Logo: to the web site of Uppsala University

EU tar ett allt fastare grepp om insolvensrätten. Efter att genom rekonstruktions- och insolvensdirektivet ha tillsett att det i varje medlemsstat finns tillgång till ett rekonstruktionsförfarande fortsätter harmoniseringen av den materiella insolvensrätten. Den 30 mars 2026 antog EU direktivet om harmonisering av vissa delar av insolvensrätten (2026/799). Direktivet innehåller regler om återvinning, spårning av tillgångar som tillhör konkursbon, företagsledares skyldighet att lämna in en ansökan om inledande av ett insolvensförfarande, borgenärskommittéer samt prepack-förfaranden. I en analysserie om tre kommer JP Infonets expert Jonatan Schytzer att analysera direktivet. Först ut är prepack-förfarandet. 

EU tar ett allt fastare grepp om insolvensrätten. Efter att genom rekonstruktions- och insolvensdirektivet (2019/1023) ha tillsett att det i varje medlemsstat finns tillgång till ett rekonstruktionsförfarande fortsätter harmoniseringen av den materiella insolvensrätten. Den 30 mars 2026 antog EU direktivet om harmonisering av vissa delar av insolvensrätten (2026/799). Direktivet innehåller regler om återvinning, spårning av tillgångar som tillhör konkursbon, företagsledares skyldighet att lämna in en ansökan om inledande av insolvensförfaranden, borgenärskommittéer samt prepack-förfaranden. I en analysserie om tre kommer JP Infonets expert Jonatan Schytzer att analysera direktivet. Tidigare har prepack-förfarandet analyserats. I denna analys är företagsledares skyldigheter och ansvar vid insolvens i fokus. 

EU tar ett allt fastare grepp om insolvensrätten. Efter att genom rekonstruktions- och insolvensdirektivet (2019/1023) ha tillsett att det i varje medlemsstat finns tillgång till ett rekonstruktionsförfarande fortsätter harmoniseringen av den materiella insolvensrätten. Den 30 mars 2026 antog EU-direktivet om harmonisering av vissa delar av insolvensrätten (2026/799). Direktivet innehåller regler om återvinning, spårning av tillgångar som tillhör konkursbon, företagsledares skyldighet att lämna in en ansökan om inledande av insolvensförfaranden, borgenärskommittéer samt prepack-förfaranden. I en analysserie om tre kommer JP Infonets expert Jonatan Schytzer att analysera direktivet. Tidigare har prepack-förfarandet och företagsledares skyldigheter och ansvar vid insolvens analyserats. I denna analys är återvinningsreglerna i fokus. 

Funktionalism och substantialism, symposiets huvudsakliga tema, beskrivs ofta som två motpoler: Substantialism är inte funktionalism. Funktionalism är inte substantialism. De är väsensskilda. Inom funktionalismen härleder vi inte lösningar från begreppen, vilket de gör inom substantialismen. I stället ser vi till de verkliga effekterna; vi vidtar intresseavvägningar och gör konsekvensbedömningar. Häri ligger, tänker vi oss, funktionalismens styrka. Vi funktionalister vinnlägger oss om att vi kan nå de bästa (materiella) lösningarna genom dessa avvägningar och bedömningar. Det är emellertid också i dessa avvägningar och bedömningar som funktionalismens svaghet ligger.

I svåra frågor ger funktionalismen ett betydande mått av skön till den enskilda rättstillämparen. Detta beror på att intresseavvägningarna och konsekvensbedömningarna är öppna till formen. Det hör i sin tur samman med att det sällan är givet hur långt man ska sträcka sig i att tillfredsställa ett intresse. Funktionalismens gränser är svåra att dra. Ett exempel från insolvensrätten är att vi, i våra funktionalistiska bedömningar, strävar mot utdelningsmaximering, det vill säga att det allmänna borgenärskollektivet ska gynnas så långt som möjligt (mera om detta nedan). Håller man kursen mot borgenärskollektivets horisont sker denna seglats alltsomoftast på någon enskild borgenärs bekostnad. Det beror på att det saknas tillräckligt med medel för att fullgöra alla borgenärers krav i snart sagt varje konkurs. Frågan blir alltså inte hur vi bäst uppnår utdelningsmaximering, utan hur långt vi ska gynna det allmänna borgenärskollektivet på bekostnad av en enskild borgenär. I denna fråga ger inte funktionen utdelningsmaximering något svar: Det är svårt att avgöra var gränsen för utdelningsmaximering går – och därmed vad som är en funktionell lösning.

