Logotyp: till Uppsala universitets webbplats

Brotten mot person och förmögenhetsbrotten är i första hand avsedd att fungera som lärobok i den akademiska straffrättsundervisningen, men den är också väl ägnad att användas som grundläggande handbok i det praktiska rättslivet. I boken ges en innehållsrik men ändå koncis framställning av brotten mot person (BrB kap. 3–7), förmögenhetsbrotten (BrB kap. 8–12) samt vissa anknytande specialstraffrättsliga brott. Relativt stort utrymme ägnas åt de centrala förmögenhetsbrotten, vilka ofta anses särskilt svårtillgängliga till sin uppbyggnad eftersom de förutsätter ett samspel med den civilrättsliga lagstiftningen samtidigt som begreppsbildningen inte alltid är densamma som den som där används.

Boken utgör den tredje delen i den bokserie, som givits namnet Svensk straffrätt, och den är avsedd att användas tillsammans med läroboken Kriminalrättens grunder (del I). I Kriminalrättens grunder behandlas straffrättens allmänna läror och de frågor som alltid måste besvaras vid bedömande av huruvida brott har förövats.

I artikeln diskuteras vilken betydelse som den s.k. Mefedrondomen (NJA 2011 s. 357) bör tillmätas och om den utgjorde ett startskott för en helt ny praxis för straffvärdebedömningar i narkotikamål. Även om det är klart att det under de senaste åren har skett en förändring i domstolarnas sätt att värdera skadan hos narkotikabrott, framförs argument för att det inte finns stöd för tanken att detta automatiskt följde av HD:s avgörande i NJA 2011 s. 357.

Denna bok behandlar den straffrätt som är av särskild betydelse för ekonomer. I boken presenteras de allmänna förutsättningarna för straffansvar. Det redogörs också för de särskilda regler och principer som gör sig gällande när ett brott begås i en affärskontext, bl.a. reglerna om rådgivaransvar och de regler och principer som avgör vem som är att anse som gärningsman när ett brott begås i ett företag. Boken innehåller vidare en genomgång av de sanktioner som kan riktas direkt mot företaget (företagsbot och sanktionsavgifter) liksom en genomgång av de brottstyper som är av störst betydelse för verksamheten i näringslivet, bl.a. bokföringsbrott, penningtvättsbrott, mutbrott och olika typer av bedrägerier. Boken riktar sig till såväl yrkesverksamma ekonomer (t.ex. revisorer och rådgivare) som studenter på landets ekonomutbildningar.

Brotten mot allmänheten och staten är i första hand avsedd att fungera som lärobok i den akademiska straffrättsundervisningen, men den är också väl ägnad att användas som grundläggande handbok i det praktiska rättslivet. I boken ges en innehållsrik men ändå koncis framställning av brotten mot allmänheten (BrB kap. 13-15), de viktigare brotten mot staten (som återfinns i BrB kap. 16, 17, 19 och 20), terroristlagstiftningen och de särskilda regler som gäller för straffrättsligt ansvar enligt tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen.

Boken utgör den fjärde delen i den bokserie, som givits namnet Svensk straffrätt, och den är avsedd att användas tillsammans med läroboken Kriminalrättens grunder (del I). I Kriminalrättens grunder behandlas straffrättens allmänna läror och de frågor som alltid måste besvaras vid bedömande av huruvida brott har förövats.

The presumption of innocence (POI) requires all judges, juries, and other officials in a trial, to presume and treat any accused of criminal wrongdoing as innocent, until he or she is proven guilty. Although a POI lacks an authoritative definition, this overarching principle of procedural fairness is so robust and vital for the exercise of legal power in matters of criminal law that one rarely finds anyone questioning its standing. In this article I examine the rationale behind the POI from a different perspective. The basic assumption is that this procedural standard captures the tenor of a broader principle which seeks to ensure fairness in criminal proceedings as well as in criminal law doctrine. I argue that honouring a principle of fairness is not exclusively a matter of criminal procedural law but also something that is deeply rooted in other areas of criminal law doctrine. Hence: not maintaining a principle of fairness in criminal law doctrine could lead to the POI being compromised or even undermined. In the article, I draw attention to three areas in which I believe that criminal law policies threaten a principle of fairness: criminalising remote harm, doctrine of ignorance of law and inversed presumptions of guilt. My conclusion is that some solutions to so called doctrinal problems in criminal law, are questionable and their practical consequences (on a general level) are, at least partially, equal to treating an individual (in a trial) as guilty for something for which he or she ought not to be accountable. Hence: gaining the support of a POI could thus work as principle for keeping the use of criminal law moderate and in accordance with a principle of fairness.

During 2011–2013, Professor Magnus Ulväng and Professor Iain Cameron organized a series of seminars and two conferences at the Faculty of Law of Uppsala University, bringing together a number of distinguished researchers in criminal law. The themes were criminalization and sanctions. The two themes are linked: we are seeing a development in many countries towards expanded criminalization and stiffer penalties, despite the lack of empirical evidence that tougher sentences have any significant impact on crime. Amongst the different topics covered during the seminar series were the relationship between vengeance and the criminal law, the principle of ultima ratio, the development of criminalization in EU law, the evolution and justification of the system of Ordnungswidrigkeit and the role of moral theories in criminalization. This volume collects the  essays which grew out of the papers presented during the seminar series.

Contributing authors: Heike Jung, Nils Jareborg, R A Duff, A. P. Simester, Andreas von Hirsch, Marco Mansdörfer, Petter Asp, Nina Peršak, Winnie Chan, Hans G. Nilsson, John A.E. Vervaele.

Straffrätt – en kortfattad översikt är en introduktion till straffrätten som med hjälp av två konkreta exempel tydligt visar hur man går till väga för att lösa straffrättsliga problem. Boken syftar, genom att fokusera på tillvägagångssättet snarare än på enskildheter, till att ge en helhetsbild av straffrättssystemets centrala delar. Samtidigt som boken är kortfattad visar den tydligt på de svåra tillämpnings- och bedömningsfrågor som alltid kommer att möta oss inom ramen för straffrätten, liksom på de rättspolitiska frågor som straffrätten aktualiserar. Boken är tänkt att kunna användas som läromedel på introduktions- och översiktskurser, liksom i andra sammanhang där man på begränsad tid behöver skapa sig en förståelse för straffrätten.