Logo: to the web site of Uppsala University

This article discusses the use of video cameras in participant observation drawing on approximately 300 hours of video data from an ethnographic study of Swedish family life. Departing from Karen Barad’s post-humanistic perspective on scientific practices, the aim is to critically analyse how researchers, research participants and technology produce and negotiate children’s corporeal privacy. Ethnographic videotaping is understood as a material-discursive practice that creates and sustains boundaries between private and public, where videotaping is ideologically connected to a public sphere that may at times ‘intrude’ on children’s corporeal privacy. The limits of corporeal privacy are never fixed, but open for negotiation; ethnographers may therefore unintentionally transgress the boundary and thus be faced with ethical dilemmas. The fluidity of privacy calls for ethical reflexivity before, during and after fieldwork, and researchers must be sensitive to when ethical issues are at hand and how to deal with them.

Digital society has created a new situation that challenges the present discourse on public services. Since it is only a recent phenomenon, digital society has not yet been in-cluded in the broader filed of social work education and practice. In the present text, we focus on casework with children. The examples described in the text are taken from Scandinavian experiences and reflect our background and practice in social work with children. However, we dare to say that the situation is more or less the same in the rest of Europe, as illustrated by the presented social work examples and references from wider European context.

Bakgrund: Det utredningsverktyg som idag används vid barnavårdsutredningar är verktyget Barns behov i centrum (BBIC), ett verktyg som är anpassat till att stötta nätverk som finns i barnets närhet, vanligtvis familjen, som socialt system runt barnet. För ensamkommande barn däremot, lyser dessa sociala nätverk med sin frånvaro. Ensamkommande barn till Sverige är en idag ökande grupp av människor i samhället vilket har skapat ett behov av väl anpassade verktyg i utredningsarbetet för att identifiera, strukturera, och utreda insatser för dessa grupper, inom ramen för det sociala arbetet.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av det sociala utredningarbetet av ensamkommande barn till Sverige.

Metod: För att uppnå studiens syfte har nio semi-strukturerade intervjuer med socialsekreterare i Mellansverige genomförts och analyserats med en hermeneutisk deduktiv tolkningsmetod.

Resultat: Resultatet visar på svårigheter i det praktiska sociala arbetet kring ensamkommande barn enligt socialsekreterares erfarenheter. Svårigheter beskrevs som att (i) utredningsverktygen inte var anpassade till uppgiften, (ii) att det fanns bristande riktlinjer kring arbetets utförande, (iii) att det kunde finnas en misstro från barnens sida gentemot myndigheter, (iv) att utreda inom den lagstadgade tidsramen, samt (v) att det kunde finnas bristande resurser för arbetets genomförande. Socialsekreterarna hade även erfarenhet av stå ensamma i att finna lösningar på dessa brister. Erfarenheterna analyseras utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell.

Slutsatser: Utformningen av BBIC-verktyget kan möjligtvis skapa svårigheter i socialsekreterares utredningsarbete av ensamkommande barn, då ensamkommande barn kan ha en annan utvecklingsekologi än vad BBIC förutsätter.

Implikationer för det sociala arbetet: En anpassning av BBIC-verktyget efter de särskilda omständigheter och behov som gäller för ensamkommande barn i Sverige kan vara till fördel för framtida socialt arbete. Vidare forskning bör göras inom området utredningsarbetet av barn som lever i en utvecklingsekologi skild från den BBIC förutsätter. 

This article is an empirical analysis of food waste management and food recycling in Sweden. Currently, across Sweden, attempts are being made to achieve a circular economy whereby food wastes are transformed into resources. Food waste is used to produce biogas and bio fertilizer, and the enactment of food waste as a resource turns the waste into a raw material over which waste management organizations compete. Against this backdrop, the article interferes with research in ‘waste studies’ that highlight transformation of waste into something valuable, and proposes instead to ‘defend’ waste against the CE. The paper contributes to ‘waste studies’ and research on the circular economy by cautioning about the risks involved both in the establishment of a circular economy, and the treatment of waste as valuable. The empirical material used draws on a research project in which interviews were carried out with ‘waste workers’ in Swedish waste management organizations.

