Logo: to the web site of Uppsala University

Bakgrund: På Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem bor ungdomar med psykosociala problem, till exempel missbruk och kriminalitet. Ungdomar som är omhändertagna och får vård mot sin vilja befinner sig i en komplex situation. Då dessa människor inte har stor möjlighet att påverka sin mat- och måltidssituation kan det vara intressant att undersöka hur de upplever denna.

Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka intagna ungdomars upplevelse av sin mat- och måltidssituation vid boende på ungdomshem.

Metod: En semistrukturerad intervjustudie med en framtagen intervjuguide genomfördes på ett statligt ungdomshem i Mellansverige. Sju personer intervjuades. Intervjuerna analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Analysen resulterade i tre huvudsakliga teman: Maktlöshet och missnöje, Måltider – källa till gemenskap och otrygghet och Matens roll i relationen till personalen. Informanterna upplevde ett missnöje gällande maten som serverades på institutionen. De ansåg framförallt att variationen av maträtter var otillräcklig. Vidare upplevdes måltidssituationen stundtals som otrygg då den delades med andra avdelningar på institutionen. Att personalen ibland använde maten som ett verktyg för bestraffning samt ansågs vara otydliga i sin kommunikation upplevdes som problematiskt.

Slutsats: Att vara frihetsberövad innebär en begränsning av självbestämmandet. Denna form av boendesituation kräver en struktur av rutiner och fasta tidpunkter för att fungera och det är obestridligt att självbestämmandet är mindre än vid ett liv i frihet. Dock bör myndigheten eventuellt överväga att till viss del öka graden av inflytande från ungdomarna, i syfte att skapa en bättre mat- och måltidsupplevelse för ungdomarna som bor på deras institutioner.

BACKGROUND: Underweight, overweight, and obesity in childhood and adolescence are associated with adverse health consequences throughout the life-course. Our aim was to estimate worldwide trends in mean body-mass index (BMI) and a comprehensive set of BMI categories that cover underweight to obesity in children and adolescents, and to compare trends with those of adults.

METHODS: We pooled 2416 population-based studies with measurements of height and weight on 128·9 million participants aged 5 years and older, including 31·5 million aged 5-19 years. We used a Bayesian hierarchical model to estimate trends from 1975 to 2016 in 200 countries for mean BMI and for prevalence of BMI in the following categories for children and adolescents aged 5-19 years: more than 2 SD below the median of the WHO growth reference for children and adolescents (referred to as moderate and severe underweight hereafter), 2 SD to more than 1 SD below the median (mild underweight), 1 SD below the median to 1 SD above the median (healthy weight), more than 1 SD to 2 SD above the median (overweight but not obese), and more than 2 SD above the median (obesity).

FINDINGS: Regional change in age-standardised mean BMI in girls from 1975 to 2016 ranged from virtually no change (-0·01 kg/m(2) per decade; 95% credible interval -0·42 to 0·39, posterior probability [PP] of the observed decrease being a true decrease=0·5098) in eastern Europe to an increase of 1·00 kg/m(2) per decade (0·69-1·35, PP>0·9999) in central Latin America and an increase of 0·95 kg/m(2) per decade (0·64-1·25, PP>0·9999) in Polynesia and Micronesia. The range for boys was from a non-significant increase of 0·09 kg/m(2) per decade (-0·33 to 0·49, PP=0·6926) in eastern Europe to an increase of 0·77 kg/m(2) per decade (0·50-1·06, PP>0·9999) in Polynesia and Micronesia. Trends in mean BMI have recently flattened in northwestern Europe and the high-income English-speaking and Asia-Pacific regions for both sexes, southwestern Europe for boys, and central and Andean Latin America for girls. By contrast, the rise in BMI has accelerated in east and south Asia for both sexes, and southeast Asia for boys. Global age-standardised prevalence of obesity increased from 0·7% (0·4-1·2) in 1975 to 5·6% (4·8-6·5) in 2016 in girls, and from 0·9% (0·5-1·3) in 1975 to 7·8% (6·7-9·1) in 2016 in boys; the prevalence of moderate and severe underweight decreased from 9·2% (6·0-12·9) in 1975 to 8·4% (6·8-10·1) in 2016 in girls and from 14·8% (10·4-19·5) in 1975 to 12·4% (10·3-14·5) in 2016 in boys. Prevalence of moderate and severe underweight was highest in India, at 22·7% (16·7-29·6) among girls and 30·7% (23·5-38·0) among boys. Prevalence of obesity was more than 30% in girls in Nauru, the Cook Islands, and Palau; and boys in the Cook Islands, Nauru, Palau, Niue, and American Samoa in 2016. Prevalence of obesity was about 20% or more in several countries in Polynesia and Micronesia, the Middle East and north Africa, the Caribbean, and the USA. In 2016, 75 (44-117) million girls and 117 (70-178) million boys worldwide were moderately or severely underweight. In the same year, 50 (24-89) million girls and 74 (39-125) million boys worldwide were obese.

