Föroreningsskadorna har alltid skavt och stött på utmaningar i det skadeståndsrättsliga systemet. Att skadetypen är svår att passa in och hantera illustreras särskilt tydligt av flera aktuella och komplicerade domstolsprocesser om PFAS-skadestånd i Sverige. PFAS, ett samlingsnamn för en mycket stor grupp kemikalier som har kopplats till ett antal negativa hälsoeffekter, finns överallt och i alla – men under vilka förutsättningar kan PFAS-föroreningarna leda till skadeståndsanspråk, och vad krävs för att ett sådant ska kunna ha framgång? I boken ges en systematisk genomgång och analys av de skadeståndsrättsliga frågeställningarna kopplade till PFAS-skadestånd, med konkretiserande kopplingar till den praxis som hittills finns. Vilka för- och nackdelar medför de olika tänkbara ansvarsgrunderna? Hur ska det orsakssamband som skadeståndsrätten kräver kunna visas, när det rör sig om utsläpp som ofta ligger långt tillbaka i tiden och där flera aktörer har varit inblandade? Hur definieras och bestäms en ersättningsgill skada och vad kan man få skadestånd för? Finns en risk att anspråken anses preskriberade och hur kan i så fall denna invändning bemötas? Tillsammans med dessa frågor diskuteras även principen att förorenaren ska betala, upprätthållandet av skadeståndsrättens funktioner och syften, samt hur man på samhällelig och skadeståndsrättslig nivå kan skapa konstruktiva möjligheter för att hantera PFAS-utmaningarna framöver.