Socialsekreterare som arbetar inom fältet våld i nära relation exponeras i stor omfattning för klienters upplevda trauma sekundärt. I USA har dessa ämnen sedan decennier uppmärksammats av psykologer, psykoterapeuter men forskning saknas generellt i Sverige avseende sekundär traumatisering. Studiens syfte var att undersöka socialsekreterares uppfattning av sekundär traumatisering, eventuella risker med att arbeta inom fältet våld i nära relation samt hur de skyddar den egna hälsan i mötet med klienter utsatta för trauma. Den här kvalitativa studien med semistrukturerade intervjuer har en explorativ ansats. Analysmetoden som användes efter att intervjuerna transkriberats var en fenomenologiskt baserad meningskoncentrering med abduktiv ansats. I studien framkom fem huvudteman och 27 subteman som visar på att samtliga intervjuade socialsekreterares hälsa, relationer, intressen och livskvalitet påverkades av arbetet och att copingstrategier användes. Utöver detta framkom hur handledning, balanserad arbetsmängt, ställtid mellan klientbesök, friskvård, vidareutbildning, adekvat personalmängd - samt kollegialt och organisatoriskt stöd - främjar hälsan, reducerar arbetsrelaterad stress och motverkar sekundär traumatisering. Vikten av att måna om egenvård i syfte att förebygga sekundär traumatisering bedöms som viktigt.