As of late, claims have been made in social and political theory that agency is neither a property of subjects nor of objects, but is instead an emergent effect of constellations or assemblages – that agency takes place ‘between’ various things. The question that follows is how to then account for what happens and what to make of the ‘betweenness’ of agency. The answer offered by this article is to trace and situate agency empirically through practices. Exploring the happening and non-happening of a particular object – shit – I show that for things to happen, a lot of work has to be done. By evoking three examples of constipated bodies, I show that while the work that has to be done is different, and that the actors involved are diverse, agency is located in practices.

Emerging from the question of how to live together with our planet, more-than-human approaches to interspecies relations have often presented ‘cozy’ versions of conviviality (Whatmore 2002; Haraway 2008; Hinchliffe 2010). This was usually set against a (supposedly) exclusionary politics of nature, in a move that betrayed a still largely humanist ethics. From the focus on friendly companions, to the attention to practices of care or living-together, the notion of companion species and their entanglements with humans has been polarized towards a pleasant and ‘nice’ version of coexistence. But, dealing with composting, it becomes clear that relations with the environment are never so neat and clean. What are, then, the modes of being together with the ‘dirty’ side of the ‘green’? What practices emerge at the mundane interstices of the ‘big picture’ of a functional ecology? Wasting, eating, rotting, consuming, transforming and becoming-with are brought together in a variety of ways in practices of composting-with earthworms. Reporting on our own and others' attempts to ‘live-together’ with earthworms, this paper tracks the non-relations and asymmetries of the transformations of more-than-human materialities inside (and outside) domestic composting bins. We argue that the example of living-together with dung earthworms sheds light on the interplays between attachment and detachment (Candea 2010), shifting the notion of conviviality from a green and comfortable ‘democratic collective’ (Latour 2004) to a messy, yet constantly productive and on-going coexistence.

This article analyses conflicting versions of speed and temporal work that are involved in engaging with food. The dominant discourses around fast and slow food are challenged and extended by juxtaposing three kinds of food-related activities: cooking, eating, and digesting. Drawing on a wide range of empirical and theoretical examples and dietary advice, I illustrate how modes of engaging with foods also produce and come with specific “goods” and “bads.” Problematizing these normativities, I use the Swedish word ‘lagom’ to denote a temporal and spatial normativity that is always located in a specific situation.

Recent papers by prominent scholars in science and technology studies (notably John Law and Bruno Latour) have crystallized a fundamental disagreement about the scope and purpose of intervention in actor-network theory or what we here choose to bracket as empirical philosophy. While the precept of agnostic description is taken as a given, the desired eff ects of such descriptions are highly debated: Is the goal to interfere with the singularity of the real through the enactment of multiple and possibly confl icting ontologies? Or is it (also) to craft new and comprehensive common worlds supported by notions of due process and parliamentary procedure? In this paper we think about this disagreement as a question of research strategy (a normative discord about the desirable outcome of an intervention) in order to assess its implications for research tactics (a descriptive accord about the practical crafting of an adequate account). A key point here is to challenge the impermeability of such a division and show how the strategic dispute, if to be taken seriously, invariably spills over to swamp the level of tactics. To illustrate this point, we draw upon materials from our recent doctoral research projects and to facilitate the discussion we make two deliberate caricatures: Firstly, we operate with a simplifi ed history of actor-network theory in which a strategy of epistemological critique has been replaced by two contending agendas for ontological intervention. Secondly, we address these two contending agendas as distinct options which map on to the positions of our two main interlocutors. In doing so, it becomes possible to compare their respective tactical implications as we work through two examples of what might constitute an empiricist intervention.

Research into food waste has shown that around one third of the food that is produced for human consumption ends up going to waste. The reasons for this are many but in reports and campaigns the role of the consumer, their careless behavior and anxieties related to food are often raised as two of the main causes for food going to waste. By way of contrast, this article asks what practices of saving, experimenting with, growing and eating food – what is here conceptualized as ‘food repair’ – may tell us in terms of the specific materialities of foods, and the work involved in repairing it. Drawing on ethnographic fieldwork with dumpster divers, a studio for the experimental arts, and urban gardeners, I suggest firstly that the actual work of food repair is mundane, small-scale and often remains largely invisible. Secondly, food repair is caught in the tension between avoiding waste and assuring safety. This tension, and the work of living with it in practice, is analyzed in terms of caring: caring for the food, for sustainable consumption, for the eater. As such, this text articulates the concept of food repair as a conceptual contrast to the notion of careless consumers and throw-away societies in order to map alternative stories and practices. Rather than offering a critique of known food wasting practices, then, this text is intended both to articulate and strengthen marginal food repair practices.

