Den 5 maj 1913 lämnade kvarnarbetaren Axel Julius Johansson (1888–1973) sitt hem i västgötska Trollhättan för att resa till USA. Han var tjugofyra år och gav sig iväg för att uppleva äventyr och tjäna pengar. Kvar i Sverige fanns hans käresta Elin Sofia Samuelsson (1892–1972) som han träffat ett halvår tidigare. Han stannade i Amerika i tre år och brevväxlade under hela tiden med Elin. De fortsatte skriva till varandra fram till hösten 1920 medan Elin var tjänsteflicka i Göteborg och Axel arbetade på en kvarn utanför Uddevalla. I oktober 1920 gifte de sig. I brev och dagboksanteckningar möter vi en utvandrare som också blev en återvändare. Axel skriver om kroppsarbetet, om sitt nya land, om arbetskamraterna och om hemlängtan – ämnen som känns igen i de miljontals brev som skickades över Atlanten under den stora emigrationen till Nordamerika. Anna Williams sätter in Axel Johanssons resa i ett emigrationshistoriskt sammanhang och publicerar ett urval ur dagboksanteckningarna och breven mellan Axel och Elin.