Logotyp: till Uppsala universitets webbplats

1809 är ett ödesår i svensk historia. Sverige förlorade kriget mot Ryssland och fick avstå ”den östra rikshalvan”, Finland. Kungen avsattes och en ny ätt besteg tronen, familjen Bernadotte. Som en konsekvens av nederlaget och statskuppen fick vi en ny grundlag som skulle komma att bestå under lång tid och utgöra det statsrättsliga ramverket för Sveriges utveckling till en modern demokrati.

Leif Lewin anlägger i denna bok ett så kallat kontrafaktiskt perspektiv. Det kunde ha gått annorlunda, vad hade skett om inte det eller det hade hänt eller gjorts? Detta är en underhållande tankeövning, men också ett grepp som forskare använder för att resonera om orsakssamband. Genom att ställa kontrafaktiska frågor till den omfattande men splittrade historieskrivningen om 1809 försöker Lewin skapa en sammanhängande berättelse där olika aktörers val står i centrum. Enligt honom hade krigsnederlaget kunnat undvikas, Gustav IV hade kunnat undgå att bli avsatt och den nya grundlagen kunde ha blivit avskaffad efter bara ett år. Och vad hade då skett? Vad hade det blivit för ett Sverige?

Demokrati betyder majoritetsstyrelse men hur gör man när ingen har majoritet? Frågan överrumplade Sverige – och hela Europa – när den allmänna och lika rösträtten skulle börja tillämpas för hundra år sedan.  I denna essä visar Leif Lewin hur politiken utformades genom improvisationer, kompromisser och konstitutionell fantasi där "majoritetsdemokratin" ställdes mot "samarbetsdemokratin". Han analyserar ingående svenska partiers strategier för regeringsbildning och statsminister­omröstning fram till regeringskrisen 2018–2019 och januariavtalet. Grundlagen och valmetoden diskuteras likaså, inklusive proportionalismen som är roten till problemet men som ingen tycks vilja förändra.

Corporatism is being reinvented in current theories about global democracy. As I see it, corporatism can be regarded as a practical way out of democracy’s intensity problem: whether those more involved in an issue should have greater say. By the same token, corporatism can be perceived as a response to the all-affected principle: whether those especially affected by a decision should have more influence. In nation-states, corporatism was to a large extent dismantled during the 1980s. In world politics, by contrast, NGOs are now called upon to play an important role in not only articulating intense and affected interests but also, in so doing, realizing a global democracy. The weakness of this argument is that today’s NGOs do not reflect the will of most people—as national organizations once managed to do—and, consequently, cannot fulfill the integrative and representative function associated with this form of interest politics.

Hur vi på hundra år kommit halvvägs till en demokratisk världsordning

Världen globaliseras. Länder blir mer och mer beroende av varandra genom handel, transporter, miljö, migration och finansiella transaktioner. Men går utvecklingen mot en demokratisk världsordning? Det tog två hundra år för demokratin att utvecklas inom nationalstaten, från upplysningstidens idéer till införandet av allmän och lika rösträtt vid första världskrigets slut. Med samma tidsperspektiv på internationell nivå och med Versaillesfreden som utgångspunkt skulle vi följaktligen ha kommit halvvägs till en demokratisk världsordning.

Vi kan inte vara säkra på att en överstatlig världsordning någonsin kommer att uppnås. Det finns emellertid tillräckligt många tecken på en sådan förskjutning för att idén ska väcka statsvetenskapligt intresse. I den här boken skisseras utvecklingen i tre steg: upprättandet av Internationella brottmålsdomstolen, överföringen av makt från nationalstaterna till federalistiska organ som Europeiska unionen samt Förenta nationernas ökade användning av resolutioner som är bindande för medlemmarna och fattade med majoritetsbeslut.