uu.seUppsala University Publications
Change search
Refine search result
1 - 4 of 4
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Back, Folke G.
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Science and Technology, Earth Sciences, Department of Geology.
    Berggrunden inom Tjulträskområdet, Ammarnäs, Västerbottens län1962Licentiate thesis, monograph (Other academic)
  • 2.
    De Geer, Jan
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Science and Technology, Earth Sciences, Department of Geology.
    Vissa drag i Badelundaåsens geohydrologi: (Sträckan Mälaren - Sätra brunn)1965Licentiate thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [sv]

    Undersökningen har genomförts som en hydrogeologisk, lokalregional inventering av Badelundaåsen och dess biåsar. Den speciellt inriktade kartering, som utfördes i skalan 1:20 000 omfattade själva åsen jämte dalens begränsning. Mellanliggande lerområden, som ur geohydrologisk synpunkt är av måttligt intresse, inventerades särskilt på källor. Avsikten med karteringen av de perifera delarna var främst att erhålla en summarisk överblick över var potentiella – i relation till åsen ”indirekta” – infiltrationsområden är belägna. Dessutom siktade den på att ge en uppfattning av vilka lateraldistala åsdelar som kan tänkas fungera som grundvattenmagasin. Övriga hjälpdata insamlades vid en omfattande brunnsinventering, via kontakter med borr- och ingenjörsfirmor sant från berörda kommunala instanser och från länsingenjören. Ett tiotal egna, grunda borrningar utfördes som stöd för karteringen för att i illa kända avsnitt fastlägga lertäckets utbredning visavi åsen.

    Vid sidan av att det nödvändiga och omfattande avvägningsarbetet verkställdes, togs ett antal vattenprover i och för bestämning av tritium- och kloridhalterna m.m.

    Undersökningen utmynnade i en rapport, enligt vars viktigaste rekommendationer sex undersökningsborrningar utfördes i åsdelen Tomta-Hallsta kring årsskiftet 1964-1965 för att fixera en definitiv plats för långvarig provpumpning. Planerade borrningar i sidled från åsen kunde dock ej inrymmas i detta program.

    Av den grundvattenprofil, som upprättats i Badelundaåsens längdriktning framgår, att praktiskt taget alla normala geohydrologiska element finns representerade; såsom grundvattendelare, lågpunkt(-er), trösklar och källor av skilda typer. Ett viktigt resultat var konstaterandet av ett antal källor 1 à 2 km i sidled från åsens kärnzon i höjd med Hallsta. Man kan här faktiskt tala om ett litet artesiskt bäcken. Det kommer sannolikt att visa sig spela påtaglig roll som utjämnande grundvattenmagasin vid den tänkta exploateringen av de kvarvarande outnyttjade grundvattentillgångarna i Västeråsregionen.

    Ett försök har gjorts att klassificera olika åsdelar med skiljaktig, geohydrologisk situation; dränerande, läckande och kombinationen dränerande och läckande.

    Genom att det finns ett stort antal observationspunkter i form av grus- och sandtäkter, borrningar m.m. har det varit möjligt att ungefärligt inlägga lertäckets utkilande begränsning mot åsens kärnzon. Det har sålunda blivit möjligt att approximativt bestämma de direkta infiltrationsytorna. Med ledning härav bör man principiellt vid långvarig pumpning och i kombination med kloridens och hårdhetens förändringar kunna sluta sig till den ungefärliga infiltrationens direkta och indirekta andelar. I det behandlade fallet Tillberga och Skultunas dubbelvattentäkt, har problemet endast delvis kunnat lösas därför att karakteristika för årsomgivningens grundvatten är okända. Den allt större proportionen ”indirekt”, pumpat grundvatten är emellertid alldeles klar. 12 st tritiumbestämningar har gjorts vid Laboratoriet för Radioaktiv Datering i Stockholm. I första hand var avsikten att erhålla en allmän orientering vad beträffar den ungefärliga omsättningshastigheten i grundvattnets översta skikt. Dessutom har några specialfrågor berörts bl.a. om det förekommer markanta åldersskillnader i vertikalled eller ej, Ett försök har också gjorts att bestämma ett grundvattenmagasins approximativa storlek i ovannämnda artesiska bäcken, där avbördningen via källor är tillnärmelsevis känd.

    Även kloridhalternas viktiga roll för bedömning av vattenbalansen har berörts. Grundvattentemperaturmätningar har visat att norra delen av området har lägre värden än södra. Mätresultaten sätts också in i sitt större regionala sammanhang, för Sverige, genom att en kort exposé lämnas för grundvattentemperaturerna utanför fjällkedjan.

