Logo: to the web site of Uppsala University

Artikeln behandlar villkkoren för en ansvarig tolkning av berättelsen om Jesu flykt till Egypten i Matteusevangeliet 2:13-23. I artikeln utvecklas tre olika tolkningsstrategier för att hantera spänningen mellan den historisk-kritiska tolkningen av texten och den kristna tolkningstraditionen.

Following developments in the last decades in the philosophical and theological studies of film, this study investigates film noir from the classic Hollywood era (1940-1959) from this perspective. It presents the key ideas behind the fields of film-philosophy and film-theology. Turning more specifically to film noir, the study addresses themes that come to the fore in these films, focusing especially on the depiction of human existence as characterized by a need for escape, that is at the same time impossible. The set of questions that arises with this starting point is developed through readings of a number of films, most lengthily Laura (directed by Otto Preminger, 1944) and Criss Cross (Robert Siodmak, 1949). It is suggested that film noir in interesting ways problematizes the persistent post-Enlightenment view of the subject as first and foremost rational and autonomous, and further, that film noir can be seen as following the Christian doctrine of original sin in seeing human existence as standing in need of redemption, while holding that it is at best uncertain if such redemption is possible. 

Allt sedan början av 1900-talet har Iran genomgått omvälvande revolutioner. Det började med den konstitutionella revolutionen 1906. Syftet med den var att införa konstitutionell styrelseform enligt den europeiska modellen. Olika aktörer som tillhörde den politiska och kulturella eliten samt en grupp religiösa företrädare gav sitt stöd till denna modell. Gemensamt för dem var att de ville förändra den rådande politiska modellen som byggde på despoti och envälde och ersätta den med en liberal styrelseform. Under denna period framstod den europeiska konstitutionella styrelseformen som en förebild som stod för politiska och medborgerliga fri- och rättigheter och modernitet. Man såg upp till Europa som den fria och lyckliga civilisationen.

Revolutionen förverkligade inte alla högt ställda förväntningar. Landet kastades in i ett politiskt kaos och den konstitutionella modellen motarbetades av såväl inhemska krafter som europeiska stater. Under mellankrigstiden tog nya auktoritära makthavare över statsmakten som motarbetade de liberala inslagen i den konstitutionella modellen och ville modernisera landet genom auktoritära och odemokratiska metoder.

Trots bakslagen framstod Europa och väst som förebilder under lång tid. Denna bild förändrades någon gång i mitten av 1900-talet. Det var efter statskuppen 1953 som störtade den demokratiska regeringen som vändningen kom. Detta berodde inte minst på att västerländska stater som USA och England var inblandade i  statskuppen. 

Under 1960- och 1970-talen sjönk den europeiska/västerländska modellens aktier som sten. Detta sammanföll med den illiberala politiska utvecklingen i landet som gick emot den konstitutionella revolutionens ideal genom bl.a. maktkoncentration hos kungen och frånvaro av politiska fri- och rättigheter. Nu hämtades förebilderna från vänsterideologier och islamistiska ideal. Allt som förknippades med den västerländska modellen gavs ett negativt innehåll. Målet var att störta den enväldige monarken och omdana landet utifrån nya förebilder. 

De som hämtade sina förebilder från vänsterideologier ville införa ett klasslöst samhälle och vägen dit gick genom proletariatets diktatur. De som hämtade sina förebilder från islamistiska ideologier talade om det klasslösa monoteistiska samhället eller återinförande av ett idealsamhälle som ska ha funnits i islams begynnelse. 

Efter revolutionen 1979 kastades landet i en blodig politisk maktkamp mellan de grupper som tidigare bekämpade det despotiska styret. Det var den islamistiska falangen som gick segrande ur striden. En ny teokratisk styrelseform baserad på den politiska doktrinen om den rättslärdes styre, Velayat-e faqih skulle implementeras i landet. Denna visade sig vara ytterst auktoritär. 

Drygt fyra decennier efter revolutionen har de postrevolutionära generationerna vänt ryggen åt de normer och värderingar som de har blivit indoktrinerade med sedan barnsben. I likhet med utvecklingen under mellankrigstiden har statsmaktens metoder att tvinga sina ideal på medborgarna genom auktoritära metoder visat sig vara kontraproduktivt. Det pågår en veritabel social revolution i Iran som vänder sig mot det islamistiska styret. Denna sker genom demonstrationer på gator och torg, men framför allt i det vardagliga livet. Kännetecknande för denna revolution är dess lågintensiva kontinuitet som inte låter sig stoppas genom våld. Många av dem som medverkar i denna revolution hämtar sina förebilder från väst. I likhet med aktörerna under förra sekelskiftet ser de på Europa/Väst som en förebild, som det lyckliga livets civilisation.  

