indelad i tre olika faser. Under baslinjen (A) läste barnet högt i hemmiljön. Under interventionen (B) läste barnet högt för ett djur vid fem tillfällen. Under uppföljningen (A) läste barnet hemma igen. All högläsning videoinspelades och föräldrarna intervjuades 3 gånger, en gång i respektive fas. Viss förändring hos barnen kundekonstateras på områdena aktiv lästid och antal avbrott under läsningen. Intervjuerna med föräldrarna visade på att interventionen med djur förefaller ha haft en positiv påverkan på åtminstone ett av barnens läsmotivation. Båda föräldraparen valde att låta sina barn fortsätta läsa hos Lära med djur efter studiens avslut. Sammantaget visade resultaten att läsning med djur kan ha en viss effekt på barnets läsning, men vidare studier krävs på området.

Det är viktigt att ha god språkförmåga och ett brett ordförråd för kunskapsinhämtning och kommunikation. Idag ställs det höga krav på språkförståelse, därtill förståelse av metaforer. Metaforer är en typ av figurativt språk vars tolkning inte är bokstavlig. Därtill behövs det mer kunskap om figurativt språk hos gruppen ungdomar med cochleaimplantat (CI). Syftet med examensarbetet var att undersöka metaforkunskap hos svensktalande ungdomar med CI i relation till ålder när deltagarna fick sitt första cochleaimplantat (CI1), expressivt ordförråd och pragmatisk förmåga. I studien ingick 17 svensktalande ungdomar med CI i åldern 12 – 20 år. Deltagarna rekryterades via mottagningen för hörselimplantat vid Karolinska universitetssjukhuset. Sexton deltagare hade bilaterala CI och en hade bimodal hörsel (ett CI och en hörapparat). Genomsnittlig ålder för CI1 var 15 månader. Metaforkunskap bedömdes med hjälp av en norsk metaforuppgift översatt till svenska, expressivt ordförråd med Boston namning test (BNT) och pragmatisk förmåga med ett föräldraformulär (CCC-2). Deltagarnas svarsmotiveringar av metaforuppgiften transkriberades och analyserades med en kvalitativ svarsanalys. Resultaten visade att ungdomar med CI uppvisar metaforförståelse. Dock varierar den inom gruppen avseende antalet korrekt valda svarsalternativ. Ytterligare fynd indikerar att det finns ett måttligt negativt statistiskt signifikant samband mellan ålder vid CI1 och resultatet på metaforuppgiften. Ju yngre ålder vid CI1, desto bättre resultat på metaforuppgiften. En slutsats är att det finns en stor variation gällande metaforkunskap inom gruppen ungdomar med CI. Den kvalitativa analysen visar på en hög grad av diskrepans mellan val av rätt svarsalternativ, och otillräcklig eller felaktig motivering av det aktuella svarsalternativet. Tidig ålder vid CI tycks ha en gynnsam effekt på högre språkliga förmågor som metaforkunskap. Dock behövs det fler liknande studier, i större kohorter och med hörande kontrollgrupp. 

Talapraxi är en talmotorikstörning som drabbar planeringen och programmeringen av talet, vilket visar sig som avvikelser i artikulation och prosodi. I dag finns inget svenskt test för utredning av talapraxi. Syftet med studien var därför att utforma ett testbatteri på svenska som är känsligt även för lindriga grader av talapraxi. Detta test pilotnormerades på 50 friska deltagare.  För att kunna studera hur kön, ålder och utbildningsnivå kan inverka på prestationen i testbatteriet, eftersträvades en jämn fördelning när det gäller dessa demografiska bakgrundsvariabler.

Uppgifterna konstruerades baserat på tidigare forskning gällande de typiska perceptuella dragen vid talapraxi och på testuppgifter som tidigare har visat sig vara känsliga för talapraxi.

Deltagarnas prestation varierade mellan testbatteriets olika uppgifter. På några uppgifter hade en stor andel av deltagarna alla rätt, medan andra uppgifter visade sig vara utmanande även för friska personer. Inga signifikanta könsskillnader fanns för prestationerna på någon av uppgifterna i testbatteriet. Utbildningsnivå och ålder påverkade däremot prestationen på vissa uppgifter. Generellt var effektstyrkorna för utbildningsnivå större än för ålder.

Testbatteriet bör i framtiden kunna ge ett bra underlag för bedömning av huruvida talapraxi föreligger eller inte. Det bör också kunna användas vid bedömning av talapraxins svårighetsgrad. För att gå vidare med utvecklingen av testbatteriet bör man fortsätta normeringen på ett större antal personer samt kliniskt validera det på personer med diagnostiserad talapraxi.

Syftet med denna studie var att undersöka om sväljsvårigheter förekommer hos patienter som vårdas inneliggande på sjukhus för akut hjärtsjukdom samt om något samband med andra kända riskfaktorer kunde ses vid eventuell förekomst av dysfagi. I studien genomfördes objektiva sväljbedömningar i kombination med skattning av deltagarnas subjektiva upplevelse av sin sväljförmåga och grundlig anamnesupptagning för att få en så heltäckande bild av deltagarna som möjligt. Resultaten visade att objektiv dysfagi förekom hos 30 % av deltagarna och subjektiv dysfagi förekom hos 20 % (totalt 40 % i den sammanlagda bedömningen) och att det fanns en ökad risk vid förekomst av dyspné. Denna studie drar därför slutsatsen att dysfagi förekommer hos denna patientgrupp och att dyspné är en riskfaktor för att drabbas av sväljsvårigheter.

Föreliggande arbete ingår i en pågående forskningsstudie om sväljsvårigheter hos akut sjuka patienter och är ett delprojekt i Margareta Gonzalez Lindhs doktorandarbete. Studien är godkänd av etikprövningsnämnden i Uppsala, Dnr 2014/405, och kommer att publiceras i en internationell tidskrift.

Syfte: Sedan början av 2020 har lärare världen över behövt övergå till att undervisa på distans till följd av pandemin Covid-19. Det är ännu okänt vad denna förändring i undervisningsform har för konsekvenser gällande röstbesvär hos lärare. Syftet med denna studie är att undersöka lärares upplevda röstbesvär vid distansundervisning jämfört med klassrumsundervisning samt hur dessa kan kopplas till upplevda riskfaktorer i arbetsmiljön. Metod: 141 lärare på gymnasie- och högskolenivå i Sverige svarade på en digital enkät. Information om lärares upplevda rösthandikapp samlades in med hjälp av en översatt version av frågeformuläret VHI-10 (VHI-10; Rosen et al., 2004). Information om upplevda fysiska symptom i halsen, på engelska ”vocal tract discomfort” (VTD), samt dysfonisymptom samlades in för båda undervisningsformerna (distansundervisning och klassrumsundervisning). Enkäten innehöll även frågor om riskfaktorer relaterade till röstbesvär. Resultat: Förekomsten av upplevt rösthandikapp och VTD-symptom var något lägre under perioder av distansundervisning jämfört med perioder av undervisning i klassrum. En lägre frekvens av dysfonisymptom kunde ses vid distansundervisning, skillnaden var dock inte statistiskt signifikant. Därutöver svarade 34% av lärarna att de upplevde mer röstbesvär vid klassrumsundervisning jämfört med 15% som upplevde mer röstbesvär vid distansundervisning. De vanligaste VTD-symptomen vid både distansundervisning och klassrumsundervisning var torr och spänd hals. De dysfonisymptom som rapporterades med högst frekvens var spänd röst och heshet, i båda undervisningsformerna. De riskfaktorer som var associerade med en högre förekomst av röstsymptom och/eller högre nivåer av rösthandikapp vid distansundervisning var luftkvalitet och att anstränga rösten när man undervisar. Upplevelsen av att ha mer röstbesvär vid distansundervisning var associerat med att uppleva mer stress vid distansundervisning. Slutsats: Studiens resultat visar på en något minskad förekomst av röstsymptom och rösthandikapp vid distansundervisning jämfört med klassrumsundervisning. Även om många olika faktorer samverkar, så tyder resultaten på att bättre luftkvalitet på arbetsplatsen och mer gynnsamma akustiska förhållanden som medför mindre röstansträngning skulle kunna bidra till att lärare upplever mindre röstbesvär vid distansundervisning. 

Vid diagnosen dyslexi är ett huvudsymptom svårigheter med ordavkodning. För att bli diagnosticerad med dyslexi krävs en noggrann utredning som innefattar direkta tester av barnets läs- och skrivförmåga samt anamnestisk information från barnet själv, barnets vårdnadshavare och barnets lärare. Ett sätt att inhämta information från vårdnadshavare i samband med utredningar av beteendemässiga- och utvecklingsrelaterade svårigheter hos barn är via föräldraskattningsformulär. Föräldraskattningsformuläret 5–15 (”Five to Fifteen”) är ett sådant formulär som är utformat för att fånga in symptom på ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och vanliga samförekommande tillstånd, såsom läs- och skrivsvårigheter. 5–15 formuläret har visats ha god validitet och reliabilitet vad gäller att fånga in ADHD-symptom, men det är inte undersökt i vilken utsträckning formuläret är användbart för att upptäcka läs- och skrivsvårigheter. Syftet med denna studie var därför att undersöka om det finns ett samband mellan hur vårdnadshavare skattar sitt barns läs- och skrivförmåga i 5–15 och barnets resultat på direkta läs- och skrivtester. Totalt 64 barn i åldrarna 9–13 deltog i studien. Dessa barn delades in i två grupper där den ena gruppen inkluderade barn med en dyslexidiagnos (n=30) och den andra gruppen inkluderade barn utan läs- och skrivsvårigheter (n=34). Resultatet visade att det fanns ett starkt samband mellan poäng på föräldraskattningarna i 5–15 och poäng på barnens direkta läs- och skrivtester, sett över samtliga barn. När de två grupperna undersöktes separat sågs dock inget samband mellan skattningspoäng och poäng på direkta tester. Sammanfattningsvis förefaller 5–15 vara användbart för att skilja barn med stora läs- och skrivsvårigheter från barn utan läs- och skrivsvårigheter. Formuläret tycks dock inte vara användbart för att differentiera grad av läs- och skrivförmåga inom dessa två grupper. Framtida forskning bör studera om resultatet håller även i ett större stickprov odiagnostiserade barn med varierande läsförmåga. 

