Logo: to the web site of Uppsala University

Återkoppling på undervisning kan ges på olika sätt. I bidraget lyfts mentorsåterkoppling fram som ett särskilt lämpligt sätt att ge enskilda lärare stöd för att utvecklas. Med en systematisk återkoppling som erbjuds alla lärare kan också organisationen utvecklas till en verkligt lärande organisation. En strävan att stödja utvecklingen mot ett akademiskt lärarskap som också delas av fakultet och institution, är också ett sätt att bygga en utbildning för framtiden som rustar studenterna för ett långt och skiftande arbetsliv.

Sanktionsavgifter har en bred användning i många olika sammanhang. Frågan i vilken mån det går att teckna försäkring som täcker skyldigheten att betala sanktionsavgift har diskuterats i flera sammanhang. Enligt försäkringsavtalslagens regler kan försäkringsersättning utges bara för lagliga intressen och en försäkring som täcker skyldighet att utge böter eller förlust som uppstått till följd av att egendom förverkats anses inte vara giltig. Försäkringsrörelse skall också bedrivas i enlighet med god försäkringsstandard. Även denna förutsättning anses utgöra ett hinder för att försäkra sig mot risken att åläggas att betala böter. Frågan har emellertid ställts om försäkring av administrativa sanktionsavgifter verkligen är utesluten på samma sätt som försäkring av böter. I bidraget utreds i vilken mån villkor i en försäkring som täcker miljösanktionsavgifter är giltiga och i så fall under vilka förutsättningar.

Den som har en prestationsskyldighet kan ibland befrias från skyldigheten att uppfylla sin förpliktelse på grund av att det är omöjligt att prestera. Regeln går under namnet omöjlighetsläran. Exempelvis kan inte den som förbundit sig att sälja en kentaur åläggas att fullgöra denna förpliktelse, eftersom det inte finns några kentaurer. Mer praktiska exempel är att någon förbundit sig att sälja valpar i en bestämd kull, men innan valparna kan avlämnas, dör samtliga i kullen utan att vare sig säljare eller köpare kan klandras för det.

Vad som är omöjligt är dock inte alltid så lätt att avgöra och frågan kan ställas om det räcker att just den prestationsskyldige inte kan fullgöra fastän andra kan det, om omöjligheten måste vara slutgiltig eller om även tillfällig omöjlighet befriar från skyldigheten att prestera, fastän det står klart eller framstår som troligt att hindret att prestera senare kommer att försvinna. Andra bestämningar av hur omöjligheten skall vara beskaffad för att vara befriande har också diskuterats i doktrinen.

Omöjlighetsläran ligger nära andra regler som kan frigöra någon från skyldigheten att prestera, bland annat läran om force majeure. Även om skyldigheten att prestera fallit bort beroende på omöjlighet att fullgöra, kan den prestationsskyldige ändå ibland åläggas att utge ersättning för den skada som uppkommit till följd av den uteblivna prestationen. I bidraget beskrivs omöjlighetsläran och rättspraxis där läran kommit till användning och hur den förhåller sig till force majeure.

Fastän borgen är en vanlig säkerhetsform är den mycket sparsamt reglerad i lag. De flesta av reglerna har vuxit fram i ett samspel mellan rättsvetenskap och en omfattande rättspraxis. Boken ger en tämligen ingående, om än inte heltäckande beskrivning av denna säkerhetsform. Framställningen är upplagd så att den i huvudsak följer förloppet från det att borgen ingås till dess att den tas i anspråk och avvecklas genom regress och slutlig fördelning av ansvar. Reglerna om borgensmannens förpliktelser, vilka skyldigheter borgenären har mot borgensmannen samt möjligheten att vända sig med regresskrav mot gäldenären eller mot andra som gått i borgen behandlas utförligt. Även borgensmannens ställning vid konkurs, företagsrekonstruktion och utsökning beskrivs. Avslutningsvis behandlas frågor om lagval och forumval liksom vissa processuella frågor.

Boken är främst skriven för att användas i undervisning på juristutbildningar där djupare kunskaper om borgen och närliggande säkerhetsformer såsom bankgarantier och tredjemanspant eftersträvas, men den vänder sig också till praktiskt verksamma jurister som behöver få en översikt över ämnet.

