Den som har en prestationsskyldighet kan ibland befrias från skyldigheten att uppfylla sin förpliktelse på grund av att det är omöjligt att prestera. Regeln går under namnet omöjlighetsläran. Exempelvis kan inte den som förbundit sig att sälja en kentaur åläggas att fullgöra denna förpliktelse, eftersom det inte finns några kentaurer. Mer praktiska exempel är att någon förbundit sig att sälja valpar i en bestämd kull, men innan valparna kan avlämnas, dör samtliga i kullen utan att vare sig säljare eller köpare kan klandras för det.
Vad som är omöjligt är dock inte alltid så lätt att avgöra och frågan kan ställas om det räcker att just den prestationsskyldige inte kan fullgöra fastän andra kan det, om omöjligheten måste vara slutgiltig eller om även tillfällig omöjlighet befriar från skyldigheten att prestera, fastän det står klart eller framstår som troligt att hindret att prestera senare kommer att försvinna. Andra bestämningar av hur omöjligheten skall vara beskaffad för att vara befriande har också diskuterats i doktrinen.
Omöjlighetsläran ligger nära andra regler som kan frigöra någon från skyldigheten att prestera, bland annat läran om force majeure. Även om skyldigheten att prestera fallit bort beroende på omöjlighet att fullgöra, kan den prestationsskyldige ändå ibland åläggas att utge ersättning för den skada som uppkommit till följd av den uteblivna prestationen. I bidraget beskrivs omöjlighetsläran och rättspraxis där läran kommit till användning och hur den förhåller sig till force majeure.