Ett spår i den teologiska och rättsliga debatten inom islam är att kritisk läsning av islams urkunder inte är möjliga. Denna uppfattning bygger på föreställningen att Koranen betraktas som Guds ord och därmed är evigt och oföränderligt. På samma sätt ses profettraditionen som någonting som ska följas av muslimer eftersom Muhammed var utvald av Gud och därmed ofelbar. Även om dessa uppfattningar har varit vedertagna bland muslimska tänkare visar en tillbakablick på muslimsk idéhistoria att det har förekommit kritiska synpunkter inom teologin och rättstolkningen. 

De kritiska läsningarna tar sikte på lagar eller föreskrifter som har sin grund i Koranen och profettraditionen eller tolkningar vilar på härledningar av islamiska urkunder. En viktig utgångspunkt för dessa tankegångar är att många tidigare tolkningar och läsningar anses stå i disharmoni med vår tids kulturella referensramar, nya och globala sociala strukturer, moderna politiska föreställningar, modern människosyn eller moderna konventioner och juridiska regelverk. Centralt i detta sammanhang är den kategori av rättigheter inom islam som utgår från religiös tillhörighet eller kön. Det handlar om begränsningar i den enskildes rättigheter som står i skarp kontrast med dagens individcentrerade rättighetstänkande. Det rör sig alltså om sådana rättigheter som inte ens var påtänkta under islams begynnelse då rättigheter baserades på kollektiva grunder. Man skulle kunna beskriva dessa kritiska läsningar som nya tolkningar som inte har låtit sig inskränkas av idéerna om Koranens evighet och oföränderlighet samt profetens ofelbarhet. 

De kritiska läsningarna baseras på historisk-kritiska exegetiska metoder, t.ex. textkritik, diskussioner kring texternas tillkomst/ålder, kontextualisering, hermeneutisk tolkning, normkritisk läsning av texterna osv. Syftet med dessa diskussioner har varit att visa att det är svårt att utifrån ett förenklat perspektiv hålla fast vid stereotypa, schematiska och kategoriska föreställningar om muslimska idévärldar. 

Ledaren behandlar bakgrunden till etableringen av islamisk universitetsteologi inom ramen för ämnet systematisk teologi efter inrättandet av professuren i islamisk teologi och filosofi vid teologiska institutionen, Uppsala universitet. 

Den politiska idéhistoria som studeras i Sverige har till övervägande del varit västcentrerad. Även i den forskning som lyfter fram religiösa idétraditioners betydelse inom politiken är det främst det kristna arvet som står i centrum. På senare tid har politisk islam uppmärksammats ur statsvetenskapligt, islamologiskt,religionsvetenskapligt och säkerhetspolitiskt perspektiv. Forskning om muslimsk politisk idéhistoria har däremot, med några fåundantag, lyst med sin frånvaro. Ett annat problem har varit synen på politisk islam, som ofta framställts som en monolitisk politisk idétradition.Politisk idéhistoria inom muslimsk kontext kan grovt sett delas in i två tidsperioder; före och efter modern tid. Gemensamt för båda perioderna är att muslimska tänkare ville förankra sina ståndpunkter i islams urkunder, det vill säga Koranen ochprofettraditionen. Men de politiska idétraditionerna påverkades i stor utsträckning av rådande historiska och socio-politiska omständigheter, vilket motsäger föreställningarna om muslimsk politisk idéhistoria ur essentialistiska och orientalistiska perspektiv. Denna artikel diskuterar mångfalden av politiska idétraditioner samt synen på makt och ledarskap inom muslimsk kontext.

Ett inslag i debatten kring miljöhoten och klimatförändringarna har handlatom människans roll och hennes syn på naturen. I detta sammanhanghar man bland annat diskuterat synen på naturen ur ett religiöst perspektiv.Den kristna skapelseberättelsen, som upphöjer människan till skapelsenskrona och ger henne rätten att härska över jorden, framställs som ett synsättsom har gett människans rovdrift på naturen religiös legitimitet. Ett liknandesynsätt återfinns i islams skapelseberättelse som framhåller människansom skapelsens krona till vars tjänst Gud har skapat allt mellan himmel ochjord. Frågan är hur muslimska tänkare förhåller sig till denna kritik. Hållerde med om att islams skapelseberättelse och människosyn har bidragit tilldagens miljö- och klimatkris? Hur ser de på den islamiska skapelseteologi

This book is about the emergence of a stream of ideas in the 1930s and 1940s within Imamiyya Shiʿite context, focusing primarily on the thought of Shariʿat Sangelaji (1891–1944), who harshly criticized a number of basic theological beliefs within Imamiyya Shiʿa. Accusing them of polytheism and superstition on account of their ideas about shifaʿa intercession, and their pilgrimage to the graves of the Shiʿite imams, he also criticized the belief that the twelfth imam al-Mahdi  has been living in covertness since the 9th century, and that a number of historical figures will be resurrected upon his return to assist him in the final battle against the evil.