  • 3.
    Grip, Erland
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Science and Technology, Earth Sciences, Department of Geology.
    Die Arvidsjaurporphyre: Eine archäische Effusivgesteinsreihe im nördlichen Schweden1935Licentiate thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [de]

    Zusammenfassung 

    Das Altersschema der Gesteine im nördlichen Västerbotten und südlichen Norrbotten erhält nach der oben gegebenen Darstellung folgendes Aussehen:

    Die Sorselegranitreihe mit Gangfazies.

    Die Vargforsformation (Konglomerate, Grauwacken, saure und basische Effussive).

    Revsundsgranit.

    Jörngranit.

    Svartlågrauwacke.

    Andesit.

    Liparit.

    Quarzkeratophyr, Keratophyr, Dazit.

    Andesit                        Schiefer und Quarzit.

    Basaltischer Andesit.

                        Leptit (saure Effusive und Tuffe).

    Die Arvidsjaurporphyre schliessen sich in ihren unteren Teilen der Leptitformation des Skelleftefeldes an, indem Andesite mit Schiefern wechsellagern. In den NW-Teilen des Skelleftefeldes werden die Schiefer dünner und gehen in gröbere Sedimente wie Sandstein und Quarzit über. Die Porphyrreihe wird nach oben immer saurer. Im Lavergebiet sind die Zwischenglieder dazitisch, während sie in den Suddesvare- und Däppis-Kaxlidengebieten keratophyrisch sind. Über diesen Gesteinen liegen mächtige und weit verbreitete Liparitdecken. Die Effussivfolge wird von Andesit als »Nachgeburt» abgeschlossen. Tuffe und Tuffagglomerate liegen vielerorts zwischen den Lavadecken, aber im Vergleich mit den Laven spielen sie quantitativ eine sehr kleine Rolle. Der ältere Granit oder Jörngranit ist jünger als die Porphyrreihe und die darauf folgende Svartlågrauwacke. Die ganze Reihe der Arvidsjaurporphyre dürfte eine Effusivfazies des Jörngranits mit allen dessen Differentiaten sein. Jünger als der Jörngranit ist der Revsundsgranit, zu welchem keine Effusivfazies angetroffen worden ist. Nach dem Revsundsgranit kommt eine grosse Diskordanz, auf welche die Vargforsformation mit ihren Sedimenten und Effusiven folgt. Die Vargforsformation ist vom Sorselegranit und dessen Gangfazies durchbrochen, und ihre Effusivgesteine müssen als die Oberflächenfazies des Sorselegranits betrachtet werden.

  • 4.
    Sidenvall, Jan
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Science and Technology, Earth Sciences, Department of Geology.
    Grundvatten i Uppsalatrakten1970Licentiate thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Uppsalatrakten utförda geologiska undersökningar redovisas i några profiler. Fem av dessa är tvärprofiler genom Uppsalaåsen. De visar, att åsen uppenbarligen följer en förkastning från Flottsund i söder till Gamla Uppsala i norr. Åsens kärna ligger på den mot öster vettande förkastningsbranten. Det har kunnat fastläggas dels genom borrningar, dels genom seismiska undersökningar. Dessa visar att ljudhastigheten under grundvattenytan i åskärnan är 1700 - 1900 m/s. Den synliga åsryggen ligger längs själva bergryggen. Detta framträder mycket distinkt i profilen från Röbo tegelbruk.

    Förutom Uppsala- och Vattholmaåsarna finns i trakten spår av Jumkilsåsen. Denna ligger i Jumkilsåns dalgång. Tecken tyder på, att den är en biås till Uppsalaåsen. Dess upprinnelse är ej helt klarlagd men torde ligga i området mellan Sandkällan och Galgbacken. Sandkällan skulle i så fall ligga i en lateral del av Jumkilsåsens äldsta del.

    I Sävjaåns dalgång har man vid sonderingar träffat på ett mycket hårt lager av mo. En möjlighet är att lagret kan vara av glacifluvialt ursprung och i så fall ha samband med de funna isälvsavlagringarna sydsydost om Bergsbrunna samhälle.

    Av de uppgjorda geologiska profilerna framgår också, att åsens vattenförande lager står i hydraulisk förbindelse med de stora dalgångarna och de omgivande höjderna. Det innebär att de stora grundvattenströmmarnas infiltrationsområden ej är begränsade till åsarna. De omfattar istället betydande arealer.

