Sammanfattning
Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepersonal arbetar med högläsning och hur kontexten kan samverka för att påverka barnens inlärningsmöjligheter. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, och utifrån detta bidrar studien därmed om kunskaper om högläsningen som ett pedagogiskt redskap och dess funktion i förskolan som lärandepraktik. För att undersöka detta intervjuades sex verksamma förskolepersonaler på tre olika förskolor. I studien framkom att den intervjuade personalen ansåg att högläsning är en viktig del av förskolans uppdrag då man ansåg att tidig språkstimulans hos barn leder vidare till läs- och skrivförståelse. För att utveckla dessa kunskaper behöver man enligt förskolepersonalen medvetna strategier för att mediera kunskaper under läsningen. Några av de intervjuade ansåg att rösten och val av böcker blev viktiga redskap att använda sig av vid barns utveckling av ordförrådet. Det framkom även att kontexten med små barngrupper samt utformning av lokal och material var avgörande vid högläsningen, då detta gav förskolepersonalen mer möjligheter att stötta barnen i sin språkutveckling. Resultatet visade även att högläsning används i olika syften, antingen för att utveckla ordförrådet och läsförståelsen eller i ett syfte att få barnen att varva ned.