Taking at once a theological and historical approach, Mohammad Fazlhashemi investigates whether Salafist mainstreaming thoughts, despite its hostile attitude towards Shiʿa Islam, had any influence over Shiʿite theology. He explores whether and what components of the Salafist tradition of ideas have been adopted by theologians within Imamiyya shiʿa or whether in fact whether these changes were the result of an internal theological tug-of-war within the Imamiyya Shiʿa that was influenced by the interwar modernization efforts. Fazlhashemi examines the characteristic features of this flow of ideas, its sources of inspiration, the reception of its thought, and the imprints it made on theological currents within Imamiyya shiʿa in Iran during its time and time thereafter.

Islamic theology is a new invention in today’s secular universities, at least when it comes to studying Islam with a critical and constructive approach. As a muslim practice theology is often perceived as ʿilm al-kalām, with its use of philosophical method to gain knowledge of God. In the work Modern Muslim Theology Martin Nguyen looks for a different definition of theology where he defines theology in its fullest sense as a way to engage yourself with the Divine. The question is, is this theology as such modern? The Sufis - and in this work Abū ʾAbd al-Raḥmān al-Sulamī from Khurasan - where concerned more with an ascetic way of living rather than one fashioned by systematic doctrine, as a way to knowledge and union with God. This work in Islamic systematic theology investigates al-Sulamī’s theology and shines light on a classic example of a theology of engagement, with its possibilities of being an alternative way of knowledge in relation to kalām in Islamic theology. The study shows that al-Sulamī’s Sufism concerned with denegrating the ego-self and refinement of character constitutes its own path to theology. The study also shows that this form of theology is a challenge to the way in which theology is conducted at secular universities. 

Islamic theology is a new invention in today’s secular universities, at least when it comes to studying Islam with a critical and constructive approach. As a muslim practice theology is often perceived as ʿilm al-kalām, with its use of philosophical method to gain knowledge of God. In the work Modern Muslim Theology Martin Nguyen looks for a different definition of theology where he defines theology in its fullest sense as a way to engage yourself with the Divine. The question is, is this theology as such modern? The Sufis - and in this work Abū ʾAbd al-Raḥmān al-Sulamī from Khurasan - where concerned more with an ascetic way of living rather than one fashioned by systematic doctrine, as a way to knowledge and union with God. This work in Islamic systematic theology investigates al-Sulamī’s theology and shines light on a classic example of a theology of engagement, with its possibilities of being an alternative way of knowledge in relation to kalām in Islamic theology. The study shows that al-Sulamī’s Sufism concerned with denegrating the ego-self and refinement of character constitutes its own path to theology. The study also shows that this form of theology is a challenge to the way in which theology is conducted at secular universities. 

The English Romantic poet William Wordsworth (1770-1850) – considered by many to be one of the foremost poets of the English language alongside Chaucer, Shakespeare and Milton – is an important name in the history of modern poetry. Together with Samuel Taylor Coleridge (1772-1834) and Robert Southey (1774-1843) he was known during his lifetime as one of the ‘Lake Poets’, who chose to live and work not in the bustling city of London but in the ‘sublime’ countryside of the Lake District in England’s north western corner. Their poetry – and especially that of Wordsworth – sought to capture the ‘Splendour and Beauty’ (Ode.—1820) of nature and to give it fresh, luminous expression. They sought to recover ‘The vision and the faculty divine’, as Wordsworth called it (The Excursion, I. 79), which is the natural way of perceiving the world for the child but – in Milton’s elegiac words – a ‘Paradise lost’ for man. This study has had two main objectives: (I) to analyse Wordsworth’s poems My Heart Leaps Up and Ode: Intimations from a Christian theological perspective, and (II) to discuss the implications of this analysis on the understanding of the metaphor of the child in the New Testament. The theoretical starting point for the investigation has been that poetry has ‘a special ability to expose different (also contradictory) perspectives and meanings since it is (often) characterised by puzzling paradoxes, suggestive symbols, provocative voids and other stylistic figures’ (Maria Essunger) and that Wordsworth is a ‘Philosophical Poet’ – a thesis well established in the literature. The results of the study show that the metaphor of the child is theologically rich in meaning – it can be understood from an ontological, a Christological, a Trinitarian and a soteriological perspective – and philosophically complex in nature, and that it therefore requires careful consideration in order not to be deprived of its spiritual, metaphorical significance. ‘For the letter killeth, but the Spirit giveth life’ (2 Cor. 3.6).

