Logo: to the web site of Uppsala University

Hur användningen av mark används och hur den byggda miljön påverkar barnsoch ungas livsvillkor. Genom inkorporeringen av barnkonventionen i svensk rätt2020 betonades att barns rättigheter ska beaktas i alla mål och ärenden som rörbarn. Hur barns rättigheter ska beaktas vid planläggning enligt plan- och bygglagen är dock i stor utsträckning oklart. Syftet med den här artikeln är att undersöka hur barns rättigheter enligt barnkonventionen förhåller sig till regelverketom planläggning enligt plan- och bygglagen. I artikeln visas att flera rättigheteri barnkonventionen och flera bestämmelser i plan- och bygglagen är relevantaför att förstå hur barns rättigheter ska beaktas vid planläggning. Barns rättigheter enligt barnkonventionen bör kunna betraktas som såväl enskilda somallmänna intressen, beroende på hur barn berörs av en planeringsåtgärd. Rättsläget är dock fortsatt oklart och i artikeln rekommenderas såväl ytterligare vägledning från staten som ytterligare kunskap – om barns rättigheter på allvar skafå betydelse vid planläggning enligt plan- och bygglagen.

Barns och ungas livsvillkor påverkas av hur våra städer och byggda miljöer utformas. När barnkonventionen inkorporerades 2020 lyftes därför bland annat vikten av att beakta barns rättigheter och intressen i planläggning av mark- och vattenanvändning. I samband med inkorporeringen betonades därtill att det även efter att barnkonventionen blivit lag fanns ett behov av fortsatt vägledning och ett systematiskt transformeringsarbete av konventionens artiklar i svensk lagstiftning. Trots detta har några initiativ till att införa bestämmelser om barns rättigheter i den svenska plan- och bygglagstiftningen inte tagits. Till skillnad från den svenska lagstiftningen innehåller den norska plan- och bygglagstiftningen krav på beaktande av barns rättigheter och intressen. Mot denna bakgrund undersöks och jämförs i artikeln hur barns rättigheter reglerats i svensk respektive norsk plan- och bygglagstiftning. Därtill diskuteras om den svenska regleringen bör influeras av den norska regleringen. I artikeln visas att det råder oklarheter kring om och hur barns rättigheter ska beaktas vid planering i Sverige medan den norska lagstiftaren tydligt tagit ställning till att barns och ungas rättigheter och intressen ska beaktas vid planering i Norge. Den norska lagstiftningen, som består av allmänt hållna bestämmelser, kompletteras med nationella riktlinjer och vägledningar, vilket innebär att förväntningarna på den kommunala planeringen är betydligt tydligare i Norge än i Sverige. För att tydliggöra intentionerna med hur barnkonventionen ska förstås vid planläggning bör därför den svenska lagstiftaren överväga att införa bestämmelser om barns och ungas rättigheter och intressen i plan- och bygglagstiftningen. Den norska lagstiftningen kan med fördel fungera som inspiration.

According to the UN Convention on the Rights of the Child, children have the right to a stan-dard of living adequate for their development. The responsibility to realise this lies primarily with parents, but states have a duty to support parents and an ultimate responsibility to protect child-ren from harm. Yet, studies show that children in Sweden are affected by economic vulnerability, and that the right to financial support is conditional, leading to a risk that children’s needs are not being met. This article looks at how the social services in Sweden should deal with child poverty. From a legal perspective, it examines what applies in situations where children do not have their basic needs met and where parents are not granted financial support. An important question is whether there are legal prerequisites to take children into care in such situations. It is shown that there are no explicit legal provisions legitimising taking children into care solely on the basis of poverty. Further, case law of the European Court of Human Rights, and statements from the UN Committee on the Rights of the Child, indicate that taking children into care because of poverty is a disproportionate restriction of children’s rights. However, the national legal framework is unclear. Children are to be protected from harm, but parents who do not meet the conditions set out by the social services are denied financial support. Overall, this means that there is a risk that children will be taken into care as a result of poverty, even though the needs could be met through financial support. The article discusses the need for legal clarifications and reforms in order to better protect children’s needs and rights.

The Convention on the Rights of the Child (crc) contains a right to a standard of livingadequate for children’s development. The primary responsibility for the realisationof this right lies with the child’s parent(s), but states have a responsibility to supportparent(s) when necessary. In this article, the responsibility to ensure the right toadequate housing as an integral part of the right to an adequate standard of living forchildren is analysed. The case of Sweden is used as an example to analyse the interplaybetween the primary responsibility of parent(s) and the secondary responsibility ofstates. The analysis is done in light of the principle of non-discrimination. The articleargues that states cannot ignore to provide support to parents in need with referenceto the primary responsibility of parents, and that a failure to ensure access to adequatehousing for every child may constitute unlawful discrimination.

Den här boken ger en bred introduktion till juridiken på socialtjänstens område. Utgångspunkten är socialtjänstens mål och principer och särskilda ansvar för att möta vissa slag av behov med insatser – inte minst för att därigenom kunna förverkliga mänskliga rättigheter för enskilda. Genom den nya socialtjänstlagen från år 2025 är den politiska avsikten att förebyggande, tidiga och tillgängliga insatser ska få en framskjuten plats i socialtjänstens verksamhet samtidigt som rättssäkerheten ska värnas.

