Vilka erfarenheter har barn av rasism? Denna rapport bygger på enkätsvar från 1117 elever samt intervjuer från åtta fokusgrupper som involverar 33 barn. De gick alla i femman vid olika skolor i Sverige. Tre barn deltog i studien som medforskare; de bidrog till att utforma intervjuguiden och analysera de transkriberade fokusgruppsintervjuerna. Elva ungdomsambassadörer har också deltagit i arbetet genom att ta fram lärarhandledningar till de medverkande skolorna och även bidragit med sina erfarenheter av rasism och diskriminering. Syftet har varit att få en bild av barns erfarenheter av rasism samt diskriminering och trakasserier med fokus på etnisk tillhörighet, hudfärg, kultur, språk och religion, samt att belysa frågor om vad de vuxna i skolan gör och inte gör för att förhindra att rasism sker.
I korthet visar rapporten att:
• Barn ser rasism i skolan, i offentliga miljöer och på sociala medier. Skolan är jämfört med fritiden den plats där det är störst risk för barn att bevittna och utsättas för rasism. Cirka hälften har sett rasism på sin skola.
• Barn har kännedom om sina rättigheter; nio av tio har hört talas om barnkonventionen, och sju av tio har arbetat med barnkonventionen i skolan. Däremot uttrycker barnen att de vuxna, på grund av passivitet, misslyckas med att tillgodose deras rättigheter.
• Bland barn med utländsk bakgrund är det en högre andel – vart fjärde barn – som uppger att de har blivit diskriminerade och/eller trakasserade jämfört med barn med svensk bakgrund, där vart sjunde barn uppger det.
• Bland barn som är troende muslimer är det något mer än var fjärde (27%) som uppger att de blivit diskriminerade och/eller trakasserade.
• Vart femte barn med utländsk bakgrund är orolig för att bli retad utifrån etnisk tillhörighet, vilket kan förstås utifrån minoritetstress.
• Barn berättar att vuxna inte lyssnar, förstår eller tar barnens erfarenheter av rasism på tillräckligt stort allvar. Vuxna saknar tillräcklig insikt för att kunna se och därmed motverka rasism.
• Barn berättar att vuxna misslyckas med att skydda barn från rasism, och från repressalier knutna till när barn själva väljer att ingripa och agera antirasistiskt.
• Barn utsätts för rasism i skolan. Barn är särskilt utsatta av andra barn men de blir också utsatta av vuxna på skolan. Eftersom det åligger skolan att skydda barn från rasism, diskriminering och trakasserier, drar vi slutsatsen att skolan misslyckas med detta uppdrag.
• Rasism är något som hela tiden förminskas och fördunklas, blir osynligt, både för vuxna och barn.
• Barn vill att vuxna, i synnerhet skolpersonal, blir bättre på att skydda barn från rasism. För att kunna göra det måste vuxna först lära sig att se rasism.