INTERPRETATION: The rising trends in children's and adolescents' BMI have plateaued in many high-income countries, albeit at high levels, but have accelerated in parts of Asia, with trends no longer correlated with those of adults.

This study compared weekday and weekend actigraphy-measured and parent-reported sleep in relation to weight status among preschool-aged children. Participants were 3–6 years old preschoolers from the cross-sectional DAGIS-study with sleep data for ≥2 weekday and ≥2 weekend nights. Parents-reported sleep onset and wake-up times were gathered alongside 24 h hip-worn actigraphy. An unsupervised Hidden-Markov Model algorithm provided actigraphy-measured night time sleep without the guidance of reported sleep times. Waist-to-height ratio and age-and-sex-specific body mass index characterised weight status. Comparison of methods were assessed with consistency in quintile divisions and Spearman correlations. Associations between sleep and weight status were assessed with adjusted regression models. Participants included 638 children (49% girls) with a mean ± SD age of 4.76 ± 0.89. On weekdays, 98%–99% of actigraphy-measured and parent-reported sleep estimates were classified in the same or adjacent quintile and were strongly correlated (r_s = 0.79–0.85, p < 0.001). On weekends, 84%–98% of actigraphy-measured and parent-reported sleep estimates were respectively classified and correlations were moderate to strong (r_s = 0.62–0.86, p < 0.001). Compared with actigraphy-measured sleep, parent-reported sleep had consistently earlier onset, later wake-up, and greater duration. Earlier actigraphy-measured weekday sleep onset and midpoint were associated with a higher body mass index (respective β-estimates: −0.63, p < 0.01 and −0.75, p < 0.01) and waist-to-height ratio (−0.004, p = 0.03 and −0.01, p = 0.02). Though the sleep estimation methods were consistent and correlated, actigraphy measures should be favoured as they are more objective and sensitive to identifying associations between sleep timing and weight status compared with parent reports.

Introduktion: Inom religioner har mat en central roll. Alla barn ska erbjudas bra mat i skolan, även barn som definierar sig med religioner. Skolmåltiden påverkar eleverna på flera sätt och är därför viktiga för dem.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur ledande personer inom kommunala måltidsverksamheter uppfattar hanteringen av religionsanpassad kost på kommunala grundskolor.

Metod: En kvalitativ studiemetod användes. Fem semistrukturerade intervjuer utfördes med hjälp av en intervjuguide. De transkriberade intervjuerna analyserades genom tematisk analys.

Resultat: Deltagarnas uppfattning kring regelverk är att det finns många politiska beslut som ska tas hänsyn till vid planering av skolmåltider, inte minst vid planering av religionsanpassade måltider. Den största religiösa anpassningen som görs vid skolmåltiderna är enligt deltagarna att servera "minus fläsk", mat utan innehåll av fläskkött. Andra religiösa anpassningar som att servera halalslaktat kött eller koshermat görs inte, utan eleverna hänvisas till det vegetariska alternativet vid dessa tillfällen. Generellt finns en åsikt bland deltagarna att skolmaten ska vara neutral och fri från religiösa åskådningar.

Konklusion: Utifrån perspektivet från fem ledande personer inom kommunala måltidsverksamheter ses att kommunala skolmåltider ofta styrs av politiska beslut vilket även påverkar de religionsanpassade måltiderna. Generellt ses att måltidsaktörerna gör sitt yttersta för att hitta en balans i religionsanpassningen, vilket vid en del tillfällen har lett till upprörda elever och föräldrar. God kommunikation mellan parterna visar dock att eventuella konflikter löser sig vid förklaring av anpassningarna. Att det finns en vilja till att ha en religionsneutral miljö i skolmatsalarna ses vid firandet av högtider då alla deltagare upplever att högtiderna som uppmärksammas är svenska traditioner och inte kopplade till någon religion.

Introduktion: År 2013 skapades ett internationellt verktyg med ny standardiserad terminologi för att beskriva konsistensanpassad kost, International Dysphagia Diet Standardisation Initiative (IDDSI). Denna terminologi översattes till svenska och anpassades kulturellt år 2020 och har därefter börjat implementeras kliniskt inom vården samt inom forskning i Sverige. Verktyget berör främst arbetet med dysfagi, en vård där dietisten har en viktig roll.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka dietisters reflektioner kring arbetet med konsistensanpassad kost och implementeringen av IDDSI.

Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju dietister från fyra olika sjukhus i Stockholms region. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en tematisk analys.

Resultat: De två teman som identifierades i analysen var utmaningar vid konsistensanpassning och ansvarsfördelning. Det första temat hade underkategorierna brist i kommunikation, restriktivitet vid IDDSI och sensorisk måltidsupplevelse medan det andra temat hade underkategorierna ledarskap, interprofessionellt samarbete, dietistens roll inom livsmedelssäkerhet- och hygien samt organisationer. Resultatet visade att dietisterna upplevde en begreppsförvirring med tidigare klassificering och att det fanns ett behov av en standardiserad terminologi. Dietisterna såg sig själva som en del i implementeringen, men ett ansvar lades även på logopeder, ledning och yttre organisationer.

Slutsats: Dietisterna beskrev en svårighet i att uppnå hög sensorisk kvalitet vid konsistensanpassad kost. Vidare sågs ett behov av en standardiserad terminologi för konsistensanpassning för att förbättra kommunikationen och öka patientsäkerheten. Dock sågs svårigheter i klassificering av IDDSI samt en risk för restriktivitet hos patienterna. Ledning, engagemang och det interprofessionella samarbetet sågs som ledande framgångsfaktorer i implementeringen men också som potentiella hinder. Dietisterna såg ett behov av utbildning och kunskap både inom den egna professionen och hos personal på avdelning. Samarbetet mellan dietist och logoped lyftes som en central faktor för implementeringen men hur inkluderad dietisten upplevde sig vara i det interprofessionella arbetet varierade.

Introduktion: Ökad medvetenhet om hållbarhet har ökat efterfrågan på hälsosamma och miljövänliga livsmedel. Trots fördelarna med växtbaserade alternativ har många köttätare i Europa en negativ inställning till dem. För att möta utmaningarna med befolkningstillväxt och matförsörjning är det viktigt att öka medvetenheten om livsmedelsproduktion. Tång, ett näringsrikt och hållbart proteinalternativ, har potential att bidra till en mer hållbar kost. Konsumentacceptansen för tång påverkas av smak, hälso och miljöfördelar, samt rädsla förnya livsmedel. För att öka acceptansen av tång och andra växtbaserade alternativ är det viktigt att inkludera konsumentperspektivet i produktutvecklingen. Uppsatsen undersöker konsumenternas attityder till tång i samarbete med ett lokalt företag som tillverkar pasta.

Syfte: Studien syftar till att undersöka konsumenters acceptans för pasta med tång genom att produktutveckla en ravioli med tångfyllning och utvärdera konsumenternas respons för att möjliggöra fortsatt utveckling av proteinrika, tångbaserade livsmedel.

Metod: Produktutvecklingen av grundrecept till en fylld ravioli gjordes med hjälp av faktorielldesign. Ett konsumenttest genomfördes därefter genom att deltagarna fick provsmaka två prover av raviolin samt fylla i en enkät. Resultaten från enkäten och smaktestet analyserades både deskriptivt och med ett Wilcoxon tecken-rangtest med hjälp av programmet Jamovi.

Resultat: Studien inkluderade 64 deltagare, med en majoritet kvinnor (73,4%) och en genomsnittlig ålder på 27 år. Resultaten från acceptanstestet visade att provet med lägre mängd tång (014) hade högre acceptans än det med högre mängd (830), men det fanns ingen signifikantskillnad i acceptans. Vid preferenstestet föredrog majoriteten av deltagarna prov 014 framförprov 830, även bland de som hade erfarenhet av att äta tång tidigare.

Slutsats: Studien undersökte konsumenters acceptans för tångfylld ravioli genom ett produkt- och konsumenttest. Resultatet visade hög acceptans och liknande preferenser mellan dem med och utan erfarenhet av tång, vilket visar på en potentiell marknad för produkten.