Straffrättsliga regler om givande och tagande av muta har funnits länge. Genom att Sverige tillträdde Europarådets civilrättsliga konvention om korruption (ETS 174) finns nu också ett regelverk för att hantera de civilrättsliga verkningarna av att ett avtal har uppkommit under inflytande av korruptionshandlingar. I bidraget behandlas frågan vad det innebär för ett avtals giltighet att det tillkommit till följd av mutor eller bestickning och vilken betydelse det har om avtalet till innehållet påverkats av korruptionshandlingarna. Lagstiftaren har förordat att avvecklingen av sådana avtal skall ske efter det mönster som utvecklats i anslutning till 33 § avtalslagen eller att det bör jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Vid en närmare granskning visar sig dessa lagregler emellertid vara otillräckliga. I bidraget förordas istället att rättsverkningarna av att avtalet tillkommit under inflytande av korruptionshandlingar skall följa mönstret då osedliga avtal ogiltigförklaras och avvecklas.

Syftet med studien är att närmare beskriva läran om obehörig vinst och under vilka förutsättningar ett krav kan riktas mot någon som gjort en obehörig vinst. Ofta sammanfattas läran så att ingen skall göra en obehörig vinst på annans bekostnad. Avgörandena från Högsta domstolen om obehörig vinst verkar dock inte kunna föras ihop under någon enkel regel, utan kan bättre förstås som tre från varandra skilda fallgrupper. I studien förespråkas därför att läran om obehörig vinst delas upp i tre eller fyra fallgrupper med tydligt avgränsade rekvisit. Med en sådan uppdelning blir förutsättningarna bättre att kunna avgöra när en skyldighet att utge en obehörig vinst uppkommit och hur stort krav som kan göras gällande mot den som gjort vinsten.

Borgen är vanligt förekommande som säkerhet för annans prestation. Det finns ett stort antal rättsfall i ämnet, men en modern lagstiftning saknas. Tredjemanspant, det vill säga pant som någon ställer till säkerhet för en annan persons skuld, fyller en viktig funktion för kreditväsendet och har stora likheter med borgensåtaganden. Borgen och tredjemanspant är en brett upplagd studie av dessa praktiskt viktiga säkerhetsformer. Boken riktar sig till praktiker som önskar att få svar på konkreta frågeställningar, men genom den breda översikten av området belyses även teoretiskt viktiga kredit- och fordringsrättsliga frågor för den rättsvetenskapligt intresserade.

Boken gavs ut i sin första upplaga 1984 och Gösta Walin svarade ensam för ytterligare två upplagor. Sedan den fjärde upplagan svarar Torbjörn Ingvarsson för att hålla boken aktuell och ge den en naturlig fortsättning från tidigare upplagor.

Lagkommentarer kan fylla många funktioner. Den kan vara en lagringsplats för vetande, som den praktiskt verksamma juristen kan ta från hyllan för att lösa ett konkret problem. Den kan skapa rätt och utmana sätt att se på lagen. Funktionerna och förväntningarna på hur en lagkommentar skall vara är många och olika. I bidraget beskrivs förutsättningarna för den moderna lagkommentaren och de förebilder som fanns när den etablerar sig i Sverige i början av 1900-talet. Norstedts Juridik och dess föregångare har haft en viktig roll i att etablera den moderna kommentaren som vi idag känner den.

I bidraget behandlas allmänt frågan vilka funktioner en lagkommentar kan ha. Den traditionella kommentaren så som vi är vana att möta den är nu som form lite drygt hundra år gammal och i sättet att utforma en kommentar återspeglas många synsätt på rätten och vad som är en rättskälla. Om man betraktar själva lagtexten som en självklarhet, citat ur valda delar av förarbeten eller återgivande av relevanta delar av förarbetenas innehåll som självskrivna och därtill ytterligare belysta genom rättspraxis där lagbestämmelsen tillämpats, så har nog kärnan i vad de flesta förväntar sig av en lagkommentar fångats. Oenigheten verkar till stor del gälla hur självständig och kritisk kommentaren skall vara.

Bidraget avslutas med en sammanfattning och ett försök att se hur lagkommentaren kunde tänkas utvecklas framöver.

Konsumenträtten i de nordiska länderna har utvecklats till ett dynamiskt rättsområde. Genom att kombinera olika typer av reglering, där offentlig rätt, civilrätt och marknadsrätt samverkar, uppnås en hög grad av konsumentskydd. Målet med reglerna är det för konsumenten skäliga avtalet och frågan är om inte även drömmen om det goda livet finns invävd i den nordiska modellen. Utvecklingen på de finansiella marknaderna och önskan att skapa ett gemensamt rättsområde utan hinder för att erbjuda tjänster inom EU, gör att den nordiska modellen är under omförhandling. Detta krävande möte mellan rättskulturer och synsätt gör det nödvändigt att ompröva och bereda plats för nytt.