Av de som överlever en stroke uppskattas att en tredjedel får afasi och en lika stor andel får depression i efterförloppet. Personer med afasi och framförallt de med svår afasi är en population som ofta exkluderas i strokeforskning. Syftet med studien var att undersöka deltagande av personer med afasi i forskning om depression efter stroke genom att granska hur forskare ställer upp sina inklusions- och exklusionskriterier, samt i de fall där det beskrivs; undersöka vilka orsaker som anges till att personer med afasi har exkluderats. Ytterligare ett syfte var att jämföra resultaten med en tidigare litteraturöversikt från 2007, för att undersöka om det skett någon förändring vad gäller att inkludera eller exkludera personer med afasi i forskning om depression efter stroke de senaste fem åren. En systematisk litteratursökning genomfördes i tre databaser i september 2021. Sökningen resulterade i 3752 artiklar som efter gallring resulterade i totalt 91 studier som återstod för granskning. Resultatet visade att det förekommer att kriterier ställs upp så att personer med afasi både varit inkluderade och exkluderade i samma studier. Utifrån detta har inklusions- och exklusionskriterier granskats och presenterats var för sig. Sammantaget visade resultatet att personer med afasi endast inkluderats i fem av de ingående studierna och att personer med afasi helt eller delvis har exkluderats i 63 (69 %) av de granskade studierna utifrån uppställda inklusions- och exklusionskriterier. I 25 studier nämns inte personer med afasi i vare sig inklusions- eller exklusionskriterierna. Resultatet synliggör att personer med afasi exkluderas i hög utsträckning. Kunskapsläget vad gäller lämpliga anpassningar och tillvägagångssätt för att kunna inkludera personer med afasi i forskning har ökat de senaste åren, och det är av stor vikt att forskare håller sig uppdaterade gällande aktuell forskning inom deras forskningsfält. För att kunna generalisera resultatet till hela strokepopulationen behöver även personer med afasi varit inkluderade i forskningen, eftersom de utgör en stor del av populationen personer med stroke. 

Afasi är en förvärvad språkstörning där skrivsvårigheter är vanligt förekommande. En kartläggning av interventioner vid nedsatt skrivförmåga vid afasi behövs för att underlätta för logopeder vid val av intervention. Syftet med den här litteraturöversikten var att identifiera, beskriva och evidensgradera behandlingsmetoder för skrivsvårigheter vid afasi. En systematisk litteratursökning i sex databaser genomfördes i maj 2020, vilken resulterade i 1937 sökträffar. Efter jämförelse med inklusions- och exklusionskriterier inkluderades 26 artiklar i översikten. Vid granskningen identifierades 16 behandlingsmetoder, som beskrevs sett till syfte, bakomliggande teori, försöksgrupp, utförande och uppmätta resultat. Artiklarnas metodologiska kvalitet granskades och behandlingsmetoderna evidensgraderades. Samtliga granskade studier var av single- eller multiple subject design, vilket resulterade i otillräcklig evidensstyrka för samtliga interventioner. Förbättrad skrivförmåga noterades vid alla interventioner och de flesta bedömdes vara tillämpbara i svensk klinik sett till beskrivet utförande. Evidensgraderingen enligt GRADE (SBU, 2017) tydliggjorde behovet av mer forskning inom området.

Velofarynxinsufficiens (VFI) innebär en nedsatt förmåga att under tal och födointag stänga till mellan mun- och näshåla vilket leder till ett avvikande tal. Operation med svalglambå är en metod som kan användas för att behandla VFI och tidigare forskning har visat goda resultat avseende dess effekt på talet. Dock menar vissa forskare att operationen kan ha negativa effekter och att den bakomliggande orsaken till insufficiensen kan påverka graden av framgång. Aktuell studie ämnade undersöka huruvida operation med svalglambå påverkade talet vid VFI samt belysa om några skillnader fanns mellan olika patientgrupper avseende operationens effekt på tal. De olika patientgrupperna var (a) patienter med spalt, (b) patienter med spalt i kombination med ett syndrom eller en sekvens och (c) patienter med VFI utan förekomst av spalt. Eftersom tidigare studier dessutom indikerat att postoperativ talbehandling hos logoped kan vara relevant för vissa patienter undersöktes det också under vilka omständigheter det skedde. Journaler, inklusive perceptuella lyssnarbedömningar av talet genomförda av logopeder, och enkätsvar studerades för de 66 patienter som deltog. Dessa utgjorde 43,1% av alla 153 patienter som genomgått operation med svalglambå på Akademiska sjukhuset i Uppsala år 2000-2011. Talbedömningar genomförda före och ett år efter operation visade att talet förbättrades avseende förståelighet (p<0,001), hypernasalitet (p=0,005) och tryckreducerad artikulation (p=0,001) samtidigt som hyponasalitet inte ökade (p=0,55). Patienter med spalt i kombination med syndrom eller sekvens uppvisade större förbättring av hypernasalitet jämfört med de andra grupperna (p=0,037). 32 patienter gick i postoperativ talbehandling hos logoped och patienter med enbart spalt fick behandling i något högre utsträckning än patienter med gomspalt i kombination med syndrom eller sekvens. Kompensatorisk artikulation var den enda talavvikelsen vars förekomst kunde relateras till att patienten gick i postoperativ talbehandling. Resultaten indikerar att operation med svalglambå är en lämplig metod för att behandla VFI oavsett bakomliggande orsak.

Nyckelord: Velofarynxinsufficiens, svalglambå, LKG, syndrom, primär VFI, talavvikelse, talbehandling 

Inom den svenska barnhälsovården ska språkscreening genomföras vid 2,5–3 års ålder. Utifrån utfall på språkscreening erbjuds vidare insatser utifrån riktlinjer som återfinns i Rikshandboken i barnhälsovård. Syftet med studien var att studera hur många barn som utifrån språkscreeningen på barnavårdscentralen (BVC) vid 2,5–3 års ålder har ett språkscreeningresultat med avvikelse, om dessa barn remitteras samt om det finns regionala skillnader eller skillnader mellan olika språkscreeningmetoder. Syftet med studien var också att undersöka i vilken ålder barn remitteras till logoped i samband med besök på BVC utifrån region och språkscreeningsmetod. För att besvara studiens syfte utformades fem frågeställningar. Studiens data hämtades från kvalitetsregistret Svenska barnhälsovårdsregistret (BHVQ) med data registrerad från besök på BVC. Den data som användes kom från fem regioner och det var totalt 28 906 deltagare.

Studiens resultat påvisade skillnader mellan regionerna och språkscreeningsmetoderna inom några av studiens frågeställningar. Det framkom inga tydliga skillnader vad gäller ålder vid språkscreening. Däremot fanns det en tydlig skillnad utifrån andelen barn som språkscreenas, vilket skulle kunna förklaras med journalförningsbrister. Det fanns en tydlig skillnad i andelen barn som remitterades till logoped i samband med språkscreeningen. Mellan regionerna fanns det tydliga skillnader i remittering och icke remittering vid positivt utfall på språkscreeningen, dessa skillnader sågs inte mellan språkscreeningsmetoderna. Det fanns skillnader i ålder för remittering till logoped från BVC. Det framkom således att de metoder och riktlinjer som fanns inte efterföljdes i full utsträckning i de regioner som innefattades av studien. Det fanns faktorer i studiens data, såsom skillnader i antalet deltagare i olika regioner och journalföringsbrister, som gjorde att resultaten till viss del behöver betraktas med försiktighet och fortsatta studier behövs för att kunna dra större slutsatser utifrån studiens resultat.

ABSTRACT

Gliomas are the most common type of brain tumours and are often diffusely localised in areas that give permanent functional symptoms, so called eloquent areas. These areas partly control speech and language. Low-grade glioma (LGG) is the most suitable type of tumour for awake surgery. By performing surgery while the patient is awake, intra-operative testing of language and speech is possible and a more secure tumour resection can be performed. Patients that are to undergo such surgery execute a pre-operative speech and language testing, done by a speech and language pathologist, which is later used as a reference for the intra- and post-operative assessment. In this study the pre- and post-operative results for 20 patients with gliomas, who underwent awake surgery on 23 occasions at the Akademiska hospital in Uppsala from June 2013 until August 2015 were analysed. The aim of this study was to evaluate how the tumour resection affected speech and language. Furthermore, possible correlations between language deficits and tumour localisation were investigated. The results showed considerable variations in whether the patients improved and/or deteriorated. Overall, more patients deteriorated than improved. More pronounced deficits were shown for naming and verbal fluency pre- and post-operatively. A correlation analysis showed that patients with a tumour located in insula had greater difficulties with naming than patients with other tumour locations. This study provides an evaluation of the language outcomes of patients who underwent awake surgery in Uppsala. Additionally, the study resulted in an overview of the development of speech and language pathologists’ assessments since the start of awake surgery in 2013, and specific recommendations for improvement.