Type 2 diabetes (T2D) and its complications are increasing rapidly in low- and middle-income countries, as well as among socioeconomically disadvantaged populations in high-income countries. Support for healthy lifestyle and self-management is paramount but not well implemented in health systems, and there is need for knowledge on how to design and implement interventions that are contextualized and patient centered and address special needs of disadvantaged population groups. The SMART2D project implements and evaluates a lifestyle and self-management intervention for participants recently diagnosed with or being at increased risk for T2D in rural communities in Uganda, an urban township in South Africa, and socioeconomically disadvantaged urban communities in Sweden. Our aim was to develop an intervention with shared key functions and a good fit with the local context, needs, and resources. The intervention program design was conducted in three steps facilitated by a coordinating team: (a) situational analysis based on the SMART2D Self-Management Framework and definition of intervention objectives and core strategies; (b) designing generic tools for the strategies; and (c) contextual translation of the generic tools and their delivery. This article focuses on community strategies to strengthen support from the social and physical environment and to link health care and community support. Situational analyses showed that objectives and key functions addressing mediators from the SMART2D framework could be shared. Generic tools ensured retaining of functions, while content and delivery were highly contextualized. Phased, collaborative approach and theoretical framework ensured that key functions were not lost in contextualization, also allowing for cross-comparison despite flexibility with other aspects of the intervention between the sites.

BAKGRUND FODMAP är en behandlingsmetod för IBS som kommer från Australien och som är relativt ny i Sverige. FODMAP betyder Fermentable Oligo-, Di- and Monosacharides and Polyols och går ut på att begränsa mängden fermenterbara kolhydrater i kosten. Dessa kolhydrater har i studier visat sig kunna orsaka många av de symptom som IBS-patienter lider av och att så många som 3 av 4 av de patienter som testar behandlingen får reducerade symptom.

SYFTE Syftet med studien var att undersöka och belysa dietisters erfarenheter, uppfattning och hantering av FODMAP.

METOD Kvalitativa intervjuer baserade på en semistrukturerad frågeguide genomfördes. Totalt 12 dietister intervjuades och samtalen skedde via personliga besök eller telefon. Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas. Samtalen analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.

RESULTAT Dietisterna hade olika lång erfarenhet av att jobba med FODMAP. Metoden beskrevs som strukturerad och tydlig och kan ge goda resultat. De flesta hade kommit i kontakt med metoden via praktik, jobb eller föreläsningar. Dietisterna jobbar antingen med enskilda samtal eller med grupper. Problem kan uppstå med att metoden kan uppfattas som krånglig för patienten, att den endast fokuserar på kolhydrater och inte på andra möjliga orsaker såsom stress och andra näringsämnen som kan ge symptom samt med att dietisterna själva inte kallar patienten utan får dem remitterade från läkare. Inga problem ses med näringsintag så länge strikt behandling enbart sker på kort sikt. Få dietister tittade på ett vidare hälsoperspektiv. Den viktigaste faktorn för en lyckad behandling var motivation och följsamhet från patienten.

SLUTSATS Vid arbete med FODMAP behövs goda kunskaper och erfarenhet samt god tillgång till fungerande rutiner och resurser. För att kunna utföra en adekvat behandling krävs även en stark motivation och följsamhet hos patienten. En lyckad behandling ökar motivationen hos dietister att arbeta med behandlingen. Vår studie ger indikationer om att de dietister som har goda kunskaper, hög motivation samt erfarenhet av FODMAP är positiva till behandlingen och har lättare för att hitta lösningar på de problem som uppstår. Övergripande hälsoaspekter och probiotika behöver lyftas fram och tillföras som en del av behandlingen. Mer forskning och utbildning behövs för en klarare bild av hur FODMAP bäst ska tillämpas som behandlingsmetod.

The aim of this thesis was to study food, eating and meals in the everyday life of 32 women and men with intellectual disabilities (IDs) who require varying levels of supervision. They lived in supported living (rather independently) or group homes in community-based home-like settings. Observations during 3 days, assisted food records and anthropometric measurements were used to collect data. Dietary intake on the group level showed a varied diet and sufficient intake of all micronutrients, but a low dietary fibre intake. On the individual level, inadequate intake of micronutrients was observed, with many participants being obese, overweight or underweight. Everyday support with food, eating and meals was seen in four praxis: foodwork by oneself for oneself, foodwork in co-operation, foodwork disciplined by staff and foodwork by staff. These four practices resulted in large variations in dietary intake. The first praxis entailed more convenience food and less vitamins, the second and third, more fresh ingredients and high energy intake, and the fourth, low energy intake but rather high intake of vitamins. Sharing of meals was least common in supported living and more common in group homes and daily activity centres. The participants’ social eating spheres consisted mostly of other people with ID and staff members, and seldom other people. Whereas some preferred solitary eating, many participants considered eating together as important, but required staff support in establishing commensality. However, disturbing behaviour, as determined by the staff, could result in solitary eating. In conclusion, supporting the group rather than the individual sometimes created less favourable dietary, eating and meal outcomes. This problem needs to be addressed in order to establish food security at the individual level. In addition, actions should be taken to ensure that people with intellectual disabilities receive sufficient support to meet their individual needs and aspirations.