Logo: to the web site of Uppsala University

The overall objective of this study is, to understand how the prehistoric individual experienced her “being in the world”. This is done by examining the spatial relationships of prehistoric remains in order to understand hierarchies. The foundation of the thesis is constructed by using data from the prehistoric settlement of Letolo in Samoa (Independent State of Samoa) in West-Polynesia and Hanga Ho´onu on Rapa Nui (Easter Island) in East-Polynesia. These data are stored and analysed in a Geographical Information System (GIS). In the Samoan case the intention is to make previously unpublished surveys available. An aim is to develop a method to interpret social information from the spatial relations of built structures. It is questioned if it is possible to interpret the degree of hierarchy in a prehistoric society only from the spatial relations of features. It is concluded that such an inquiry needs to be paired with preunderstanding and analogies, such as ethnohistorical data, since it otherwise is problematic to ascribe meaning to different built structures. The thesis uses ethnohistory for preunderstanding and analogy. The thesis further examines the worldviews and structures that are shown in the repeated practice of groups in the two settlements.

Det övergripande syftet med föreliggande studie är att komma närmare den förhistoriska människans upplevelse av varat, att komma närmare hennes upplevelse av att finnas till i världen. Detta görs genom att undersöka fornlämningars spatiala relationer för att förstå  hierarkier. I uppsatsen redovisas två databaser och Geografiska Informationssystem som har konstruerats utifrån fornlämningsdata från förhistoriska bosättningar på Samoa i västpolynesien och Rapa Nui i östpolynesien. På Samoa är det Letolodalen på ön Savai´i som undersöks, och på Rapa Nui är det Hanga Ho´onu vid La Pérouse-bukten som undersöks. Uppsatsen ämnar tillgängliggöra opublicerade inventeringar av Letolo på Samoa. En intention är att utarbeta specifika kriterier för att utläsa social information från den spatiala utbredningen av fornlämningar. Arbetet ifrågasätter om det är möjligt att läsa ut graden av hierarki i ett förhistoriskt samhälle utifrån de spatiala relationerna mellan fornlämningar. Svaret är att det går om analogier och förförståelse används då det annars är problematiskt att tillskriva mening till fornlämningar. Eftersom Polynesien är väl dokumenterat utifrån ett etnohistoriskt perspektiv används analogier och förförståelse från dessa berättelser. I uppsatsen undersöks vidare mentala världar och strukturer som visar sig i gruppers upprepade praktiker i de två bosättningarna.