Denna uppsats belyser kroppslighetens roll inom Svenska kyrkans liturgi, i syfte att utforska hur fysiska praktiker och sinnliga erfarenheter förmedlar och fördjupar religiös och andlig förståelse. Med en bakgrund rotad i personlig reflektion kring liturgiska traditioner, undersöker studien de specifika praktikerna och deras inverkan på deltagande och uttryck av det gudomliga. Genom en kvalitativ metodik, inklusive en detaljerad innehållsanalys, utforskar denna uppsats två samtida teologers syn på kroppslighet: Martin Modéus och Lena Sjöstrand. Avgränsningar görs för att koncentrera sig på dessa två författares arbeten, som ligger till grund för de empiriska och teoretiska insikter som presenteras. I analysen framkommer det att kroppslighet och sinnlighet är centralt för förståelsen av Svenska kyrkans liturgi, vilket utmanar idén om Ordet som den främsta medlaren av det gudomliga mötet. Resultaten tyder på att kroppsliga gudstjänstpraktiker är betydelsefulla inte bara för den individuella spiritualiteten utan även för att stärka gemenskapskänslan bland församlingsmedlemmar. Uppsatsen avslutar med en diskussion om de möjliga konsekvenserna av kroppsligheten för den bredare kyrkliga praxis samt för framtidens forskningsriktningar - såsom inkluderingen av mångfaldiga kroppsliga erfarenheter i Svenska kyrkans gudstjänstliv. Denna studie bidrar till fördjupad förståelse för hur liturgiska praktiker både kan uttrycka och forma tro i samtidens församlingskontext. 

The quest of this essay is to see if a theology of motherhood based on a phenomenological experience can shine new light on the incarnation. How can the poems of the writer Alva Dahl and the philosopher Jonna Bornemark contribute to a theology of motherhood? To answer this question, I start by outlining the tradition of the theology of motherhood. My definition of a theology of motherhood is a theology that begins with the phenomenological experience of being a mother, an embodied theology. Dahl’s and Bornemark’s prose-poetry stems from their personal experiences of motherhood, pregnancy and birth. I analyze poems from these two writers and read them through the lens of the theoretical background. This background consists mainly of the book Motherhood: A Confession (2020) written by the feminist theologian Natalie Carnes. She shows how experiences of motherhood can point toward God. From her book I draw three main concepts, which I use as analysis-concepts in the readings of the material. These concepts are: “I and Thou”, “icon and idol” and “microgenesis”. In the analysis of the poems I show how motherhood is relational, iconographic and a reflection of creation. The poems show in different ways how motherhood can be iconographic by pointing towards God. One of the ways is in the relational aspect of birth, another one in how mothers become part of the creation-process by having a child grow in the womb. In the discussion I show examples on how this theology of motherhood shines light on the Incarnation through the readings of the prose-poetry of Dahl and Bornemark. The essay also asks the question of how further research can be pursued based on a more bodily and anabatic theology.   

I denna kandidatuppsats gör jag en närläsning av några utvalda psalmer ur Den svenskapsalmboken och Psalmer i 2000-talet. I min närläsning vill jag se hur bildspråket i psalmernaförmedlar det kristna eskatologiska hoppet om bildspråket och symbolerna har förändrats ochi så fall på vilket sätt? Textanalysen utgår från forskningsfrågorna: Vilka bilder och symbolermålar upp det kristna eskatologiska hoppet i psalmerna 190, 249, 297, 904, 905 och 906?Har beskrivningarna av det kristna eskatologiska hoppet förändrats och i så fall på vilketsätt? Tolkningsramar till min närläsning och till analysen kommer från Jürgen Moltmann, entysk teolog som skrivit den omtalade teorin om hoppet. Som teologisk samtalspartner har jag valt Antje Jackelén , Sveriges Ärkebiskop mellan 2014 till 2022.

Närläsningen av de utvalda psalmerna har resulterat i följande slutsatser. Jag fann trettioenord i sex psalmer som på något sätt förmedlade det kristna eskatologiska hoppet. Vissa ordvar återkommande i psalmerna men det fanns även symbolord som var enstaka. En avpsalmerna utmärkte sig i att det inte fanns symbolord som tillhör det “kristna” språket utanegentligen var vilka symbolord som helst. Bildspråket om det kristna eskatologiska hoppethar i fem av sex fall fortfarande ett traditionellt kristet symbolspråk för att beskriva detkristna eskatologiska hoppet.