Det är sedan tidigare känt att Luleå stifts ledning anammade en svensk språknationalism under sent 1800-tal. Sekelskiftets Sverige präglades dock av flera alternativa ”nationalismer”. Här presenteras den särpräglade nationalism av modernitetsvurm, social reformiver och konservatism, som särskilt präglade Luleås stifts ledning under perioden mellan unionsupplösningen 1905 och folkhemsnationens begynnande etablering 1928.