I artikeln kommer jag att undersöka om funktionalismens gräns kan etableras genom att fusionera funktionalism med (något som historiskt sett beskrivits som) substantialism.

I avgörandet ”Konkursgäldenärens betalning” hade Högsta domstolen (HD) att ta ställning till när medel som formellt härrör från tredje man ska anses ha tillfallit en konkursgäldenär och därmed omfattas av konkursbeslaget. Målet aktualiserade en situation där en skuld betalades genom ett komplicerat transaktionsupplägg, trots att konkursgäldenären enligt konkurslagen saknade rätt att råda över egendom som tillhörde konkursboet.

Avgörandet är intressant på flera plan. HD utvecklade dels en systematik för hur betalningar av annans skuld ska klassificeras, dels ett resonemang om när en betalning som formellt utförs av tredje man i själva verket ska betraktas som gäldenärens egen. Särskilt intressant är att domstolen knöt samman frågan om egendom har tillfallit konkursgäldenären med frågan om gäldenären haft faktisk rådighet över egendomen. I denna analys klargör Jonatan Schytzer, docent och lektor i civilrätt vid Uppsala universitet, omständigheterna kring domen och redogör för HD:s syn på förhållandet mellan tillfallande, konkursbeslag och rådighet.

I ett nytt avgörande om registrering enligt lösöreköplagen, "Kungörelsen på Jungfruöarna” från den 16 juni 2026, har Högsta Domstolen (HD) slagit fast att kungörelse kan ske i en utländsk ortstidning när säljaren har hemvist utomlands. Avgörandet undanröjer därmed ett praktiskt hinder för användningen av lösöreköplagen i internationella transaktioner, däribland sale & leaseback-arrangemang. Samtidigt innehåller domen principiellt intressanta uttalanden om kungörelsens begränsade betydelse. I denna analys redogör JP Infonets expert Jonatan Schytzer närmare för domen. 

Motsättningen mellan substantialism och funktionalism har länge återkommit i rättsvetenskaplig diskussion – ibland som metodfråga, ibland som en mer allmän beskrivning av spänningen mellan begrepp och funktion, form och ändamål, system och konsekvenser. I denna antologi prövas temat genom en rad nya studier från olika delar av den nordiska förmögenhetsrätten. Bidragen undersöker hur sådana motsättningar tar sig uttryck i rättslig argumentation, i rättsliga begrepp och i juridisk metod, samt vad som kan stå på spel när jurister rör sig mellan mer substantiellt begreppsinriktade och mer funktionellt ändamålsorienterade sätt att tänka. Sammantaget ger bidragen en mångsidig belysning av en klassisk rättsteoretisk tematik – sedd mindre som ett problem att en gång för alla lösa, och mer som en spänning som fortsatt kan sätta juridiskt tänkande i rörelse.

En konkurs betraktas inte utan anledning som ett misslyckande, en förlust och en sorg. Men tack vare konkurslagens utformning är den sällan den slutpunkt den ofta uppfattas som, samtidigt som vi slipper uppkomsten av låsta zombieföretag.

Företrädaransvaret har länge varit omdiskuterat och kritiserat. Nu har regeringen tagit vid där utredningen som resulterade I SOU 2020:60 lämnade och kommit med en lagrådsremiss om det skatterättsliga företrädaransvaret. Utredningen föreslog att kravet på grov oaktsamhet skulle preciseras, att regeln om befrielse från betalningsskyldighet gavs en ny utformning samt att en särskild möjlighet till rådrum infördes. Regeringen har valt att bara gå vidare med förslag två och tre. I denna analys undersöker JP Infonets expert Jonatan Schytzer regeringens förslag.