Jag har valt att studera fem av de största regnovädren som inträffade under sommaren 1997. Nämligen:
Fall l: Polen—Tjeckien, 4-9 juli 1997
Fall II: Södra Norrbotten, 27-28 juli 1997
Fall III: Uppsala, 17 augusti 1997
Fall IV: Göteborgstrakten, 25-27 augusti 1997
Fall V: Västra Dalarna, 30-31 augusti 1997
Jag har tittat på hur vädersituationen förändrades, hur stora nederbördsmängder det rörde sig om, atmosfärens stabilitet, vad SMHI:s prognosmodell HlRLAM sa, hur P1:s radioprognoser löd och vad prognosmeteorologen själv i efterhand ansåg om den.
De stora nederbördsmängderna orsakades framförallt av två faktorer. För det första beroende på de stora temperaturkontrasterna som skärpte fronternas intensitet. Detta i sin tur ledde till häftig konvektion och kraftiga åsk- och regnskurar. För det andra beroende på det eller de högtryck som låg i närheten och blockerade hela eller delar av frontsystemen utan att de i sin tur försvagades. Alltså drabbades vissa områden väldigt hårt.
HIRLAM klarade bättre av att kartlägga nederbördsmönstret i de fall där ovädret drabbade en inte alltför liten yta och där det pågick under mer än ett dygn. Dock var modellen sämre på små områden med de mest extrema nederbördsmängderna. Därav följer att de prognoser som gick ut i radions P1 innan ovädret bröt ut, stämde mer eller mindre bra.
1998. , s. 52