In a book that explores global transportations and mobilities, food definitely deserves to be included.1 Over the last few decades, the total mileage that food travels across the globe – difficult to imagine, let alone calculate – has not just risen, but also become increasingly contested ( Jackson et al., 2006). Many decry that all in all food travels far too far. But how does it do so? How does it move across the globe? The answer is: in many different ways. It moves out and it moves in. It moves fresh and it moves cooked. It moves as ingredients and as a recipe. The implication is that, more often than not, on any single plate many places come together. Here, we will illustrate the topological complexity of ordinary meals by presenting a mundane but intricate case: that of Pizza Hawaii.

In the early 21st century quite a few social scientists and scholars in the humanities are arguing that we should pay more attention to things material. For, as they say, not only humans act but so, too, do materials. Joining this discussion, in this paper we will use the case of omega-3 fatty acids to address the questions of how materials may act; in which ways this is relevant; and what is linked up with it. Hence, we will come to speak about research in prisons where inmates were badly nourished; fish being caught in the Global South for Scandinavian fish pills; and the urgency of shifting from the verb ‘to act’ to a differentiated list of modes of doing. Learning from the natural sciences, we will argue, requires that their methods and concerns be carefully attended to. Taking matters seriously comes with the obligation of tracing where such matters come from and where they go. And talking about ‘action’, finally, demands that, beyond liberal notions of isolated individual actors, it be creatively retheorised.

During the COVID-19 pandemic Sweden stood out globally as a country that persistently refused to take drastic measures like proclaiming a curfew or a lockdown on public and commercial facilities. Instead, a “softer” approach was chosen. The population was only recommended to restrain as much as possible from social contact as well as other cautionary measures. In this chapter this Swedish “exception” is addressed, with a focus on regional differences. Much political and media focus has been on the spread of COVID-19 in the large postindustrial cities. Instead, we focus on the situation in the sparsely populated northern part, Sápmi, once colonized by the Swedish kingdom. Here, the city of Gällivare was severely affected by the virus. In symbiosis with the state-controlled mining industry, the community had a steady national and international inflow of mining-related personnel which resulted in one of the highest infection rates per capita nationally.

Sammanfattning:

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur funktionshindradepersonersrättigheter enligt SFS 1993:387 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) befästs eller eventuellt urholkas inom ramen för beslut som fattasinom offentlig förvaltning. Det empiriska materialet i denna studie bestod av tolv rättsfall från förvaltningsrätten. En kvalitativ abduktiv ansats användes, där en socialkonstruktionistisk grundsyn och Nancy Frasers kritiska perspektiv på kampen om behoven i ett senkapitalistiskt välfärdssamhälle utgjorde förståelseramen genom analysprocessen, vilken utgjordes av en kombination av kritisk diskursanalys och tematisk analysprocess. Detta tillvägagångssättbedömdes användbart för attidentifiera diskurser som kom till uttryck genom resonemangen förda kring innebörden av begreppet “goda levnadsvillkor”, vilket var centralt för undersökningen.Forskningsansatsen möjliggjorde även ett synliggörande avojämlika sociala maktrelationer och maktordningar som kan anses framträda inom LSS domar. Genom att relatera undersökningensfynd till tidigare forskning kring problemområdet har fynden kunnattolkas och förståsur ett större sammanhangoch på så sätt har rimliga slutsatser kunnat dras utifrån frågeställningen. Resultatet av studienhar formulerats genom följande diskurser: diskursen om definitionen och tolkningen av behoven, diskursen om behovet av social gemenskap och att “komma ut i samhället”, fritidsaktivitetsdiskurs & normal livsföringsdiskurs, juridisk diskurs, anhörig-och familjediskurs, samt diskursen om frigörelse, självständighet och normal livsföring.Dessa diskurser anses vara möjliga tolkningar avstudiensempiri samt möjliga exempel på vad en större forskning som omfattar ett större material skulle kunna komma fram till.Undersökningen har lett till ett konstaterande om att ett grundläggande antagande hos beslutsfattare tycks vara att LSS ska tolkas restriktivt. I denna studie relateras denna restriktiva tillämpning till en nyliberalistisk politisk syn vilken anses gradvis ha bidragit till att konstruera om politikers och beslutsfattares förståelse av syftet med LSS åt det restriktiva hållet, vilket kan anses urholka det ursprungliga syftet med LSS, som det beskrevs då lagen först infördes.

