Markus Lundström och Tomas Lundströms artikel analyserar vad författarna benämner som ”radikal nationalism” i Sverige mellan 1915–2015. Utifrån tidigare forskning sammanställs en historisk översikt över de aktörer vars politiska projekt tar sin utgångspunkt i nationalismens själva rot: att knyta en nedärvd folkgemenskap till en specifik plats. Till skillnad från tidigare konceptualiseringar av denna politiska miljö utgår ”radikal nationalism” från aktörernas egen idévärld, och genom att betona aktörernas gemensamma ideologiska drag framträder en bild av ett historiskt föränderligt flätverk där olika aktörer skapas och splittras, interagerar, förgrenas och återuppstår. Författarna identifierar tre olika idéströmningar som präglar miljön och som under hundra år av radikal nationalism korsat varandras färdriktning. Medan den rasorienterade ochsocialkonservativa nationalismen historiskt sett stått i konflikt med varandra, tycks den identitära idéströmningen på senare tid ha skapat nya kontaktytor aktörerna emellan. Artikelns historisering av svensk radikal nationalism föreslår, med andra ord, en analysram för att studera dessa aktörer, och för att begripliggöra nationalistisk radikalisering i Sverige.