Logo: to the web site of Uppsala University

This thesis investigates how digital leadership influences governance and stakeholder collaboration in sustainable energy supply within the Region of Västra Götaland, Sweden. Amidst the global imperative for a “twin transition,” the research addresses a critical gap by examining digital leadership as an inter-organisational coordination mechanism rather than a purely internal managerial capability. Methodologically, the study employs a qualitative single-case study design, utilizing 11 expert interviews and one dyadic interview. The empirical material is analysed through a systematic six-step thematic analysis process, integrating a multi-level theoretical framework of Organizational Learning Theory (OLT), Dynamic Capabilities Theory (DCT), Ecological Modernization Theory (EMT), and Diffusion of Innovation Theory (DOIT). 

The findings culminate in the “Regional Governance Mosaic Coordination Model,” which conceptualises digital leadership as a catalyst that enacts knowledge flows through digital “boundary objects” to facilitate joint sense-making and trust-based orchestration. However, the analysis identifies a “Structural Gridlock”, composed of the Security Paradox and Economic Gatekeeping, that persists as a contextual mediator throttling collaboration. To navigate these constraints, digital leadership functions as a configurational practice, utilizing Strategic Reframing to repackage climate goals as “regional robustness” and “industrial policy.” The study concludes that the transformative power of digital leadership lies in its ability to re-engineer fragmented institutional networks by aligning technical complexity with political narratives. This research provides a conceptual lens for understanding the coordination of multi-scalar large institutional networks (MSLIN) needed to support sustainable energy supply.

Denna avhandling undersöker hur digitalt ledarskap påverkar styrning och samverkan mellan aktörer inom hållbar energiförsörjning i Västra Götalandsregionen. Mitt i det globala imperativet för en ”tvillingomställning” (digital och grön omställning) adresserar studien en kritisk forskningslucka genom att granska digitalt ledarskap som en interorganisatorisk koordineringsmekanism snarare än enbart en intern chefsförmåga. Metodologiskt tillämpas en kvalitativ fallstudie-design baserad på 11 expertintervjuer och en dyadisk intervju. Det empiriska materialet har analyserats genom en systematisk tematisk analys i sex steg, integrerad med ett teoretiskt ramverk på flera nivåer: organisatorisk lärandeteori (OLT), dynamisk kapabilitetsteori (DCT), ekologisk moderniseringsteori (EMT) och innovationers spridningsteori (DOIT).

Resultaten utmynnar i koordineringsmodellen ”Regional Governance Mosaic”, som konceptualiserar digitalt ledarskap som en katalysator som aktiverar kunskapsflöden genom digitala gränsobjekt (boundary objects) för att underlätta gemensamt meningsskapande och tillitsbaserad orkestrering. Analysen identifierar dock ett ”strukturellt dödläge” (Structural Gridlock) – bestående av säkerhetsparadoxen och ekonomiskt grindvaktande – vilket kvarstår som en kontextuell barriär som hämmar samverkan. För att navigera dessa begränsningar fungerar digitalt ledarskap som en konfigurerande praxis, där strategisk omformulering (Strategic Reframing) används för att paketera om klimatmål till ”regional robusthet” och ”näringslivspolitik”. Studien konkluderar att den transformativa kraften i digitalt ledarskap ligger i förmågan att omstrukturera fragmenterade institutionella nätverk genom att samordna teknisk komplexitet med politiska narrativ. Denna forskning bidrar med en konceptuell lins för att förstå koordineringen av storskaliga institutionella nätverk på flera nivåer (MSLIN) som krävs för att stödja en hållbar energiförsörjning.