Uppsatsen undersöker Karl Ove Knausgårds Om høsten med utgångspunkt i Viktor Sjklovskijs främmandegöringsbegrepp och Toril Mois tankar om språk och uppmärksamhet. Huvudsyftet är tvådelat: dels att kombinera Sjklovskijs och Mois begreppsliga kluster som delvis är oppositionella på grund av deras vitt skilda relationer till formalismen. Och dels att använda denna kombination för att analysera Om høsten. Fokus ligger på hur vardagliga objekt och fenomen gestaltas, men också på den metadiskussion som förs genom texten kring uppmärksamhet och automatisering.