Logo: to the web site of Uppsala University

I denna studie reds ut i vilken utsträckning naturen tillskrivs egenvärde i svensk rätt, och i så fall vilka delar av naturen det gäller. Det konstateras att naturen till viss del erbjuds skydd för sin egen skull i svensk rätt genom den svenska miljöbalken, underordnade författningar och vissa andra lagar, genom exempelvis bestämmelser om områdesskydd, biologisk mångfald, invasiva främmande arter, genetiskt modifierade organismer samt jakt och djurskydd. Studien belyser att delar av lagstiftningen ger naturen skydd inte enbart av antropocentriska skäl utan för olika entiteters egen skull, och det kan röra sig om såväl individuella entiteter såsom specifika djur, som kollektiva entiteter såsom arter eller ekosystem. Det skulle kunna innebära att dessa entiteter därigenom tillskrivs implicita rättigheter i svensk rätt, mot bakgrund av synsättet att ett skydd för naturens egen skull innebär plikter för människan gentemot naturen, samt att en juridisk plikt i regel motsvaras av en juridisk rättighet. Det talar för att framöver stärka möjligheterna till rättslig representation av de entiteter i naturen som tillskrivits egenvärde, så att hänsynen till naturen i högre grad säkerställs och det rättsliga skyddet i tillräcklig omfattning upprätthålls av rättssystemet.

Varken frivilliga insatser eller officiell naturvårdspolitik räcker för att nå målen för biologisk mångfald. Förstörelse och fragmentering av många livsmiljöer fortgår och därför tas nya naturvårdsredskap i användning. Ett av dessa är ekologisk kompen-sation, som blir allt mer vanligt. Redskapet handlar i korthet om att förluster av naturvärden som kvarstår efter undvikande, minimering och återställande av skada ska kompenseras med minst lika stor naturvårdsnytta på annat sätt. Användning av ekologisk kompensation ställer dock en rad etiska och juridiska frågor på sin spets, frågor som detta forskningsprojekt har grävt djupare i.Det övergripande syftet med projektet har varit att utveckla kunskaper som i ökad grad kan bidra till att göra det svenska systemet för ekologisk kompensation etiskt godtagbart, socialt acceptabelt samt rättsligt verksamt och effektivt i relation till uppställda miljökvalitetsmål. Studierna belyser exempelvis vilka etiska övervä-ganden som kan behöva göras i arbetet med ekologisk kompensation och om dessa överväganden exempelvis bör leda till begränsningar av redskapets användning. Parallellt med sådana etiska överväganden har projektet undersökt vilka rättsliga instrument som kan användas eller som kan behöva utvecklas för att stärka genom-förandet av ekologisk kompensation. Etiskt och juridiskt träffsäkra instrument kan även bidra till ökad social acceptans.En rad delstudier och andra aktiviteter har genomförts inom ramen för pro-jektet. Denna slutrapport sammanfattar delstudierna på ett lättillgängligt sätt, med beslutsfattare och praktiker på olika nivåer som målgrupp. Resonemang och resultat i delstudierna beskrivs i respektive del i denna rapport, men framförallt mynnar den ut i en diskussion som syntetiserar projektets olika delstudier.En övergripande slutsats är att lagstiftningen behöver utvecklas på flera punk-ter, utöver den statliga Kompensationsutredningens förslag, inte minst i syfte att säkerställa ekologisk kompensation över längre tidsrymder och för att skapa ökad delaktighet i sociala processer. Det finns också ett behov av utvecklade regler som bättre motverkar risken för att riktigt höga naturvärden exploateras med ekologisk kompensation som legitimerande grund. Med ett utvecklat regelverk kan ekologisk kompensation bli ett mer verksamt, effektivt och legitimt redskap i naturvårds-arbetet. Men det gäller att utbytet av natur sker inom etikens ramar och har ett tydligt rättsligt stöd. 

In the EU legal system, there is a large difference between the proceduresand requirements for the introduction of crops that are classified as gen-etically modified (GM) and crops not so classified. In order to investigatewhether this regulatory divide is compatible with real risks two cases ofGM crops and two cases of non-GM crops are scrutinized. It is concludedthat the regulatory divide cannot be justified from the viewpoint of riskassessment, since the GM/non-GM dichotomy is not an accurate indicatorof either health risk or environmental risk. Much better such indicatorsare available and should form the basis of a legislation aimed at prevent-ing the introduction of crops that are harmful for human health or theenvironment. If the legislator has other reasons to regulate GM crops dif-ferently than conventional crops, then those reasons should be stated inthe legislation and determine the types of measures that it prescribe

In 2015, Directive (EU) 2015/412 was introduced into the European Union GMO regulatory framework. Article 26b(3) of the directive, now incorporated into Directive 2001/18/EC, gives the EU member states a possibility to restrict the cultivation of already authorized GMOs within their territories under certain conditions. The measures must be in conformity with Union law, reasoned, proportional and non-discriminatory, and they must be based on so-called 'compelling grounds'. The amendment directive spells out a number of such grounds, including environmental or agricultural policy objectives and socioeconomic impacts. However, the list of compelling grounds is non-exhaustive, which opens up for other possible grounds for territorial restrictions, such as religious or ethical grounds. In this paper, we explore how a possible case for territorial restriction based on ethical or religious grounds could be constructed. We comment briefly on the prospects of getting such as case accepted by the CJEU, bearing in mind the Court's ruling in case C-165/08 (Commission v Poland).