Logo: to the web site of Uppsala University

Although academic definitions of ‘corporatism’ differ, the concept is generally aboutorganisational influence on state politics. Around 1980, Sweden was regarded as the archetype of welfare-state corporatism, but around the turn of the millennium the broad representation of organised interests instate politics was largely abolished. However, in the housing sector, strong interest organisations havecontinued to play a dominant and institutionalised role. Rents are negotiated collectively betweenorganisations of estate owners and tenants, and these organisations also have strong influence on rentallegislation and on housing policy more generally. We argue that this system should be seen as corporatist andto that end suggest a somewhat modified version of Philippe Schmitter’s well-established definition ofcorporatism. We claim that our ‘view from housing’ may contribute to the increased relevance of corporatismtheory also in studies of other welfare sectors where market distribution is increasingly important.

Den svenska ”bostadspolitiska regimen” vilar på fem institutionella pelare vilkas framväxt och utveckling ingående behandlas av författarna. Till sina huvuddrag har dessa varit oförändrade sedan de formades efter andra världskrigets slut, vilket kan förklaras med bostadspolitikens starka stigberoende. Samtidigt har pelarna successivt urholkats framför allt sedan 1990-talet. I boken analyseras det partipolitiska spelet om bostadspolitiken, men också de stora intresseorganisationernas roll där det framträder ett tydligt växelspel mellan särskilt hyrespolitikens innehåll och organisationernas inflytande. Författarna visar att bostadspolitikens utfall har blivit allt mindre generellt inriktat under de senaste decennierna, vilket exemplifieras med allmännyttans utveckling. De diskuterar även i vilken utsträckning bostaden alltjämt kan ses som en social rättighet i Sverige. Boken avrundas med en diskussion om jämlikhet i boendet som en normativ måttstock för bostadsförsörjningen.

This paper evaluates the resilience of social rental housing in the UK, Sweden and Denmark. Throughout the OECD, processes of retrenchment and privatization, alongside the growth of the owner-occupied and private rental sectors, have led to nigh universal declines in the size and scope of social rental housing. These processes have not transpired evenly, however. Embracing a historical institutionalist approach, alongside novel data and methodology, this paper assesses the variegated patterns of sectoral decline and resilience in these three northern European countries. We find the Danish, association-based model - with its polycentric governance and multi-level system of financing - to have been the most robustly resilient hitherto. In the UK and Sweden, we observe patterns of decline and evidence that the non-profit and needs-based principles which traditionally underpinned these systems have reached precarious thresholds. Nevertheless, despite manifold retrograde threats and vulnerabilities over the past decades, the social rental sectors in Sweden and the UK have proved surprisingly resilient.

A fundamental distinction in welfare state research is the one between universal and selective policies. Consequently, housing researchers often categorize national housing regimes under one of these headings. However, since housing is typically distributed via markets – although with state correctives – and not directly by means of state distribution, the borderline between universal and selective housing policies is seldom clear-cut. This article proposes a framework that can be applied both to housing and other welfare sectors, based on the distinction between a broad and narrow policy field and applicable to institutions, discourses and outcomes on different political levels: national welfare regimes, sector regimes (like housing) and policy instruments.

In the article, this framework is applied critically to the Swedish housing regime, which is often understood as being universal. Swedish housing policy and its central policy instruments are analysed in terms of universality and selectivity, together with the housing discourse and the social and economic outcome. The article also discusses how the development of recent years, for example, the increased commercialism of public housing, the spread of so-called social contracts and the recurring ideas about “social housing” can be understood in terms of universal and selective housing policy.

En grundläggande distinktion inom välfärdsstatsforskningen är den mellan generell och selektiv politik. Även nationella bostadspolitiska regimer diskuteras ofta med hjälp av dessa kategorier. Men eftersom bostäder normalt distribueras via marknaden – om än med statliga korrektiv – och inte genom direkt statlig tilldelning, är gränsen mellan generell och selektiv bostadspolitik sällan entydig. Artikeln föreslår ett teoretiskt ramverk som kan tillämpas både på bostadspolitiken och på andra välfärdssektorer, baserat på distinktionen mellan ett brett och snävt politikområde, och tillämpbart på institutioner, diskurser och utfall på olika politiska nivåer: den nationella välfärdsregimen, sektorsregimer (som bostäder) och enskilda policyinstrument.

Detta ramverk presenteras i artikeln och tillämpas därefter kritiskt på den svenska bostadspolitiska regimen, som ofta förstås som generell. Svensk bostadspolitik och dess centrala policyinstrument analyseras i termer av generalitet och selektivitet, tillsammans med den bostadspolitiska diskursen och det sociala och ekonomiska utfallet av den bostadspolitiska regimen. I artikeln diskuteras också hur de senaste årens utveckling – till exempel den ökade marknadsanpassningen av den allmännyttiga bostadssektorn, spridningen av så kallade sociala kontrakt och återkommande idéer om “social housing” – kan förstås i termer av generell och selektiv bostadspolitik.

Alla behöver någonstans att bo. Bostaden är så central för vår välfärd att vi ser den som en mänsklig rättighet. Bostadsfrågan skär in i flera olika politikområden och kan diskuteras från vitt skilda utgångspunkter. Var – och hur – vi bor påverkar i hög grad vårt handlingsutrymme och våra framtidsutsikter. De ojämlika förutsättningarna på bostadsmarknaden är en av de tydligaste klassmarkörerna i dagens Sverige.

I antologin "Allas rätt till bostad" analyserar 28 bostads- och urbanforskare från olika akademiska discipliner svensk bostadspolitik, dess förutsättningar, historiska utveckling och konkreta resultat. En socialt medveten bostadspolitik behöver inte minst förhålla sig till den växande ojämlikheten i det svenska samhället. Men den bostadspolitik som har förts, med privatiseringar och vinstkrav även på offentligt ägda bolag, har tvärtom fått klyftorna att växa. Hyresrätten är till exempel idag klart missgynnad jämfört med bostadsägandet. Antologins texter diskuterar också – bland mycket annat – den betydelse bostadsbidraget, besittningsskyddet, byggindustrin och barnkonventionen kan ha i ett vidare bostadspolitiskt perspektiv.Bostadspolitiken är en ödesfråga för många människor och för ett demokratiskt samhälle. Antologin visar att  det krävs mer debatt och politisk fantasi och större rättvisa i bostadsfrågan än vi ser i dag.