Keywords: Low-grade gliomas, awake surgery, pre- and post-operative speech and language testing, speech and language pathology, naming, verbal fluency, insula

SAMMANFATTNING

Gliom är den vanligaste typen av hjärntumör och är ofta diffust lokaliserad i områden som ger bestående funktionsnedsättning vid skada, så kallade elokventa områden. Dessa områden kontrollerar bland annat tal och språk. Av dessa är det de lågmaligna/låggradiga gliomen (LGG) som oftast är aktuella för resektion i vaket tillstånd. Genom att utföra operationen när patienten är vaken tillåts intraoperativ testning av tal och språk vilket leder till säkrare resektion. Alla patienter som ska genomgå denna typ av operation utför preoperativ tal- och språkbedömning hos logoped, som senare används som referenspunkt för den intra- och postoperativa bedömningen. I denna studie analyserades pre- och postoperativa resultat för 20 patienter med gliom som opererats vid 23 olika tillfällen på Akademiska sjukhuset i Uppsala sedan verksamheten startade juni 2013. Två frågeställningar skulle besvaras: Hur har tumörresektionen påverkat tal- och språkförmågan hos patienter som genomgått kirurgi i vaket tillstånd? Finns det något samband mellan språkliga symptom och tumörlokalisation? Resultatet visade stora variationer i huruvida patienterna förbättrades och/eller försämrades i sin tal- och språkfunktion efter operation. Generellt noterades dock fler försämringar än förbättringar. Benämning och verbalt ordflöde var de två parametrar där störst svårigheter påvisades både pre- och postoperativt. Korrelationsanalys visade att patienter med tumörer i insula hade större svårigheter med benämning än patienter med övriga tumörlokalisationer. Förutom att beskriva det språkliga utfallet för de patienter som genomgått kirurgi i vaket tillstånd så har denna studie resulterat i en översikt av hur logopedbedömningarna sett ut pre- och postoperativt sedan vakenkirurgin infördes i Uppsala, och även förslag på hur de kan förbättras i framtiden.

Nyckelord: Lågmaligna gliom, vakenkirurgi, pre- och postoperativ tal- och språkbedömning, logopedi, benämning, verbalt ordflöde, insula 

The language ability starts to develop before birth and the language and speech environment of toddlers has been found to be of significant importance for the further development of language acquisition. Earlier studies have shown that female caregivers talk more with toddlers compared with male caregivers. This study is a part of the ongoing research project “Words make a difference”, Karolinska Institutet. The purpose was to investigate caregiver gender differences amongst Swedish caregivers regarding the number of adult words in the environment around toddlers. Another purpose was to contribute in validating the Language ENvironment Analysis (LENA) in Swedish. The software LENA V3.1.0 analyzes the language environment and provides information about the number of adult words, child utterances and conversational turns. Estimated adult words can separate female adult words from male adult words. The authors also wanted to see if the LENA-result correlated with the child’s expressive vocabulary which was measured with the parent formulary CDI. Thirteen toddlers in the age of 12 - 30 months conducted an all-day recording with LENA. Random samples of the participants were chosen in order to validate the LENA-method. A total of 60 minutes of recordings was transcribed by the authors. The hypothesis that women talk more with toddlers was confirmed in this study, although the gender differences were less than in previous research. Male adult words showed a correlation with conversational turns. The result showed no significant correlation between expressive vocabulary and conversational turns. The human transcriptions were expected to conform with the LENA software especially regarding the number of adult words. The result showed that the conformity was high regarding the child utterances but somewhat lower regarding the adult words. In summary the study confirms the earlier research that female caregivers talk more to their toddlers compared with male caregivers, but the difference was not as large as shown in earlier research. Additional research about gender differences regarding adult talk and child directed speech is necessary to confirm this result. The result of the validation of LENA showed high conformity in a good audio environment. The LENA-method can be used as a useful tool to measure the listening and language environment in Sweden both in clinical and research contexts.

Bakgrund och syfte: Barns språkförmåga börjar utvecklas redan innan födseln och tal- och språkmiljön som omger barnet har visat sig vara viktig för hur hens språk kommer utvecklas. Från tidigare studier har det framkommit att kvinnor talar mer med små barn gällande antal ord jämfört med manliga vårdnadshavare. Denna studie var en del av det pågående projektet “Ord gör skillnad”, Karolinska Institutet. Syftet var att undersöka skillnaderna mellan manliga och kvinnliga vårdnadshavare gällande antal ord i närheten av yngre barn. Hypotesen byggd på tidigare studier var att kvinnor skulle tala betydligt mer med sina barn än vad män skulle göra. Ett annat syfte vara att undersöka om LENA-resultatet korrelerade med barnets expressiva ordförråd. Hypotesen var att barn som hade ett större expressivt ordförråd hade fler turtagningsmöjligheter i verbal kommunikation med sina vårdnadshavare. Studien var också ett steg i processen att validera LENA-metoden (Language ENvironment Analysis) på svenska, med fokus på vuxenord och barnyttranden. Metod: 13 deltagande familjer med barn i åldrarna 12-30 månader genomförde en heldagsinspelning med LENA-metoden. Mjukvaran LENA V3.1.0 analyserar barns tal- och språkmiljö och kan ge information om antal vuxenord, barnyttranden och turtagningar. Estimerat antal talade vuxenord kan även separeras i ord från kvinnlig respektive manlig röst. Barnets expressiva ordförråd mättes med föräldraformuläret SE-CDI. För att validera LENA-metoden valdes stickprov ut från inspelningarna. Totalt 60 minuters inspelning från fyra deltagare (15 minuter per deltagare) transkriberades av testledarna för att sedan jämföras med LENA-beräkningen. Resultat: Kvinnliga vårdnadshavare använde fler antal ord än manliga vårdnadshavare. Dock var könsskillnaderna mindre än vad som tidigare påvisats. Det fanns ett samband mellan större andel ord från män och fler turtagningar. Resultatet visade dock ingen statistiskt signifikant korrelation mellan expressivt ordförråd och antal turtagningar. Gällande validering förväntades bedömarnas transkriptioner stämma överens med LENA-resultatet, särskilt beträffande estimerat antal vuxenord. Interbedömarreliabiliteten mellan de tre  bedömarna bedömdes hög. Överensstämmelsen mellan testledarna och LENA:s estimeringar blev hög gällande barnyttranden och något lägre för vuxenord. Sammanfattningsvis stärker studiens resultat tidigare forskning att kvinnor talar mer i närheten av små barn jämfört med män, även om könsskillnaderna inte blev lika stora i aktuell studie. Mer forskning beträffande könsskillnader och barnriktat tal behövs för att belägga om resultatet har en extern validitet. Gällande validering hade LENA en hög överensstämmelse med mänskliga transkriptioner vid de inspelningar där ljudmiljön var god, vilket innebär att LENA kan vara ett bra verktyg för att kartlägga svenska barns tal- och språkmiljö både kliniskt och i forskningssammanhang.

Ätsvårigheter hos barn kan finnas redan från födseln eller uppträda senare under barnets uppväxt. Hos typiskt utvecklade barn i åldrarna mellan 2 och 7 år uppskattar man att ätsvårigheter förekommer hos 25 % – 45 %. Fram till nyligen har det saknats svenska pålitliga instrument för att kvantifiera och bedöma ätsvårigheter hos barn. I en systematisk översikt jämförde en grupp forskare olika föräldraformulär och slutligen lyfte man fram BPFAS, Behavioural Pediatric Feeding Assessment Scale, som det bästa instrumentet utifrån innehåll och psykometrisk kvalitet. Våren 2022 översattes BPFAS till svenska. För att utvärdera formuläret gjordes en undersökning på ett mindre antal patienter med diagnosticerade ätsvårigheter. Dock behövs, för att den svenska versionen ska bli kliniskt användbar, normdata på svenska barn utan ätsvårigheter. I den här pilotstudien, som är en del av större studie, är syftet att undersöka om en digital enkät är ett lämpligt sätt att samla in normdata för svenska BPFAS. En webbaserad enkät, med BPFAS frågor, skapades där 154 vårdnadshavare med barn mellan 1–5 år deltog. Vårdnadshavarna fick förfrågan att delta antingen via barnets förskola, barnavårdscentral eller via sociala medier. Resultatet visade att BPFAS som insamlingsverktyg och mätinstrument fungerar bra och resultatet som framkommer är jämförbara med tidigare studier. Dock behövs det fortsatt forskning på området eftersom de flesta av deltagarna var högutbildade vilket inte kan klassas som representativt för hela Sverige.

Låggradiga gliom (LGG) är långsamt växande, maligna hjärntumörer som ofta

infiltrerar områden hjärnan som står för olika viktiga funktioner, exempelvis tal och

språk. Vid vakenkirurgi av LGG kan patientens funktioner testas fortlöpande, vilket ger

förutsättning för bevarande av funktion samt en mer aggressiv resektion. Graden av

resektion är en viktig prognostisk faktor för överlevnad. Vid språktestning under

vakenkirurgi används vanligen visuell objektsbenämning. Det finns dock patienter som

får en bestående postoperativ språkstörning, varför frågor väckts om visuell

objektsbenämning är ett tillräckligt sensitivt test för intraoperativ kartläggning av

språkliga funktioner. Syftet med denna studie var att vidareutveckla dagens

intraoperativa testförfarande, baserat på kunskaper inom logopedi, psykolingvistik,

neurologi och neurokirurgi. Litteraturgenomgången och erfarenhet från praktiska

observationer resulterade i ett intraoperativt språktestförfarande som innebär att

patienten ska producera en mening med SVO-struktur (subjekt-verb-objekt) utifrån en

bild. Till skillnad från visuell objektsbenämning, som bara eliciterar den fonologiska

och lexikala nivån av språket, testar SVO-konstruktion även den syntaktiska nivån samt

benämning av verb, vilket bland annat har visats ge en mer utbredd kortikal aktivering

än benämning av substantiv. Meningar med SVO-struktur utformades och illustrerades

med ritade bilder, vilka sedan pilottestades intraoperativt. Baserat på teoretisk kunskap

bör elicitering av SVO-konstruktion vara ett mer sensitivt intraoperativt testförfarande,

men metoden behöver valideras och vårt test standardiseras. Eftersom elicitering av

SVO-konstruktion ställer högre krav på språklig kompetens hos testledaren bör en

logoped genomföra den intraoperativa språktestningen.