    I Uppsalatrakten finns flera stora grundvattenströmmar. Den största går längs Uppsalaåsen från Ydingsbo i norr (35 km norr om Uppsala) till Kungshamn i söder. Det är sålunda en 45 km lång sammanhängande grundvattenström, som rinner mot söder. Givetvis får strömmen stora tillskott på vägen, som t.ex. de stora biflödena från Vattholmaåsen, Jumkilsåns dalgång (Jumkilsåsen) och Sävjaåns dalgång. Längs de olika grundvattenströmmarna finns också många källor och vattentäkter. Uppsalas kraftiga expansion har fört med sig ökande grundvattenuttag. Det medförde i sin tur att grundvattenstånden sjönk längs åsarna och många källor sinade. I mitten av 1960-talet blev avsänkningen så kraftig att den utgjorde en potentiell sättningsrisk på flera håll i staden. Som tur var hade staden redan i mitten av 1950-talet startat en infiltrationsanläggning för ytvatten vid Tunåsen. Denna anläggning har en stor grundvattenståndsförhöjande effekt söder om Faxan.

    Man har noterat grundvattenståndsförändringar under flera decennier och detta har huvudsakligen skett längs åsarna. Det har då visat sig, att förändringarna är beroende av: nederbörden, temperaturen, vattenmagasinens storlek, de utpumpade vattenmängderna vid olika täkter och infiltrationsanläggningens kapacitet.

    Många utredningar har sökt lösa frågan om huvudgrundvattenströmmens storlek, varvid många olika värden har erhållits. Av vitalt intresse är i första hand att få veta den ur åsen eller dess omedelbara tillflöden uttagbara mängden grundvatten. Den utpumpade mängden får ej vara så stor, att vattenstånden går under de kritiska nivåer, då farliga sättningar kan börja. Grundvattnet får ej heller avsänkas så, att ytvatten med lätthet kan rinna in i grundvattenströmmarna.

    I samband med en provpumpning för ny vattentäkt i Sunnersta under hösten 1968 anpassades vattenuttaget så, att den sydgående huvudgrundvattenströmmen här praktiskt taget helt avlänkades in emot provpumpningsplatsen. Uttaget var 100 l/s. Om hänsyn tas till nederbörden och till den uppkomna magasinsförändringen under provpumpningsperioden blir det effektiva uttaget 90 l/s. Vid den aktuella tiden på året är grundvattenstånden som lägst, varför vattenföringen är låg.

    De utpumpade vattenmängderna från stadens större täkter är kända sedan lång tid tillbaka. Förhållandet är det samma med infiltrationsanläggningens kapacitet. Med kännedom om lågvattenföringen från vissa källor och flödande brunnar på Kungsängen går det att beräkna en minimiomsättning av grundvatten mellan Storvad och Flottsund. Den uttagbara vattenmängden ur grundvattenströmmarna är då 700 l/s. Av den siffran är minst 490 l/s naturligt grundvatten.

    När det genom marklagren perkolerande sjunkvattnet når grundvattenytan, lägger detta sig ovanpå grundvattnet. Detta nya grundvatten har en högre total salthalt än vad nederbörden har, men lägre än det underlagrande grundvattnet. Ju längre grundvattnet strömmar, ju mer salter tas upp från omgivande media, samtidigt som vattnet överlagras med nytt sjunkvatten etc. Det innebär att ytligt grundvatten har låg total salthalt och är av mycket ungt datum, medan djupare beläget grundvatten har betydligt högre salthalt och är också äldre.

    Geologiska och hydrologiska faktorer medför att grundvattnet normalt rör sig i strömbanor. I närheten av vattentäkter kan strömbilden rubbas, varvid förändringar i det utpumpade vattnets kemi uppstår. Givetvis framträder också nederbördens långtidsvariationer. Sålunda minskar totala hårdheten under nederbördsrika år medan t.ex. NO-3-halten stiger.

    Grundvattnets kemiska förändringar från ytvatteninfiltrationen vid Tunåsen ned till Kungshamn redovisas i uppsatsen. Totala salthalten i grundvattnet ökar ända ned till Ulleråker/Övre Föret, men därefter sjunker den ned mot Kungshamn. Totala salthalten ökar också från moränhöjderna, under lerslätterna och fram till huvudgrundvattenströmmen längs Uppsalaåsen. Samtidigt märks hur årstidernas inverkan på vattnet minskar allt efter avståndet från infiltrationsområdena.

1 - 4 of 4
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf