Logotyp: till Uppsala universitets webbplats

Este estudio examina la relación entre contexto discursivo y el (cambio de) significado manifestada en la diacronía de la construcción modal <necesitar + infinitivo>. El análisis de los datos extraídos del CORDE, inspirado en el modelo de Koch y Oesterreicher (2007), revela un cambio en la preferencia textual de la construcción, de géneros discursivos ligados a la distancia comunicativa a géneros relacionados con la inmediatez comunicativa. Esta trayectoria textual va de la mano del cambio semántico de <necesitar + infinitivo> a lo largo de los siglos: de contextos de necesidad dinámica externa a contextos de necesidad (deóntica) interna. Una examinación detallada de dos géneros discursivos, a saber, la prosa jurídica y la prosa dramática, muestra una fuerte dependencia entre contexto discursivo y significado. En la prosa jurídica, representante de la distancia comunicativa, <necesitar + infinitivo> muestra una continuidad diacrónica, con una preferencia estable por la necesidad dinámica externa, mientras que encontramos los usos innovadores de la construcción, —la necesidad deóntica interna— en la prosa dramática, género típico de la inmediatez comunicativa.

The present paper studies the relationship between discourse context and meaning (change), exemplified in the diachrony of the modal construction <necesitar + infinitive>. The analysis of the data collected from CORDE, inspired by Koch and Oesterreichers’ (2007) model, reveals a change in the textual preferences for the construction, namely from discourse genres related to communicative distance to those typical for communicative immediacy. This textual trajectory goes hand in hand with the semantic shift seen for <necesitar + infinitive> over the centuries; from contexts of external dynamic necessity to contexts of internal (deontic) necessity. A close examination of two discourse genres, juridical prose and dramatic prose, shows a strong link between discourse context and meaning. In juridical prose, representing communicative distance, the use of <necesitar + infinitive> is an indication of diachronic continuity, with a stable preference for external dynamic necessity, whereas the innovative uses of the construction, namely internal deontic necessity, are found in dramatic prose, a genre typical of communicative immediacy.

Se presentan los nuevos avances en el área de las tradiciones discursivas y se examina críticamente su compatibilidad con la lingüística de corpus. El volumen abarca una amplia gama de enfoques: desde la lingüística variacionista, la lingüística de contacto y la filosofía del lenguaje, hasta la fraseología histórica, la gramática de construcciones y la lingüística computacional.

Två lektorer vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsvetenskap vid Uppsala universitet genomförde under VT 2019 samtal med lärare i moderna språk vid nio grundskolor och gymnasieskolor i Uppsala, skolor med kommunal och enskild huvudman. Syftet med samtalen var att få en bild av vad språklärare efterfrågar och vad Fortbildningsavdelningen för skolans internationalisering (FBA) kan bidra med när det gäller språklärares fortbildning och professionella utveckling. Rapporten sammanfattar inledningsvis lärarnas beskrivning av lokala förutsättningar för fortbildning, när det gäller tid och ekonomi (2.1). Därefter följer några aktuella exempel på lärares fortbildningsoch kompetensutvecklingsprojekt (2.2) samt vad lärarna efterfrågar för att kunna utvecklas professionellt och därmed skapa bättre förutsättningar elevernas lärande (2.3). Slutligen diskuterar rapporten resultaten av samtalen och föreslår åtgärder för förbättrade förutsättningar för fortbildning och professionell utveckling för lärare i moderna språk (3 och 4). Under samtalen uttrycker flertalet lärare att de inte har tillräckligt med tid för ämnesrelaterad fortbildning samt att det inte finns tillräckligt med resurser för deltagande i språkspecifika kurser eller konferenser. För att delta i olika ämnesrelaterade utvecklingsprojekt använder lärarna ibland sin fritid. Vidare framkommer önskemål om olika typer av ämnesrelaterat stöd och fortbildning som FBA kommer att kunna medverka till.

Under de senaste decennierna har allt fler forskare intresserat sig för studentengagemang och studenters aktiva roll i lärandeprocessen. Flera studier, bl.a. Boud m.fl. (2001), Falchikov (2001) och Gärdebo & Wiggberg (2012), visar en tydlig korrelation mellan studentaktivering och förbättrad studieteknik samt förstärkta studieresultat. I tidigare forskning saknas emellertid exempel från språkämnen, vilket på ett tydligt sätt motiverar vikten av en studie som denna.

I denna artikel diskuteras hur studentaktiverande metoder som peer learning och Supplemental Instruction (SI) kan användas inom ett mentorsprogram i moderna språk, riktat till studenter som läser första terminen i sitt språkämne. Genom att auskultera mentorsträffar, där studenter arbetar i grupp under ledning av en eller flera mentorer, undersöks här vilka aktiveringsmetoder som fungerar utifrån hur de påverkar dynamiken i klassrummet. Förutom auskultationer, grundar sig analysen och diskussionen i artikeln på mentorernas egna reflektioner kring ledarskap och roller som framfördes i samband med en uppföljningsträff med de vid institutionen aktiva mentorerna. Slutdiskussionen i artikeln behandlar bl.a. aspekter rörande mentorernas roll och hur den inverkar på klassrumssituationen samt språkämnets kompatibilitet med mentorsprogram och SI. Det visar sig tydligt under studieträffarna att studenterna och mentorerna i vissa fall har olika förväntningar på varandra, vilket kan skapa missförståndoch sänka studietempot, särskilt under träffarnas inledningsfas. SI-principens kärna som utgår från att mentorerna inte primärt ska svara på studenternas frågor utan att snarare uppmuntra studenterna att själva hitta svaret, kan bl.a. skapa frustration hos studenter med siktet inställt mot språklig korrekthet och med vana av fokus på resultat (rätt eller fel) i stället för process. När mentorer och studenter lyckas mötas i sina roller blir samarbetet i stället mer dynamiskt och samtliga studenter stimuleras att delta. Mötet blir då en positiv upplevelse som skänker mentorerna mening och som stärker studenterna i sin studieprocess.

This paper presents a semantic analysis of the Spanish modal verbs deber ‘must’ and tener que ‘have to’, based on their deontic uses in parliamentary debates. These verbs have previously been described in terms of weak vs. strong necessity or internal vs. external obligation, frequently without the support of empirical data. In contrast, we argue that the notion of (inter)subjectivity is crucial for a proper understanding of these verbs. Our quantitative analysis, in which we examined deber and tener que according to five variables related to the semantic notion of (inter)subjectivity (tense, polarity, grammatical person, diathesis, source of the necessity), shows statistically significant differences between the verbs. Deber is more frequent in the conditional tense, in negated utterances as well as in passive/impersonal clauses, in the third person and when the source of the necessity is not the speaker. Tener que usually occurs in the present tense and in affirmative and active clauses, is equally frequent in first and third person and usually appears when the source of the necessity is the speaker. Based on these results, we conclude that tener que is used to convey a subjective attitude whereas deber is used to indicate intersubjectivity.

Although researchers within the field of modality tend to agree upon the existence of modal subcategories, there is disagreement on their number and their main differences. Some researchers prefer a bipartite division, making a main distinction between epistemic modality and deontic or agent-oriented modality (Coates 1982, Heine 1995 and Silva-Corvalán 1995), whereas other scholars defend a tripartite division, consisting of epistemic modality and two other independent categories: deontic modality and dynamic modality (Palmer 1979, Fernández de Castro 1999 and Thegel 2017)

This study aims to shed light on this highly debated question, focusing on the deontic and dynamic categories and how they are represented in Spanish modal verbs. Empirical evidence from corpus-based examples will be presented in favor of the tripartite division, looking particularly at the interaction of modality and tense. As was shown in Thegel (2017), the notions of volitivity and factuality are crucial when differentiating between deontic and dynamic necessity expressed in the modal verbs deber ‘must’ and tener que ‘have to’. In this study it will be demonstrated how these notions may condition the manifestations of Spanish modal verbs in different tenses, for example the past tense pretérito perfecto simple, the present perfect or the future tense. In other words, it is considered that the semantics related to the deontic and dynamic categories, respectively, will favor or limit their occurrence in specific tenses.

Research questions that will be addressed in this study are:

• How can the notions of volitivity and factuality be related to tense?
• With what frequency do modal verbs such as deber ‘must’, tener que ‘have to’, haber que ‘have to’ (impersonal verb) and poder ‘can’ appear in different tenses?
• How can these frequencies be related to the semantics of deontic and dynamic modality, respectively? Are these two categories differently distributed in different tenses? 

The approach of the paper has been inspired by both cognitive frameworks such as presented by Narrog (2005a; 2005b) and functional approaches, as can be found in Coates (1982) and Verhulst (2012). The study is corpus-based, applying an analysis in which both quantitative and qualitative methods are utilized, in order to discover general frequencies as well as specific tendencies related to the appearance of modal verbs in different tenses. 

As has been put forward by Cornillie (2007) and Thegel (2017), there are few studies that focus on the semantic and pragmatic aspects of the Spanish core modal verbs, especially studies with a solid empirical basis, two exceptions being Olbertz (1998) and Thegel (2017). Much remains to be studied in this particular research area, and the present paper intends to fill some of these gaps. The interaction of tense and modality is believed to contribute substantially to the understanding of both the deontic and dynamic categories in general and the semantics and pragmatics of Spanish modal verbs in particular.