Att definiera vad som utgör ett problematiskt kundbeteende kan vara en utmaning. Uppfattningar och upplevelser av fenomenet anses vara bundet till den individ som definierar det. Forskning inom fältet hävdar att detta gör det svårt att ge en konkret universell definition av fenomenet då dess definition kan variera mellan person, stad, bransch och land. Inom kommersiella serviceverksamheter är problematiskt kundbeteende ett väl studerat och dokumenterat fenomen, med bristande kunskap om hur fenomenet ter sig inom ideellt drivna serviceverksamheter. Därmed har syftet med denna studie varit att belysa hur ideellt arbetande servicepersonal definierar och hanterar problematiskt kundbeteende inom kontext av sitt ideella arbete. För att utföra denna studie har ideellt drivna studentnationer och studentpubar kopplade till Kungliga Tekniska Högskolan och Lunds universitet valts. Studien genomförde sex semistrukturerade intervjuer med studenter arbetandes vid studentnationer och studentpubar kopplade till Kungliga Tekniska Högskolan och Lunds universitet. Studien använde en fenomenologisk ansats för att förstå studenternas definition och upplevelser av problematiskt kundbeteende. Vidare användes en abduktiv ansats med hjälp av Erving Goffmans frame analysis för att strukturera studenternas subjektiva erfarenheter av fenomenet. Studiens resultat tyder på att de två lärosätena uppvisade en större grad av likheter än skillnader när det gällde deras tillvägagångssätt för att definiera och hantera problematiskt kundbeteende. Trots att studenterna kunde presentera en tydlig och koncis definition av fenomenet hade de svårigheter att tillämpa denna kunskap i praktiken. Det faktum att studenterna var engagerade i ideellt arbete hade ingen betydande inverkan på deras definition och hantering av problematiskt kundbeteende. 

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur identiteten “invandrare” konstrueras, samt vilka diskurser kring “invandrare” som framträder, i svenska nyhetsmedier under mars månad 2017. Vi ämnar belysa hur den aktuella diskursen ser ut. Då vi lever i en alltmer globaliserad värld där vi interagerar med människor från andra kulturer blir det än viktigare att vara medveten om hur diskurser kring andra människor förs. Med hjälp av diskursanalys, i kombination med en kvalitativ och socialkonstruktivistisk ansats, tillsammans med postkolonialism och orientalism samt gestaltningsteorin, har vi analyserat 19 artiklar som publicerades under mars 2017 i Aftonbladet och Dagens Nyheter. I resultatet besvaras frågeställningarna: Hur konstrueras identiteten “invandrare” i det analyserade materialet? och Vilka diskurser framträder i analysen? Analysen visar att identiteten “invandrare” är starkt förknippad med negativa aspekter, trots att det finns de som försöker erbjuda en alternativ bild. Det framkommer även att integrationsdiskursen är dominerande, utan att för den delen vara fristående från de tre övriga diskurserna, förorten, problem och motverka fördomar. Inom diskurserna framträder “invandraren” nästan uteslutande i samband med sociala problem, vilket tolkas härstamma från postkoloniala tankar om de Andra. Resultatet bryter något från tidigare forskning på området i och med att vi identifierar en diskurs med positiva förtecken som erbjuder motstånd mot de övriga diskurserna.

Denna studie handlar om hur unga män med utländsk bakgrund bosatta i socioekonomisktutsatta områden upplever massmedia och dess föreställning gentemot området de bor i.

Studien är kvalitativ genom fokusgruppsintervjuer och berör frågor om hur dessa unga mänmed utländsk bakgrund beskrivs, hur massmedia talar om socioekonomiskt utsatta områdensamt hur massmedia spelar en roll i rapporteringen av dessa ovanstående faktorer.

Vi kom fram till att dessa unga män med utländsk bakgrund bosatta i socioekonomiskt utsattaområden upplever att massmedia målar upp och reproducerar en övervägande negativ bild avde och området de bor i. De talar mycket kring sina egna känslor och hur upplevelsernapåverkar dem samt hur de speglar sig i deras liv.

Denna uppsats behandlar ett ämne som jag har sett diskuteras och debatteras mycket i nyhetstidningar, sociala medier, arbetsplatser och i olika sammankomster där människor möts – Ungdomskriminalitet!