För att anhöriga och personer med afasi ska kunna etablera en fungerande vardag harkunskap om och förståelse för afasi visat sig viktig. I tidigare studier har anhöriga tillpersoner med afasi visat sig sakna relevant kunskap om och förståelse för afasi som debehöver för att etablera en fungerande vardag. Logopediska insatser som är riktadedirekt till anhöriga är relativt ovanliga i Sverige. Syftet med denna studie är att utifråndata från litteratur och intervjuer utforma frågor, så kallade item, som på ett tillförlitligtsätt kan mäta kunskap om och förståelse för afasi hos anhöriga till personer med afasi.Tre fokusgrupper bestående av anhöriga till personer med afasi, personer med afasi ochlogopeder användes för insamlande av intervjudata. Intervjudatan analyserades genomkvalitativ innehållsanalys. Från analysen framställdes sju kategorier med tillhörandeunderkategorier. Kategorierna låg till grund för utformningen av item. Sammanlagt har140 stycken item utformats. Dessa item var av två typer; item bestående av en 6-gradigLikert-skala och item av typen Multiple Choice. Vidare indelades item beroende påvilka svar som kan erhållas . Item med önskvärda svar( typ A) och situations- ochindividberoende item (typ B) som syftar till att ligga till grund för samtal mellananhörig till person med afasi och logoped.. De kategorier och item som studienresulterat i uppvisar samstämmighet med tidigare studier som fokuserat på anhöriga tillpersoner med afasi. Samstämmigheten tyder på att de item som inkluderas i ett framtidaformulär har möjlighet att kunna mäta av kunskap och förståelse hos anhöriga tillpersoner med afasi. För att framtagna item ska kunna resultera i det tilltänkta formuläretkrävs ytterligare validering, reliabilitetstestning och urval.

Individer med laryngektomi behöver finna ett alternativt sätt att producera röst på efter att larynx har avlägsnats. Två alternativ som finns för att forma den nya rösten är de alaryngeala talsätten elektrolaryngealt tal och trakeoesofagealt tal. Nuvarande forskning är sparsam gällande hur lyssnare uppfattar individers tal efter laryngektomi beroende på talsätt (elektrolaryngealt eller trakeoesofagealt) och presentationssätt (audio eller audiovisuellt). Studien är ett av få exempel som syftar till att fylla denna lucka i litteraturen. Syftet med studien var att undersöka hur svenska lyssnare uppfattar olika alaryngeala talsätt gällande presentationssätten, i avseende på de beroende variablerna förståelighet, prosodi, talhastighet och lyssnaransträngning. Studien använde en MANOVA med 2´2 upprepade mätningar. Data samlades in via enkäter som besvarades av 64 personer. Fyra enkäter skapades för att presentera en randomiserad ordning mellan presentationssätt och talsätt, där en talare per talsätt inkluderades. Enkäterna delades ut till lyssnarna genom fyra länkar som vardera bestod av 23 frågor. Resultaten tyder på att trakeoesofagealt tal totalt sett skattades högre än elektrolaryngealt tal i båda presentationssätten (p = .000, partial eta squared = .62). Skillnaden mellan audio- och audiovisuellt presentationssätt var inte lika tydlig även om en preferens för det audiovisuella presentationssättet fanns, (p = .00, partial eta squared = .25). Vidare observerades ingen interaktion mellan presentationssätt och talsätt, (F (4) = 2.138, p =.09). Talsätt gav en statistiskt signifikant effekt på alla beroende variabler, medan presentationssätt enbart gav en statistiskt signifikant effekt på variablerna förståelighet och lyssnaransträngning. Resultaten bör dock inte generaliseras till hela populationen på grund av studiens begränsningar som beskrivs i diskussionen. Vidare bidrar uppsatsen även till förslag inom ämnet för framtida studier.

Fonologisk medvetenhet är förmågan att känna igen, reflektera över och manipulera ett språks ljudstrukturer. Denna förmåga har visat sig vara betydelsefull vid tillägnandet av läs- och skrivförmåga. The PhonicStick är ett talgenererande kommunikationshjälpmedel som ursprungligen utformades för individer med komplexa kommunikationsbehov. Senare forskning har även fokuserat på hjälpmedlets effekter på faktorer som är viktiga vid tillägnandet av läs- och skrivförmåga. I föreliggande studie utvärderades effekterna på fonologisk medvetenhet hos 20 normalutvecklade sydafrikanska barn i åldrarna 5-6 år efter sju gruppträningstillfällen med the PhonicStick. Alla deltagare i studien pre- och posttestades med två test. Deltest c) från The Phonological Awareness Test rörande förmågan att isolera ljud, samt ett PhonicStick test. Detta testade förmågan att producera isolerade fonem och kombinationer bestående av tre fonem med the PhonicStick. Studiens resultat visade att träning med the PhonicStick inte resulterade i förbättrat resultat på The Phonological Awareness Test del c) isolerade fonem. Däremot tydde resultatet på att deltagarna i testgruppen förbättrade sin förmåga att styra the PhonicStick samt producera isolerade fonem och fonemkombinationer bestående av tre fonem.

“Internal speech” can be described as the silent speech, which is produced and audible only in the mind of the speaker. The internal speech can be considered as the planning and sequencing of speech sounds, which takes place before, or without, the speech becomes audible, and thus “external speech”. By measuring “the inner speech rate” it might be possible to see how functional the linguistic planning of a speech execution is. In the present study the internal speech rate has been studied in persons who stutter, to investigate any potential impairment in this part of the speech execution. The most prominent theory today is that stuttering is caused by an impairment in the motoric part of the speech execution, but a number of studies has also reported impairments in linguistic abilities. The internal speech is challenging to study since it is not audible. In the present study the authors have constructed a new test battery containing a number of tests of linguistic abilities, which are believed to measure the internal speech rate. The test battery consisted tasks for reading, automatic enumeration, nonword repetition and tongue-twisters. When analyzing the used material the results showed that the test battery can be considered reliable. The aim of the present study was to compare the internal speech rate between persons who stutter and persons who do not stutter. The internal speech rate was also compared to the external speech rate, in the persons who do not stutter. The results showed that the group of persons who stutter had a significantly slower internal speech than the group of persons who do not stutter. The internal speech was shown to be faster than the external speech.

“Inre tal” kan beskrivas som det tysta talet, som produceras och är hörbart i endast talarens huvud. Det inre talet kan tänkas utgöra den planering och sekvensering av språkljud som sker innan, eller utan, att talet blir hörbart och därmed “yttre tal”. Genom att mäta “inre talhastighet” kan man tänkas se hur väl den språkliga planeringen av ett talutförande fungerar. I den föreliggande studien har inre talhastighet studerats hos personer som stammar för att undersöka om det finns eventuella nedsättningar i denna del av talutförandet. Den mest framträdande teorin idag är att stamning beror på en nedsättning i den motoriska delen av talutförandet, men det förekommer även studier som rapporterar nedsättningar i språkliga förmågor. Det inre talet är svårt att studera eftersom det inte är hörbart. I föreliggande studie har författarna konstruerat ett nytt testbatteri innehållande test för olika språkliga förmågor, som antas kunna mäta den inre talhastigheten. Testbatteriet bestod av uppgifter för läsning, automatisk uppräkning, repetition av nonsensord och tungvrickare. Analyser visade att testbatteriet kan anses vara reliabelt. Syftet med föreliggande studie var att, med hjälp av testbatteriet, jämföra den inre talhastigheten mellan personer som stammar och personer som inte stammar. Den inre talhastigheten jämfördes också med den yttre talhastigheten, hos personer som inte stammar. Resultaten visade att gruppen personer som stammar hade en signifikant lägre inre talhastighet än gruppen personer som inte stammar. Den inre talhastigheten visade sig vara högre än den yttre talhastigheten. 

Sväljkapacitet kan skilja sig åt mellan olika åldrar och kön. Detta kan inverka på prestationen på så kallade vattensväljtest. Ingen uttömmande studie har gjorts angående effekt av ålder, kön och vattenmängd på sväljförmåga hos friska vuxna i Sverige. Syftet med föreliggande studie var att presentera normdata för tre olika mått på sväljförmåga: sväljtid, sväljkapacitet och antal klunkar vid 1 respektive 2 dl vatten hos friska vuxna, samt att undersöka effekter av vattenmängd och ålder respektive kön på sväljförmågan. 239 vuxna deltagare stratifierades utifrån ålder och kön. Under testförfarandet noterades sväljtid, antal klunkar samt övriga observanda. Resultatet visade signifikant längre sväljtid, lägre sväljkapacitet och fler klunkar såväl hos individer över 70 år som hos kvinnor. Tydligare skillnader kunde ses med den större vattenmängden. Dessutom framkom att 1 dl vatten inte mäter sekventiell sväljning hos samtliga individer.

Fonologisk medvetenhet och det expressiva ordförrådet är viktiga delar av barns språkutveckling. Studier har tidigare undersökt sambanden mellan fonologisk medvetenhet och expressivt ordförråd men det har varit svårt att fastställa hur sambandet ser ut. Syftet med denna studie är att undersöka samband mellan fonologisk medvetenhet och expressivt ordförråd hos barn i årskurs två. Studien undersöker även om det finns könsskillnader i testresultaten. Samband mellan fonologisk medvetenhet och expressivt ordförråd prövas med deltest ur IDS-2 (Intelligence and Development Scale – 2nd Edition) och bildbenämningstestet Nomine.  Deltagare var 50 barn som går i årskurs två. Deltagarna testades med deluppgifter ur IDS-2 som undersöker förmågan att klappa stavelser, uppfatta rim, benämna första och sista ljudet i ord och benämna alla ljud i ord. Det expressiva ordförrådet testades med Nomine. Korrelationsanalys med Spearman´s rho utfördes för att mäta samband mellan fonologisk medvetenhet och expressivt ordförråd. Resultatet visade inte på samband mellan fonologisk medvetenhet och expressivt ordförråd. Könsskillnader visades i totalpoängen av fonologisk medvetenhet ur IDS-2 och i uppgiften klappa stavelser ur IDS-2. Föreliggande studie bidrog även till att samla in data för normering av IDS-2.

