Den svenska lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) trädde i kraft 2004. Lagen är i hög grad baserad på Europarådets konvention om skyddet av de mänskliga rättigheterna och människovärdesprincipen i relation till biologi och medicin. Lagens övergripande mål är dock att reglera inte bara medicinsk forskning utan innefattar etikprövning av forskning inom alla vetenskapliga fält. Syftet med lagen är att tillhandahålla ett skydd för individers privatliv och integritet när de ingår i såväl humanistisk-samhällsvetenskaplig som medicinsk forskning. Det kan dock konstateras att det i etikprövningslagens förarbeten och efterföljande utredningar inte har analyserats närmare om lagens reglering av klinisk forskning är i överensstämmelse med andra internationella medicinska och etiska riktlinjer och människorättskonventioner. I denna artikel analyseras kraven på rättsligt skydd för personer, särskilt barn, som genomgår vård som är ett led i klinisk forskning. Utgångspunkten tas i den reglering inom FN och Europarådet som följer eller inkorporerar internationella medicinska och etiska riktlinjer. Artikeln drar slutsatsen att det för närvarande bara går att spekulera i konsekvenserna av Sveriges inkorporering av barnkonventionen. Betydande reformer kommer att krävas för att säkerställa att svensk rätt står i överensstämmelse med Barnkonventionen.