Det är viktigt – såväl för enskilda hjälpbehövande som av rättssäkerhetsskäl – att den som är verksam på socialtjänstens område är förtrogen med de lagar som reglerar verksamheten och kan använda juridiken som ett verktyg i det sociala arbetet. Detta gäller både för de som handlägger enskildas ärenden, för de som ska verkställa beslutade insatser och för socialarbetare som av annan anledning kan behöva hjälpa enskilda att tillvarata sin rätt i kontakt med socialtjänsten.

Bokens femte upplaga är kraftigt reviderad och omstrukturerad med utgångspunkt i 2025 års nya socialtjänstlag. Ett nytt kapitel har tillförts om socialtjänstens ansvar samt den straffrättsliga regleringen avseende barn och unga som begår brott.

Författarna är akademiskt verksamma jurister med gedigen erfarenhet av forskning och undervisning på de rättsområden som boken omfattar.

Hur våra städer och byggda miljöer utformas påverkar livsvillkoren för alla människor, inklusive för barn. FN:s barnkonvention, som innehåller rättigheter för barn, är sedan den 1 januari 2020 inkorporerad i svensk rätt och gäller därmed som svensk lag. Inför inkorporeringen uttryckte regeringen att beaktandet av barns rättigheter och intressen var prioriterade frågor för den fysiska planeringen. Av förarbetena till inkorporeringen av barnkonventionen betonades vidare att konventionens ställning som svensk lag innebär ett förtydligande av att rättstillämpare ska beakta barns rättigheter enligt konventionen i mål och ärenden som rör barn. Inkorporeringen ansågs också utgöra en grund för ett barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet. Några tydliga besked om hur barns rättigheter ska beaktas vid fysisk planering har dock inte lämnats från lagstiftaren eller staten. Detta väcker en rad frågor, bland annat vad barnkonventionen som svensk lag innebär för den fysiska planeringen samt hur barnkonventionen som svensk lag och plan- och bygglagen förhåller sig till varandra. 

I den här rapporten sammanfattas och redovisas de huvudsakliga resultaten från studien Barnkonventionen i kommunal planering. I studien har barnkonventionens förhållande till regelverket om planläggning enligt plan- och bygglagen studerats ur ett rättsvetenskapligt perspektiv. Studien består av tre delar. Del 1 utgör en rättslig analys av förhållandet mellan barnkonventionen som svensk lag och plan- och bygglagen med fokus på vad barnkonventionen i rättslig mening betyder för tillämpningen av plan- och bygglagen. Del 2 utgörs av en studie av planbeskrivningar till 175 detaljplaner från 15 kommuner, där fokus legat på hur kommunernas beaktat barns intressen och barns rättigheter i detaljplanerna. Del 3 är en komparativ studie där svensk och norsk lagstiftning jämförs. 

I rapporten visas att flera av rättigheterna i barnkonventionen är relevanta för den fysiska planeringen. Bland annat innehåller konventionen en rätt till vila, fritid, lek och rekreation vars förverkligande kräver att det finns lämpliga platser där barn exempelvis kan leka. Dessutom innehåller plan- och bygglagen ett antal bestämmelser som pekar ut att allmänna intressen som är viktiga för barn ska beaktas i planeringen, såsom intresset av grönområden och platser för lek. Såväl barnkonventionens bestämmelser som de allmänna intressena i plan- och bygglagen är dock allmänt hållna och lämnar ett relativt stort handlingsutrymme för kommunerna att väga olika intressen mot varandra. 

Undersökningen av regelverket visar att rättsläget är otydligt. Å ena sidan markerar inkorporeringen av barnkonventionen vikten av att barns rättigheter beaktas inom all offentlig verksamhet. Å andra sidan har barnkonventionen ännu inte i rättslig mening ansetts begränsa kommunernas handlingsutrymme. Det är med andra ord otydligt vad barnkonventionen som svensk lag faktiskt innebär för den fysiska planeringen och om konventionen innebär några skyldigheter för kommunerna. Dessa slutsatser bekräftas av studiet av planbeskrivningarna. I många beskrivningar nämns inte barn alls och i de fall barn nämns görs sällan en tydlig prövning av barns intressen och barns rättigheter. Detta tyder på att det råder osäkerhet i kommunerna om hur barns rättigheter ska beaktas. Majoriteten av de planbeskrivningar som studerats karaktäriseras vidare av ett vuxenperspektiv vilket innebär det är vuxnas perspektiv på barns rättigheter och barns intressen som ligger till grund för planeringen.

Mot denna bakgrund lämnas i rapporten ett antal medskick till såväl lagstiftaren som kommunerna. Det föreslås att lagstiftaren – om man menar allvar med att barns rättigheter är viktiga för den fysiska planeringen – bör överväga att införa bestämmelser i plan- och bygglagen som förtydligar hur barns rättigheter ska beaktas. I ett sådant reformarbete kan norsk rätt med fördel fungera som inspirationskälla. Vidare lämnas ett förslag på hur barns rättigheter kan beaktas i planeringen redan idag med utgångspunkt i principen om barnets bästa. Det konstateras också att det finns behov av ytterligare vägledning och kunskap som för samman kunskap om barns behov och intressen avseende fysisk planering och barnkonventionen som svensk lag.