År 2009 startades det europeiska forskningsprojektet COST Action IS0804 med syfte att få mer kunskap om flerspråkiga barns språkutveckling och utveckla bedömningsmaterial anpassade för flerspråkiga barn. Inom COST Action fokuserar arbetsgruppen Narrative and discourse på berättelser (narrativer) som ett sätt att bedöma språk hos barn. Berättande liknar naturlig språkanvändning och anses ge en mer rättvisande bild av flerspråkiga barns förmåga än andra logopediska test. Av narrativgruppen utvecklades bedömningsmaterialet MAIN (Multilingual Assessment Instrument for Narratives). Med MAIN kan barns produktion och förståelse av berättelser undersökas på makrostrukturell nivå. Berättelsernas makrostruktur (dvs. övergripande struktur) analyseras med story grammar (SG). En hypotes är att makrostruktur inte är språkspecifik och därför kan jämföras mellan olika språk. I föreliggande studie undersöktes berättande hos 16 simultant svensk-engelskspråkiga barn (4:11- 5:8 år, medel 5:4 år) med MAIN. Resultaten jämfördes med flerspråkiga 6-7-åringar med samma språkkombination (Härdelin & Naylor, 2012). Inga signifikanta skillnader noterades mellan femåringarnas berättelser på svenska och engelska, vare sig i produktion (p= 0,084) eller förståelse (p= 0,21). Däremot fanns en signifikant skillnad mellan de äldre och de yngre barnen, både avseende produktion (p= 0,00099) och förståelse av berättelser (p= 0,0072). I barnens berättelser fanns avvikande konstruktioner med tvärspråkliga drag, såsom transfer och kodväxling. Tvärspråkliga drag bör därför inte tolkas som markörer för språkstörning, utan är en del av typisk flerspråkig utveckling. Sammanfattningsvis tycks makrostrukturella skillnader i berättande vara kopplade till ålder snarare än till språk. Studiens resultat ger en bild av femåringars prestation på MAIN, vilket inte har undersökts tidigare i en svensk kontext. Genom att jämföra resultatet med äldre barn studerades berättandeutvecklingen hos svensk-engelskspråkiga barn.

Persons with aphasia (PWA) have language difficulties and their Quality of Life (QoL) has most likely been affected. Because of their loss of language abilities, it is difficult to use PWA in QoL studies. This can lead to the use of proxy responses (a person who answers for the PWA). The aim of this study was to compare the rankings from QoL questionnaires for PWA with the rankings from their spouses/caregivers (i.e., proxyresponse). We also wanted to find out which of the 11 aspects of life PWA andspouses/caregivers ranked as the most respectively the least impacted ones. A totalnumber of 57 persons participated in the study. The participants consisted of two groups, one group with PWA and one group of their spouses/caregivers. A questionnaire-based cross-sectional survey completed via a face-to-face interview was used to collect data from both groups. The results showed that there was poor internal consistency and a weak correlation between the two groups. The two groups ranked different aspects of life as “most impacted” and “least impacted”. The PWA ranked Vocation/Occupation as the “most impacted” and Family life as the “least impacted”aspects of life. The spouses/caregivers ranked Overall ability to communicate as the“most impacted” and Ability to self-care as the “least impacted” aspects of life. The results indicate that proxy responses may not be appropriate and should be interpreted with caution in QoL studies with PWA.

Syftet med denna studie var att pröva olika teorier om stamning, avseende nivå av muskelspänning vid flytande tal. Tjugofyra försöksdeltagare ingick i studien, tolv stammande och tolv kontrolldeltagare. Försöksdeltagarnas muskelaktivitet i musklerna orbicularis oris (OO) och depressor labii inferior (DLI) uppmättes med hjälp av elektromyografi (EMG) vid flytande tal och vid en icke verbal uppgift, att puta med läpparna. De stammandes grad av stamning bedömdes med The Wright and Ayre Stuttering Self-Rating Profile (WASSP) och Stuttering Severity Instrument, fjärde upplagan, (SSI-4) för att korrelera denna med muskelaktiviteten. Ingen statistisk signifikant skillnad avseende muskelaktivitet mellan grupperna kunde påvisas, varken i flytande tal eller vid den icke verbala uppgiften. Det fanns inte heller något signifikant samband mellan den sammanlagda muskelaktiviteten av OO och DLI vid flytande tal och stamningsgrad uppmätt med SSI-4 respektive WASSP. Inget signifikant samband kunde heller ses mellan OO vid läpputning och stamningsgrad uppmätt med SSI-4 respektive WASSP. Ett negativt signifikant samband påvisades dock mellan muskelaktivering i OO vid flytande tal och självskattad stamningsgrad. Således kan resultatet tyda på att det varken finns någon muskulär hypertoni eller hypotoni i OO och DLI i stammandes flytande tal jämfört med en icke stammande kontrollgrupp. Resultatet indikerar även att det kan finnas tendens till låg muskelaktivering vid svårare stamning.

Syftet med denna studie var att ta reda på om STAVUX (stavningstest för vuxna) och Kasttranskription är lämpliga test att använda vid dyslexiutredningar av vuxna, då det idag saknas sådana test som är normerade på personer över 18 år. STAVUX är ett stavningstest som framtogs av Nilsson och Pettersson (2009) och som består av 45 ord och 45 nonord av varierande svårighetsgrad. Orden är utvalda för att representera svenskans olika stavningskombinationer och nonorden är konstruerade för att följa svenskans ljudmässiga uppbyggnad. En mellangruppsdesign användes för att ta reda på om STAVUX är ett lämpligt test att använda vid utredning av stavningssvårigheter i samband med dyslexiutredningar. Testet validerades på 23 personer med dyslexi i åldrarna 18-64 år. Dyslexigruppens resultat testades mot en kontrollgrupp på 23 personer i åldrarna 18-62 år. I denna studie undersöktes även om det fanns något samband mellan stavningsförmåga och allografisk. Deltagarna fick utföra en kasttranskriptionsuppgift, som innebar att de, på tid, skulle konvertera gemener till versaler och versaler till gemener. Testet heter Kasttranskription och utformades av Hansson och Häägg (2008). Resultaten av denna studie visar att framförallt orddelen i STAVUX kan bidra till prediktionen av dyslexi. Dyslexigruppen presterade signifikant sämre än kontrollgruppen på båda deltesten (orddelen och nonorddelen). Båda grupper följde samma mönster vad gäller typ av stavfel. Flertalet deltagare i respektive grupp utförde Kasttranskription korrekt. Det fanns däremot en signifikant skillnad mellan grupperna i hur lång tid det tog att utföra Kasttranskription. Dyslexigruppen presterade signifikant sämre tidsmässigt jämfört med kontrollgruppen. Deltesten i STAVUX och Kasttranskription var starkt korrelerade med varandra.

A Quick Test (AQT) Färg och Form är ett test av snabb automatiserad benämning avsett att detektera kognitiva störningar. Det består av tre delar som var och en utgörs av 40 visuella stimuli som skall benämnas så snabbt som möjligt. Tidigare studier har indikerat att AQT skiljer personer med Alzheimers sjukdom från friska kontroller med högre precision än det ofta använda Mini-Mental-Testet (MMT). I denna studie undersöktes för första gången om AQT-resultat kunde predicera diagnosen hos en konsekutiv serie patienter vid en minnesklinik samt relationen mellan AQT-resultat och biomarkörer (likvorproteiner) för neurodegenerativ sjukdom. 492 svarsblanketter från AQT Färg och Form analyserades och diagnostisk prediktion samt korrelation med nivån av likvorproteiner fastställdes för de 374 första patienterna i serien. Resultaten tyder på att AQT Färg och Form kan vara känsligt för vissa lindriga kognitiva sviktsymptom som förekommer hos personer remitterade för minnesbesvär men inte alltid känsligt för lindriga grader av demens. AQT-data korrelerade måttligt med nivån av patologiska likvorproteiner, troligen avspeglande förhöjda nivåer i Alzheimergruppen. Ytterligare forskning på konsekutiva fallserier behövs för att fastställa testets diagnostiska diskriminationsförmåga i klinisk praxis.

Approximately 80% of all patients with ALS suffer from dysphagia sooner or later during the course of the disease. It is important to find patients with dysphagia in an early stage since weight loss and malnutrition, which dysphagia contributes to, are negative prognostic factors.

The main purpose of this study was to identify early signs of dysphagia in patients with ALS, by investigating which clinical evaluation tools that discovers dysphagia in an early stage and see how the swallowing difficulties progress over time. Another purpose of the study was to evaluate the participants’ responses in a self-evaluation questionnaire (EAT-10) and how they correlate with findings on fiberoptic endoscopic evaluation of swallowing (FEES).

Eleven participants with ALS were examined with FEES and non-instrumental tests one to four times over the course of one year. Only five participants were examined three or more times and because of that it is not possible to draw conclusions about the progression of dysphagia. Nine of 11 participants showed signs of dysphagia at the first examination.

Test of lip strength was the clinical evaluation tool that identified most patients with dysphagia, followed by swallow capacity test. In an exploratory analysis, both of these tests showed good correlation with results on FEES. Patient responses on EAT-10 were also strongly correlated with the results on FEES.

Objective and aim: Adults use child-directed-speech in their interaction with infants,w hich has been confirmed to have positive effects on their language learning. This study was a part of the Words make a difference project at Karolinska Institutet (KI). Within this project, a new intervention model has been developed for caregivers of children with a hearing impairment, called the Prevention Education Program forParents (PEPP). The purpose of the present study was to investigate whether caregiver’s use of child-directed speech differed between a structured play situation and in home environment. The aim was also to evaluate the PEPP model's methods of analysis; video and LENA-recording, concerning measurement of child-directed speech in a structured play situation. Data from the present study were also collected as reference data for the Words make a difference. Methods: The study involved four families with typically hearing infants aged 0-7months and their caregivers. Data collection was undertaken using PEPP's evaluation methods in a short, structured play situation and a full day recording in a home environment. Results and conlusion: In some cases, the care-givers’ use of child-directed speech differed between the structured play situation and the full-day recording in the home environment. The two data collection methods (audio recording and video recording) during the structured play situation were in good agreement regarding the use of child directed speech. The conclusion is that the PEPP model is a functional method for examining the spoken language environment of infants.

