Logo: to the web site of Uppsala University

För att utvärdera H. J. Cadburys axiom att Luk och Apg utgör ett kontinuerligt verk i två delar, görs en översikt över frågorna om gemensamt författarskap, receptionshistoria, genre och narrativ enhet, samt en narrativ analys av Apg 10:1–11:18 och Luk 7:1–10 med syfte att bedöma om de två delberättelserna visar tecken på att tillhöra en samlad eller två skilda huvudberättelser.

De två delberättelsernas narrativa värld och karaktärsgalleri är likartade, deras implice rade författares attityder och tendenser är desamma, och deras intriger passar väl in i en övergripande intrig, oavsett om Luk och Apg ses som en berättelse i två delar, eller som två berättelser med litterära relationer till varandra. Delberättelsernas radikalt olika narra tiva struktur, och att ingen i Apg 10:1–11:18 visar någon kunskap om att händelserna i Luk 7:1–10 ägt rum, talar för att de två delberättelserna tillhör två olika huvudberättelser. 

Scholarship on ancient works of literature that survive only in quotations, such as Heracleon’s hypomnēmata (“commentary” or “notes”), often presuppose that the quotations dependably transmit the actual words of the quoted author, thereby ignoring the mediation and the agenda of the quoting author. This article demonstrates that ancient authors frequently adapted quotations to their new contexts, and develops a methodology for evaluating the extent of adaptations made in Origen’s quotations from Heracleon’s hypomnēmata. 

While the adversaries of Origen of Alexandria traditionally have been described in general terms as either literalists or Gnostics, Peter Martens has recently argued convincingly that Origen repeatedly refers to more specific categories of literalist opponents, whom he criticizes for particular literal interpretations. This paper argues that a similar specificity applies to his supposedly Gnostic opponents. In his Commentary on the Gospel of John, Origen regularly uses designations such as "the heterodox" or "those who bring in the natures" to identify specific categories of exegetical opponents, which he defines by their particular interpretative practices or their adherence to particular teachings. When he responds to various scriptural interpretations, Origen takes care to specify which of at least seven identifiable categories of exegetical opponents he currently opposes. Throughout the commentary, Origen maintains the distinctions between these categories and Heracleon, the individual interpreter he names most frequently, and he never uses Heracleon's words as an example of an interpretation by any of the identifiable categories.