I två svenska romaner från mellankrigstiden som berättar om livet för den ensamstående mamman, Ingeborg Björklunds En kvinna på väg (1926) och Alice Lyttkens Flykten från vardagen (1933), skildras skammen, fördömandet och den sociala utsattheten för kvinnan som ofrivilligt eller frivilligt blir mamma utanför äktenskapet. Men böckernas ideologiska perspektiv skiljer sig åt och det gör även synen på individens och samhällets roll i fråga om hur villkoren för den ensamma mamman kan förändras.