Bakgrund och syfte: Barnriktat tal (BRT) används av vuxna i samspel med små barn och har visat sig innebära positiva effekter för språkinlärningen. Denna studie var en del av Ord gör skillnad- projektet på Karolinska Institutet (KI) där en ny interventionsmodell för föräldrar till barn med hörselnedsättning utvecklas: Prevention Education Program for Parents (PEPP). Den aktuella studiens syfte var att undersöka spädbarns talspråksmiljö och om föräldrars användning av BRT skiljer sig mellan en strukturerad leksituation och i hemmiljö. Syftet var också att utvärdera PEPP- modellens bedömningsmetoder; LENA-inspelning och videoinspelning. Metod: I studien deltog fyra normalhörande spädbarn i åldrarna 0-7 månader och deras mammor. Datainsamlingen gjordes med hjälp av PEPP:s bedömningsmetoder dels under en kort strukturerad leksituation dels genom en heldagsinspelning i hemmiljö. BRT analyserades utifrån fem språkspecifika särdrag; segmentell fonologi, prosodi, syntax, ordförråd och pragmatik. Resultat och slutsatser: Användning av BRT skiljde sig i enstaka fall mellan den strukturerade leksituationen och heldagsinspelningen i hemmiljö. De två bedömningsmetoderna stämde väl överens med avseende på användningen av BRT under den strukturerade leksituationen. Slutsatsen är att PEPP-modellens bedömningsmetoder är användbara vid undersökning av talspråksmiljön hos spädbarn i åldrarna 0-7 mån gällande BRT och kan med fördel användas i föräldrahandledning. Resultaten från den här studien kan komma att användas för metodutveckling av PEPP- modellen och även som referensdata till Ord gör skillnad- projektet. 

I Sverige insjuknar omkring 25 000 personer i stroke årligen. Av de 25 000 beräknas cirka 20 – 40 % få afasi till följd av stroken. De kommunikativa svårigheter som afasi medför kan påverka informationsutbytet mellan person med afasi (PMA) och vårdpersonal. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur arbetsterapeuter upplever att arbeta med PMA. Vidare var syftet att undersöka hur arbetsterapeuter anpassar sin kommunikation utefter de kommunikationssvårigheter PMA har. Fyra arbetsterapeuter verksamma inom olika strokevårdenheter i Stockholm rekryterades som deltagare. Materialinsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer där materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att besök med PMA beskrevs vara mer komplexa och tidskrävande på grund av de kommunikativa svårigheterna. Svårigheterna vid kommunikation med PMA orsakade känslor av osäkerhet, frustration och otillräcklighet. Arbetsterapeuterna använde alternativa kommunikationsstrategier för att underlätta kommunikationen med PMA. Trots att vissa kommunikationsstrategier användes, visar föreliggande studies resultat att vidare fortbildning om hur kommunikationen kan underlättas för PMA behövs. Vidare och mer omfattande forskning om hur arbetsterapeuter verksamma inom strokesjukvården upplever arbete med PMA är motiverat.

Afasi är en språkstörning som uppstår till följd av en hjärnskada, där stroke är den vanligaste orsaken. Att få afasi innebär ofta en negativ psykosocial påverkan för personen som drabbas av afasi, men afasin medför också negativa följder för dennes närstående. Ett nytt område på frammarsch inom afasiforskningen berör hur både pma och deras närstående trots afasin ändå kan leva ett gott liv. Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som är betydelsefulla för närstående till personer med afasi för att kunna leva ett gott liv med afasi. I studien intervjuades åtta närstående till pma. De fick utifrån ett antal frågeområden dela med sig av sina erfarenheter av att leva ett gott liv med afasi. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i 15 kategorier som indelades utifrån Socialstyrelsens Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) domäner: Kroppsfunktioner och kroppsstruktur, Aktivitet och delaktighet, Omgivningsfaktorer och Personliga faktorer. Följande faktorer framhölls som viktiga för att hjälpa närstående att leva ett gott liv med afasi: informantens hälsa, personens med afasi hälsa, aktiviteter, egentid, god sjukvård, relationen till anhöriga, relationen mellan informanten och personen med afasi, externt stöd, informantens personlighet, personens med afasi personlighet, livssyn, prioriteringar, öppenhet, leva som tidigare och ekonomiska tillgångar. Kännedom om dessa faktorer kan bidra till att andra närstående till personer med afasi får ökade möjligheter att leva ett gott liv med afasi.

Syftet med denna studie var att utvärdera behandling med hjälp av elektropalatografi (EPG) och portabel träningsenhet (PTU) hos en person med kvarstående artikulationsproblem. Försökspersonen var en vuxen man med medfödd hemifacial mikrosomi och mikrognati som tidigare genomfört konventionell talträning. En kvasiexperimentell, prospektiv, kontrollerad single subjekt A-B-A design användes. Försökspersonen hade vid träningsstart en tillbakadragen artikulation av /t/ och /d/ till velart/uvulart artikulationsställe med kvarstående svårighet att göra sitt tal förståeligt för sina samtalspartners.  Behandlingseffekten utvärderades genom instrumentell EPG analys av /t/ i enstaka ord före och efter behandling. Analysen visade signifikanta behandlingsresultat där en fortgående förbättring av produktionen av /t/ i medial och final position skedde även fyra år efter avslutad behandling. Perceptuell lyssnarbedömning av tränade och otränade lyssnare uppvisade signifikant förbättrad skattning av t-likhet av målljudet /t/ i medial och final position över tid. Ett mycket svagt samband sågs mellan perceptuell skattning av t-likhet och de analyserade EPG-värdena. Lyssnarskattningen av spontantalet visade en förbättring av förståelighet vid kontroll 4 år efter avslutad träning. Utvärderingen bekräftar tidigare forskning och visar att talträning med EPG är ett effektivt sätt att ge visuell återkoppling i försök att etablera ett korrekt artikulationsmönster, förbättrat tal och ökad förståelighet. Detta provades i föreliggande studie och även om resultaten inte var entydiga, antyddes att metoden kan vara långsiktigt framgångsrik vid sedan lång tid väl etablerade talavvikelser utan tecken på förändring spontant eller efter tidigare träning utan visuell återkoppling. En viktig erfarenhet är således att planera långsiktigt och invänta automatisering av nya artikulationsrörelser som har lång etableringsfas. Träning med EPG föreslås kunna erbjudas vuxna personer med kvarstående artikulationsavvikelser där konventionell träning inte har kunnat ge önskvärda resultat.

Nyckelord: Elektropalatografi, behandlingseffekt, hemifacial mikrosomi, artikulationsstörning, långtidsuppföljning, förståelighet

Syftet med denna studie var att undersöka hur användningen av bedömningsmetoden cervikal auskultation (CA) ser ut hos dysfagilogopeder i Sverige. Våra frågeställningar var: Hur utspridd är metoden inom logopedkåren? Hur utspridd är metoden i landet? Vilka åsikter finns kring metoden bland logopeder i Sverige? Vilka undersökningsmetoder vid dysfagi används mest bland logopeder i Sverige? Totalt deltog 82 personer i studien. Data samlades in genom en webbenkät. Frågorna i enkäten var blandat öppna och slutna. Resultaten visade att 18 % av de svarande använde CA. Det fanns ett signifikant samband mellan hur ofta man använde metoden och hur säker man kände sig i bedömningen. Signifikans hittades också mellan hur ofta man använde CA och hur stor vikt man lade vid det man kom fram till med metoden när man gjorde sin totala bedömning. Större vikt tillskrevs även CA:s resultat av dem som kände sig säkra i att bedöma med CA. Resultaten visade också att ju fler år man hade använt metoden desto säkrare kände man sig i att göra bedömningar med den. Majoriteten av de som använde CA var självlärda eller hade lärt sig metoden genom kollegor. En tanke som uppkom var om logopeder i Sverige eventuellt tror att CA är menat att användas som enskild bedömningsmetod och därmed ersätta icke-instrumentell bedömning. CA tycks inte användas så frekvent i Sverige främst på grund av brister i evidens och tillförlitlighet men många ser fördelar som skulle motivera användning av CA som en del i icke-instrumentell bedömning.

Lågmaligna gliom är hjärntumörer som växer långsamt och ofta infiltrerar områden i hjärnan som ansvarar för viktiga funktioner som exempelvis språk och motorik. Resektion av tumörer i elokventa områden kan göras med vakenkirurgi, vilket innebär att patienten är vaken och genomgår testning av relevanta funktioner under operationen. Beroende på vilket område som är aktuellt för operation och vilken funktion som förväntas kunna vara påverkad används olika test, vilket möjliggör en mer omfattande resektion. Vid språktestning under vakenkirurgi kan patientens språkliga förmågor testas för att i större utsträckning kunna bevara den aktuella funktionen. På Akademiska sjukhuset i Uppsala används idag språktest som testar bland annat bildbenämning, meningskonstruktion och högläsning. Det finns en efterfrågan på ett större urval av test för att möjliggöra en noggrannare språklig bedömning under det operativa ingreppet. Syftet med detta examensarbete var att skapa ett ordrepetitionstest med utgångspunkt från det nederländska testbatteriet DuLIP, samt att genomföra en pilottestning för att bedöma testets kvalitet. Examensarbetet resulterade i ett svenskt ordrepetitionstest. En pilottestning, som genomfördes på 15 deltagare, fastställde vilka ord som skulle ingå i testet. Detta test planeras att användas på Akademiska sjukhuset i Uppsala men kan även användas i hela Sverige.

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Ett språk är ett individuellt redskap för att stimulera och organisera begrepp och tänkande. Genom språket ges individen också möjligheter att förstå omvärlden och sig själv. Att inte ha tillgång till ett funktionellt språk och kommunikationssätt innebär att individen riskerar att gå miste om många utvecklingsmöjligheter och bli starkt begränsad i livets samtliga aspekter. För individer med språk, tal och kommunikationssvårigheter finns Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK). AKK är ett samlingsbegrepp för olika redskap och metoder som avser att förbättra och underlätta kommunikation och interaktion mellan individen och personerna i dennes omgivning. En form av AKK är Pragmatisk Organiserad Dynamisk Display (PODD).

Syfte: Denna studie syftar till att med metodologin för Conversation Analysis (CA) undersöka vad som sker i interaktion med PODD under samtal mellan två personer.

