Logo: to the web site of Uppsala University

Already at a very early age, infants preferentially attend to social stimuli. Although this is believed to be important for later social cognition and learning, little is known about the aetiology of infant social attention and associations to later abilities.

In this thesis, I used eye tracking to study the influence of genes and environment on individual differences in different aspects of social attention, and developmental outcomes across different domains in toddlerhood in relation to both typical and atypical development. In Study I, the influence of genes and environment on the preference for looking at eyes versus mouth (eye-mouth-index) was assessed in 5-month-old twins. The eye-mouth-index was highly heritable, and a stronger tendency to look at the eyes was associated with later language comprehension. In Study II, sustained attention to faces was assessed in the same sample of infants, and found to be moderately heritable. Longer sustained attention was associated with more socio-communicative behaviours in toddlerhood. In Study III, videos of children interacting were shown to 18-month-olds with and without an elevated likelihood of autism. At specific time intervals in the videos, there was a significant difference in gaze allocation between the toddlers who did and did not receive an autism diagnosis later in childhood.

The findings of this thesis suggest that both sustained attention to faces and eye versus mouth preference are heritable, meaning that young infants may select their environment based on their genotype, by looking at different aspects of a scene or a face. Being exposed to different types of input might influence later development, and these results indicate that social attention is associated with later social and communicative abilities, as well as later autism. In summary, this thesis contributes to the understanding of early social attention and how different aspects of this phenomenon are related to later development. 

Att selektivt titta mot ansikten är en grundläggande mänsklig egenskap, som anses vara en viktig del av den sociala utvecklingen hos barn. Genom att titta på andra människor får man information om deras känsloliv, intentioner och kommunikativa signaler. Trots den viktiga funktionen av social uppmärksamhet vet vi väldigt lite om etiologin bakom individuella skillnader i hur man tittar på andra människor, och huruvida sådana skillnader kan kopplas till senare social och kommunikativ utveckling. 

I den här avhandlingen har jag använt mig av ögonrörelsemätningar för att studera hur barn tittar på sociala stimuli. I Studie I och II bestod deltagarna av fem månader gamla enäggs- och tvåäggstvillingar, vilket gör att man kan undersöka hur ärftligt ett visst beteende är. I Studie I undersökte vi om tendensen att titta på ögon (jämfört med mun) är ärftlig, genom att visa barnen videor av en kvinna som sjunger, pratar och ler mot kameran. Resultaten visade att ärftligheten av att titta på ögon jämfört med mun var hög, och att en tendens att titta mer på ögonen vid fem månaders ålder var associerad med högre språkförståelse vid 14 månaders ålder. I Studie II undersökte vi om benägenheten att upprätthålla uppmärksamhet mot ett ansikte är ärftlig, genom att visa bilder på leende och neutrala ansikten. Tiden det tog, i medeltal, att titta på ett ansikte innan barnet tittade bort visade sig vara ärftligt och associerat med socio-kommunikativa förmågor vid 14 månaders ålder. I Studie III bestod deltagarna av barn som har en nära familjemedlem med autism, och som därför har en större sannolikhet att själva utveckla autism jämfört med den generella befolkningen. Vid 18 månaders ålder fick barnen se videor med två äldre barn, där en pojke ber en flicka om att få en leksak som hon håller i, men där flickan vägrar att ge leksaken. Det visade sig att barnen som senare diagnosticerades med autism tittade betydligt mindre på flickans ansikte efter att pojken bett om leksaken, jämfört med barn som inte fick en autismdiagnos senare. 

Sammanfattningsvis visar resultaten från dessa studier att vissa delar av tidig social uppmärksamhet är ärftliga, och att barn redan vid fem månaders ålder tittar på olika aspekter av miljön baserat på den genotyp de har. Resultaten tyder också på att tidig social uppmärksamhet är viktig för både typisk och atypisk social och kommunikativ utveckling.