Det är, milt uttryckt, vanligt att företag och andra uttrycker sig positivt om sina produkters klimategenskaper eller utmålar sig själva som gröna aktörer. Eftersom de därmed ”lovar grönt”, kan sådana utsagor kallas gröna löften. Dessa ”löften” synes dock sällan få rättsliga konsekvenser. Från hållbarhetssynpunkt kunde detta ses som en brist – en brist, som i så fall, och i hög grad, är förmögenhetsrätten att skylla; det låter sig hävdas att förmögenhetsrätten är dålig för klimatet(!). Den här texten testar åtminstone att se det så, och handlar sedan om hur detta kan komma sig.