Metod: En kvalitativ fallstudie som genomfördes under en dag på en träningsskola då en AKK-användare (”Adam”) och hans kommunikationspartner (”Elin) interagerade med PODD i vardagliga aktiviteter. Observationen dokumenterades med två videokameror.

Resultat: Det inspelade materialet uppgick till totalt tre timmar. Utifrån denna mängd valdes ett par sekvenser ut för analys. Analysen av materialet visar att interaktionen med PODD byggs upp sekventiellt genom ömsesidigt samarbete mellan deltagarna. Deltagarna använde sig av olika tillvägagångssätt för att initiera, upprätthålla och avsluta kommunikativa projekt med PODD. Analysen visar även att PODD användes för att utföra olika sociala handlingar inom flera olika aktivitetstyper. Resultaten tyder också på att det är kommunikationspartnerns förmåga att uppmärksamma, tolka, stötta och vägleda AKK-användarens kommunikativa initiativ som ger AKK-användaren möjlighet att delta i det gemensamma kommunikativa projektet.

Att arbeta med kommunikativ förmåga är en av grundstenarna i logopedens yrkesutövning. Syftet med denna studie var att utveckla ett självskattningsinstrument som kan mäta kommunikativ förmåga, med möjlighet att fånga upp både positiva och negativa aspekter av förmågan. Instrumentet utvecklades i enlighet med klassisk mätteori. En första utvärdering av instrumentet gjordes i ett pilottest med 13 respondenter. Resultatet ledde till att antal items, det vill säga frågor, minskades från 133 till 78 och individuella items förändrades vid behov. 254 respondenter fyllde sedan i det reviderade formuläret på internet. Fyra faktorer kunde uttydas ur materialet. Dessa var: beteende i sociala situationer, funktionell kommunikation, lingvistisk kunskap och receptiv förmåga samt röst. De fyra faktorerna förklarade 30,4% av variansen i materialet. Cronbachs alfa för alla 78 item var α = 0,76. Resultatet av denna studie är ett instrument i behov av ytterligare revidering och utveckling, främst med avseende på validering.

Vaken hjärnkirurgi med testning av tal- och språkfunktioner ger viktiga fördelar vid operation av lågmaligna gliom. Denna metod ökar möjligheten för radikal resektion av tumören samtidigt som viktiga funktioner som till exempel språk bevaras. Optimering av det intraoperativa språktestningsförfarandet ökar möjligheten för mer sensitiv språktestning. Det finns idag ingen konsensus, varken internationellt eller nationellt, kring hur man bör testa språkliga funktioner intraoperativt. Syftet med föreliggande arbete är att undersöka om det är möjligt att vidareutveckla de metoder som idag används för elicitering av spontantal och testning av läsning under vakenkirurgi av lågmaligna gliom på Akademiska sjukhuset i Uppsala. För att undersöka detta genomfördes en litteraturgenomgång vilken tillsammans med auskultationer vid operation och intervjuer med yrkesverksamma logopeder och neurokirurger har utmynnat i ett förslag på ett intraoperativt högläsningstest innehållande meningar med nonord, meningar utan nonord samt enskilda ord. Nivåindelningen av testmaterialet möjliggör för testledaren att individuellt anpassa språktestning utifrån patientens förmåga. I samband med färdigställandet av testet genomfördes en pilottestning av materialet. Det föreslagna lästestet förväntas vara mer heltäckande än det som används idag då det möjliggör testning av flera läsfunktioner så som de beskrivs i ”dual route-modellen”, en psykolingvistisk teori om läsning. Dessutom har ett förslag på riktlinjer kring intraoperativt elicitering av spontantal formulerats. 

Low-grade gliomas tend to gradually infiltrate brain areas essential for functions such as speech and language, and during surgery these areas risk being damaged. Thus, patients with low-grade gliomas should undergo awake surgery while performing tasks that evaluate the language functions associated with these areas. In order to be suitable for intraoperative use, the language tasks must have an appropriate and even level of difficulty. Furthermore, it is important that the test examines the abilities intended, and therefore a wide range of intraoperative language taks is required. At The Uppsala University Hospital there is a current demand for a reading test that evaluates reading comprehension and semantic processing. The aim of this essay was to produce a Swedish equivalent to the semantic sentence completion test with closed context from the Dutch test battery DuLIP, which examines these abilites. Twenty four out of the 25 tasks from DuLIP were translated and adapted to Swedish, followed by a pilot trial to assess the quality of the produced test. As a result of the test not meeting the criteria set by the authors a revision of the tasks was made, and 11 additional tasks were created. Ultimately, a second pilot trial was conducted resulting in an intraoperative language test consisting of 26 tasks, that examines reading and semantic sentence completion ability. 

Lågmaligna gliom infiltrerar ofta successivt hjärnområden som ansvarar för bl.a. språkförmåga och motorik och vid kirurgi riskerar dessa områden att skadas. Patienter med lågmaligna gliom bör därför opereras i vaket tillstånd, samtidigt som de utför testuppgifter som bedömer de funktioner som förknippas med områdena. För att kunna användas intraoperativt bör testuppgifterna ha en lämplig och jämn svårighetsgrad. Det är också viktigt att testet som används bedömer den förmåga som avses, och därför behövs ett stort utbud av intraoperativa språktester. På Akademiska sjukhuset i Uppsala efterfrågas ett högläsningstest som bedömer läsförståelse och semantisk bearbetning, vilket i nuläget inte finns på svenska. Syftet med denna uppsats var att framställa en motsvarighet till det semantiska meningskompletteringstestet med sluten kontext i det holländska testbatteriet DuLIP, vilket bedömer dessa förmågor. Tjugofyra av de 25 uppgifterna från DuLIP översattes och anpassades till svenska och sedan genomfördes en pilottestning för att undersöka det framtagna testets kvalité. På grund av att testet inte uppnådde författarnas kriterier gjordes en omarbetning av uppgifterna, och dessutom skapades 11 nya uppgifter. Slutligen genomfördes ytterligare en pilottestning, vilket resulterade i ett intraoperativt språktest med 26 uppgifter, som bedömer förmåga av högläsning och semantisk meningskomplettering. 

Bakgrund: Kongenital cytomegalovirusinfektion, kCMV-infektion har en prevalens på 0,5–2,0 % och är den vanligaste orsaken till förvärvad, progressiv hörselnedsättning. Infektionen kan också medföra en rad andra komplikationer som exempelvis ADHD, autismspektrumtillstånd och språkstörning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vad föräldrar till barn med kCMV-infektion har för upplevelse av svensk sjukvård gällande diagnosbesked, informationsflöde och kunskap om diagnosen. Metod: Datainsamling skedde genom en fokusgruppsintervju med tre deltagare och en individuell semistrukturerad intervju med en deltagare. Analysmetoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med konventionell ansats. Resultat: Vid analysen identifierades fyra separata teman; “Information från sjukvården”, “Diagnosbesked”, “Upplevelse av sjukvården” och “Förbättringsförslag till sjukvården”. Slutsats: Resultaten tyder på att det finns en önskan från föräldrar att få information om kCMV-infektion i preventivt syfte, exempelvis vid rutinbesök hos barnmorska under graviditet. Dessutom indikerar resultaten att föräldrar till barn med kCMV-infektion önskar ökad kunskap och mer fokus på diagnosen från sjukvårdens sida, snarare än att huvudsakligen fokusera på de efterföljande funktionsnedsättningarna. 

Syftet med föreliggande studie var att undersöka sambandet mellan subglottalt tryck och ljudtrycksnivå, och undersöka inverkan av kön och tonhöjd. Röststyrkan är starkt beroende av subglottalt tryck och sambandet har analyserats i ett flertal studier, som alla visar på ett linjärt förhållande mellan logaritmen av subglottala trycket och ljudtrycksnivån (SPL). Schutte (1980) analyserade sambandet för 21 kvinnor och  24 män som producerade ett stort antal mätdata med olika SPL och tonhöjd. Tryck mättes med ballong i esofagus. Tanaka & Gould (1982) analyserade 4 kvinnor och 6 män på tre ljudnivåer på bekväm tonhöjd; svag, normal och stark ljudstyrka. Subglottalt tryck uppmättes med pletysmograf, med försökspersonen sittandes i lufttät box. Pressad fonation karaktäriseras av ett högt subglottalt tryck och en förhållandevis låg SPL, så sambandet mellan tryck och SPL torde påverkas av glottal adduktion och troligen också av tonhöjd. Därför borde normativa data från röstfriska personer vara av intresse. I denna studie producerade 16 kvinnor och 15 män sekvenser av stavelsen [pæ] på fyra tonhöjder, jämnt fördelade över en oktav. Regressionsanalys användes för att approximera sambandet mellan SPL och logaritmen av subglottalt tryck samt för att beräkna genomsnittlig SPL-ökning för dubblat subglottalt tryck och beräknad SPL vid 10 cm H₂O. Resultatet visar som väntat ett mycket starkt samband mellan subglottalt tryck och ljudtrycksnivån, med en korrelationskoefficient på 0.835 respektive 0.826 för kvinnor respektive män. En fördubbling av subglottalt tryck gav en genomsnittlig SPL-ökning av 11,5 dB (SD 3.8) för kvinnor och 10,0 dB (SD 2,7) för män. Skillnaden mellan kvinnor och män var här signifikant, vilket ger stöd för att använda separativa normativa värden för kvinnor och män. Genomsnittlig beräknad nivå vid 10 cm H₂O var 83,6 dB (SD 3,9) för kvinnor och 82,2 dB (SD 4,6) för män beräknat till 15 cm mikrofonavstånd. Sambandet mellan subglottalt tryck och SPL skiljde sig en aning beroende på tonhöjd, men skillnaden var ej signifikant. Trots de relativt höga standardavvikelserna tyder resultatet på att det vore värt att studera i vad mån avvikelser från de potentiellt normativa värdena skulle kunna vara tecken på någon slags fonatorisk dysfunktion.

