Logotyp: till Uppsala universitets webbplats

During the past 150 years, different generations of scholars have been approaching Scandinavian Animal Art with queries that were as multifaceted as the materials that they studied. The focal point of this study are Birka type brooches, which are best likened to interactive sculptures that change shape as the viewer changes perspec­tive. Sculptural brooches do not only breathe new life into traditional research questions, but raise new ones that steer us into uncharted waters. Here, we make field observations which fall outside the established paradigms of archaeology. Following the parable of the six blind men who tried to come to terms with the unknown phenome­non ‘elephant’, this study approaches the sculptural brooch phenomenon from different angles, by combining different methods which have been developed within separate research disciplines such as archaeology, art his­tory, cognitive science and philology. The methodological framework for my multi-method approach is informed GT, i.e. a variant of grounded theory which uses established theories to identify distinct patterns that previously went unnoticed. Contradictions that arise from the mix of methods are not seen as a hindrance, but as a generator for progress that gives rise to a new theory. By combining dynamic typology, Panofskyan hermeneu­tics and multimodal semiotics, my study on sculptural brooches uncovers hitherto unknown parallels between Animal Art and skaldic poetry in regards to context, cognition and imagery. As a result, one is inclined to look for a potential link between those distinct expressions of Viking Age culture. Did objects with Animal Art serve as points of reference for skaldic ekphrasis? Or was Animal Art a material anchor for the same conceptual blends that also transpired through skaldic poetry? The outcome is an empirically grounded theory which links the pictorial language of the smith to the verbal imagery of the skald, more precisely in the context of Old Norse íþrótt ideology.

Under de gångna 150 åren har olika generationer av forskare närmat sig vikingatidens djurornamentik med frågor som varit lika mångfacetterade som de material som de studerade. Den här studien fokuserar på figurknoppspännen av Birka-typ. I sin klassiska form liknas figurknoppspännet bäst vid en skulptur som byter skepnad i takt med att betraktaren byter perspektiv. Figurknoppspännen blåser inte bara nytt liv i traditionella forskningsfrågor. De väcker också nya forskningsfrågor som styr oss in på okända farvatten. Här gör vi fältobservationer som faller utanför arkeologins etablerade förklaringsmönster. Med ledning i den indiska liknelsen om de sex blinda männen som sökte komma underfund med det okända fenomenet ”elefant”, närmar jag mig fenomenet ”figurknoppspänne” från olika betraktningsvinklar – närmare bestämt genom att kombinera olika metoder som har utvecklats inom separata forskningsdiscipliner som arkeologi, konsthistoria, kognitionsvetenskap och filologi. Det metodologiska ramverket för mitt flermetodsupplägg är informerad GT. Med detta avses en variant av datagrundad teoribildning som använder etablerade teorier för att identifiera och förklara mönster i materialet vilka legat utanför disciplinens traditionella forskningsfokus. Motsättningar som uppstår genom blandningen av metoder ses inte som ett hinder, utan som en generator för tankegnistor som alstrar en ny teori. Genom att kombinera dynamisk typologi, ikonologisk hermeneutik och multimodal semiotik, avslöjar min studie ett antal okända paralleller mellan djurornamentik och diktkonst i kontex­tuell, kognitiv och visuell bemärkelse. Som resultat är man benägen att leta efter en potentiell koppling mellan dessa två distinkta uttryck för vikingatidens kultur. Användes föremål med djurornamentik som referenspunkter för skaldisk ekfras? Eller fungerade djurornamentiken som ett materiellt ankare för samma konceptuella blandningar som också materialiserades inom skaldernas poesi? Undersökningen utmynnar i en empiriskt grundad teori som kopplar smedens bildspråk till skaldens språkbilder, närmare bestämt inom ramen för den fornnordiska idrottsideologin.