Genom den kvalitativa forskningsmetoden ville jag ta reda på hur ungdomar med kriminell bakgrund ser på sina livsval och kartlägga hur arbetet med och för ungdomar med kriminell bakgrund kan te sig hos svenska myndigheter.  Sammanfattningsvis visar min studie på att det finns olika orsaker – bostadsområde, skola, arbete, socialt nätverk samt familjeförhållande är av betydelse för hur våra liv kommer att formas i framtiden. Denna studie visar på vikten av samverkan, men ger också en inblick i hur verkligheten ser ut för många ungdomar i dagens samhälle, där bl.a. ekonomisk- och social status leder till att ungdomar begår brott i tidig ålder. Jag har intervjuat fem killar som bor i vad man definierar som socio-ekonomiskt utsatta områden i Stockholm. Jag lyfter deras berättelser och analyserar resultatet så att läsaren kan få en helhetsbild av ungdomskriminaliteten i socio-ekonomiskt utsatta områden. Vidare lyfter jag deras egna upplevelser och förklarar dem med hjälp av sociologiska teorier/begrepp så som – konsumtion, socialisering och kapital.

Studien ämnar undersöka medarbetarnas upplevelser av hur kommunikation och konflikthanteringen av arbetsrelaterade konflikter sköts på den egna avdelningen. Detta görs genom kvalitativa semi-strukturerade intervjuer. Den valda teoretiska utgångspunkten omfattar Thomas Jordans (2019) teorier om Samarbetskultur samt Tre konflikt ansatser som tillämpas på tre konfliktnivåer om: individnivå, relationsnivå och systemnivå. 

Resultatet visar på brister i konflikhanteringsstrategier som respektive chef och medarbetare utgår ifrån i sin problemlösning. Kommunikationsstörningar förekommer vilket påverkar arbetet jämte relationer och försvårar samarbete och återkoppling. Resultatet har vidare visat konflikter på samtliga nivåer om individ, relation och systemnivå. Detta kan indikera på ett behov av förändringsarbete i bland annat organisationsstrukturen på exempelvis arbetskultur, arbetsorganisation och kommunikationsmönster.

Control and management of employees has and is a central activity in organizations to achieve efficiency and productivity. In step with the development and change of work, control and management of employees has gone from a more direct control to an increasingly indirect control, where the focus is on influencing the individual's feelings in order to be able to control them. An important component for being able to use tools to control employees has then been that they are present at the workplace.The purpose of this study has been to investigate how control and governance is expressed in an organization, where a forced situation because of Covid-19 has led to staff being forced to switch from office work to working from home. The theoretical standing point of the study is normative control through identity regulation. Seven qualitative interviews with respondents from a family-owned company have been conducted, where two hold a leading position in the company and the remaining five are employees in different departments.The results of the study show that there was a clear, elaborate normative control in the workplace which in turn has characterized the employees when they now work from home.This has resulted in the employees identifying with the company despite working from home, which has made it possible for management to continue to be able to use identity-regulated management where trust and belonging plays a major role. Working from home has led to certain changes and challenges where the results show that the company today uses a combination of direct and indirect control with the help of digital approaches. 

Max-Weber's methodological essays, published-posthumously as Gesammelte Aufsätze zur Wissenschaftslehre, continue to attract scholarly attention. They also continue to pose formidable problems to a modern reader. Part of the reason for this is that Max Weber both responds to and draws upon scholarly work that has long ceased to be familiar to social scientists. In order to grasp Weber's methodological project, we therefore need to uncover the historical co-ordinates within which it was framed. A framework of this order is to be found in the discourses over method that took place in the human sciences in Germany during the 19^th century - particularly in jurisprudence, economics and history. Max Weber's methodological views, however, did not square with any of the positions taken in these debates. He had other methodological convictions. They were partly taken over from Heinrich Rickert, partly from Johannes von Kries. Heinrich Rickert's philosophy of science furnished Weber both with a general theory of science and with a theory of concept formation in the historical sciences, whereas Johannes von Kries provided him with a theory of causality. It can be shown that these theories combine in Max Weber's methodological thought to provide the basis for theoretical notions such as the ideal type - but also that this has implications both for Weber's empirical work and for the characteristic way in which he criticises the different standpoints in the prevailing methodological discourse.