Dyslexi är en funktionsnedsättning som innebär svårigheter med framför allt ordavkodning vid läsning. Tidigare forskning har visat att dyslexi ofta samförekommer med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) och 25 – 40 % av individer med dyslexi eller ADHD uppvisar kriterier för det andra tillståndet. Studier på engelskspråkiga individer har visat att samförekomsten mellan dyslexi och ADHD framför allt tycks drivas av en koppling mellan uppmärksamhetssvårigheter och läsförmåga, medan sambandet mellan impulsivitet/hyperaktivitet och lässvårigheter visat sig vara svagare. I föreliggande studie undersöktes om samma mönster kunde observeras i en grupp svensktalande barn med dyslexi (n = 34) och en grupp barn utan läs- och skrivsvårigheter (n = 45). Barnen var i åldrarna 9–13 år. Barnens vårdnadshavare fick skatta sina barns ADHD-symptom med hjälp av föräldraskattningsformuläret 5–15. Resultaten visade att vårdnadshavarna till barnen med dyslexi skattade sina barns sammanlagda symptom på ADHD högre jämfört med vårdnadshavarna till gruppen barn utan läs- och skrivsvårigheter. Vidare analyser visade att sambandet mellan poäng på uppmärksamhetsdelen av 5–15 och ett direkt test av barnens avkodningsförmåga var måttligt medan sambandet mellan impulsivitet/hyperaktivitet och ordavkodningsförmåga var svagt. Resultaten återspeglar de mönster som observerats i tidigare internationella studier. Framtida studier med större stickprov och normalfördelade data behövs för att undersöka om skillnaden i sambandens styrka är statistiskt signifikant.

Ungefär 50 % av alla personer med cerebral pares (CP) har någon form av tal- eller språksvårighet. Många av dessa har dysartri, vilket innebär nedsatt artikulationsförmåga samt påverkan på andning och fonation till följd av neurologisk skada. Många personer med CP anser att dysartri är den största funktionsnedsättningen då den försvårar kommunikationen. Trots detta saknas utvärderade tal- och röstbehandlingsmetoder för patientgruppen. Syftet med denna studie var att undersöka om behandling av tal- och röstfunktionen med intensiv röstbehandling (LSVT LOUD) kan påverka talförståeligheten för patienter med dysartri sekundärt till CP. Fem deltagare rekryterades (3 manliga och 2 kvinnliga): dessa genomgick 16 behandlingssessioner med intensiv röstbehandling á 1 timme. Till studien användes en single-case experimental design (SCED) där testning utfördes två veckor innan (PRE), under (TREAT) och direkt efter (POST) behandling. Mätningar gjordes på sound pressure level (SPL) i decibel (dB) och talförståelighet på ord - och meningsnivå. Dessutom gjordes perceptuella bedömningar av röstkvaliteten. Innan och efter behandling utvärderades tal- och kommunikationsförmågan genom ett självsvarsformulär. Deltagarna skattade dessutom hur ansträngande de upplevt behandlingsperioden. Behandlingen resulterade i förbättringar för fyra av fem deltagare gällande röststyrka och ökad talförståelighet på ord- och meningsnivå. Perceptuella bedömningar visade på små förbättringar beträffande röstkvalitet. Två av fem deltagare skattade att deras tal- och kommunikationsförmåga förbättrats efter behandling. Generellt sett upplevde deltagarna behandlingen som “väldigt mycket ansträngande”. Studien har bidragit med kunskap om effekten av LSVT LOUD på en ny åldersgrupp av personer med dysartri till följd av CP. Mer forskning behövs för att kunna dra slutsatser om effekten av LSVT LOUD på talförståeligheten för personer med dysartri sekundärt till CP. 

Det övergripande syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur små barn med Cerebral Pares (CP) deltar, kommunicerar och interagerar med sina vardagliga samtalspartners på förskolan. I studien deltog två små pojkar (2;4 och 4;3 år) med grav CP (GMFCS 5) med lite/inget talat språk. De filmades på förskolan i olika vardagliga aktiviteter tillsammans med de andra barnen och personalen. Vid analysen studerades pojkarnas samlade kommunikativa resurser och återkommande mönster i samtalen på ett detaljerat plan med hjälp av Conversation Analysis (CA). Analysen visade att samtalspartnern hade en viktig roll för att underlätta i samtalet genom att tolka och tillskriva pojkarnas bidrag betydelse. När pojkarna använde en kombination av flera kommunikativa resurser föreföll det vara lättare för samtalspartnern att tillskriva bidragen betydelse. Vilken betydelse som tillskrevs kunde bland annat påverkas av hur barnens bidrag producerades, vilken aktivitet deltagarna var involverade i, eller vilken kunskap samtalspartnern hade om pojkarna sedan tidigare. Det framkom också att pojkarnas oförmåga att sitta självständigt påverkade deltagarstukturen som i sin tur påverkade interaktionen och kommunikationen. Kvalitativa närstudier av interaktion med barn med svår motorisk nedsättning till följd av CP är viktiga då dessa kan demonstrera vilka metoder som omgivningen använder för att skapa mening i interaktion trots barnens begränsade kommunikativa resurser. Barnens signaler kan till exempel vara svårtolkade för omgivningen på grund av den motoriska funktionsnedsättningen, men de vuxna använder den aktuella aktiviteten eller samtalet för att skapa en meningsfull kontext för barnens bidrag. Detta leder till att barnen blir mindre passiva i sin kommunikation och att kommunikationen blir lättare att förstå.

Nyckelord: Interaktion, Kommunikation, Cerebral Pares (CP), Conversation Analysis (CA), Kommunikativa resurser.  

ABSTRACT: Listening difficulties are characterized by impaired speech recognition in noisy environments. Listening difficulties often coexist with Developmental Language Disorder (DLD), attention difficulties or reading disorders. The aim of this study was to investigate the early communicative background of preschool children with Developmental Phonological Disorder (DPD), who had – in the ages 7-10 years – showed specific difficulties in one or more subscales of the questionnaire “Evaluation of Children’s Listening and Processing Skills” (ECLiPS, Barry & Moore, 2015; Forsberg & Ohtamaa, 2019). ECLiPS profiles parents’ perception of their children’s listening abilities. Furthermore, the purpose was to investigate how speech and language pathologists (SLPs) assessed listening abilities and to investigate which other care interventions had been given besides the SLPs’. This study was a retrospective medical record study. Text units were analyzed together with nominal and ordinal data. The early communicative background was characterized by a high prevalence of attention difficulties and high heredity for both DLD and reading disorders. Furthermore, there was a lack in SLPs use of valid test instruments for listening ability, for example speech recognition was only assessed face-to-face and in in an optimal sound environment. Referrals to psychologists were made only for a minor part of the children. The results suggest that the state of knowledge in listening difficulties needs to increase within child speech language pathology.

Keywords: Developmental language disorder, Speech Sound disorder, Developmental phonological disorder, Listening difficulties, ECLiPS

SAMMANFATTNING: Lyssningssvårigheter yttrar sig främst som nedsatt taluppfattning i bullriga miljöer. Lyssningssvårigheter förekommer ofta tillsammans med språkstörning, koncentrationssvårigheter eller läs- och skrivsvårigheter. Syftet med föreliggande studie var att undersöka den kommunikativa bakgrunden hos 37 förskolebarn med fonologisk språkstörning som i åldrarna 7–10 år uppvisat särskilda svårigheter inom en eller flera underkategorier i enkäten Evaluation of Children’s Listening and Processing Skills (ECLiPS, Barry & Moore, 2015; Forsberg & Ohtamaa, 2019). ECLiPS prövar föräldrars uppfattning av sitt barns lyssningsförmåga. Vidare var syftet att undersöka hur logopeder bedömer lyssningsförmåga samt vilka andra vårdinsatser utöver den logopediska som hade getts. Studien utgjordes av en retrospektiv journalstudie. En kombinerad analys av textsträngar och data på nominal- och ordinalskalenivå genomfördes. Den kommunikativa bakgrunden utmärktes av hög förekomst av koncentrationssvårigheter samt hög hereditet för både språkstörning och läs- och skrivsvårigheter. Vidare framkom en brist i användning av valida bedömningsinstrument för lyssningsförmåga, exempelvis bedömdes taluppfattningen enbart face-to-face och i optimal lyssningsmiljö. Remittering till psykolog med frågeställning koncentrationssvårigheter framkom i viss utsträckning. Resultaten tyder på att kunskapsläget kring lyssningssvårigheter behöver öka inom det barnlogopediska området.

Nyckelord: språkstörning, fonologisk språkstörning, lyssningssvårigheter, ECLiPS

Det är viktigt för alla människor att kunna prata men inte lika självklart för personer med en kommunikativ funktionsnedsättning. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att belysa brukare och vårdnadshavares upplevelse och erfarenhet av grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK). Studien innefattades av 15 artiklar som kvalitetsgranskades och analyserades genom en metasyntes. Data kategoriserades till sex huvudkategorier; (1) konversationsmönster vid användning av GAKK, (2) förväntningar och farhågor, (3) omgivningen, (4) hjälpmedlet, (5) användning: när och var, i vilka situationer, (6) att lära sig kommunikationen och hantera hjälpmedlet. Resultatet visade att samtal med GAKK ofta var begränsade och förutsägbara. Synpunkter framkom på vikten av att kunna kommunicera mer än basala behov. Brukarens kommunikation är beroende av stöd och kompetens från omgivningen, och brukaren påverkas av omgivningens bemötande. Hjälpmedlets tillgänglighet och individanpassning var avgörande för kommunikationen. Brukare anpassade sin kommunikation till olika situationer och personer genom olika strategier. GAKK kunde användas till mer än bara kommunikation, så som till stöd i dagliga rutiner. Delade synpunkter rådde gällande hög- och lågteknologiska hjälpmedel. Förbättrad kommunikation hos brukaren beskrevs vid användning av GAKK. Det var viktigt att inkludera både brukare och vårdnadshavare vid val av hjälpmedel. Sammanfattningsvis var det många faktorer som behövde samverka väl för att användningen av GAKK skulle bli optimal.

Nyckelord: kommunikation, grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK), vårdnadshavare, brukare, upplevelser, högteknologisk GAKK, lågteknologisk GAKK